Om jag säger..

.. att jag varit trött idag så är det en underdrift.. jag har vart seg som sirap o verkligen fått koncentrera mig.. o det är väl egentligen inte konstigt.. Gårdagen började 05,50 eftersom jag vaknade innan klockan ringde.. Sen var det dusch, frukost o packning av det lilla jag hade innan bussen avgick 07,30 till Älvsjömässan.. o där blev det mycket gåing hela dagen..
Men det var mysigt att träffa lejon.. o få lejonpussar.. o vara hundhållare o få känna känslan av ett lejon igen.. o det var så skönt att få prata om vovsan o att hon är borta med människor som förstår exakt hur jag känner.. o jag är nog tacksam att det gick så fort för vovsan för det var ett par stycken som hade tikar som börjar bli gamla.. ena dagen är de pigga o nästa är de inte alls på alerten.. Det gör det svårt att ta beslut om att de ska få fortsätta på andra sidan regnbågen.. eller stanna en dag till här i detta nuet.. En som åkte med bussen som jag känner lite sa, att det känns tyngre när de blir så gamla för då har de en stark personlighet o sätter djupa spår.. Fan, att det ska vara så svårt att inte skämmas för sorgen som ju är något av det naturligaste när det bästa man har haft inte finns mer.. Många jag träffade sa att de tänkt på mig o det värmde.. det behövs inte en massa ord som försöker trösta..

När vi skulle se finalerna i stora ringen så var det en STOR besvikelse.. vi fick platser längst ner bland publiken o det satt folk framför o kvaliteten på filmen de visade var urusel.. Hade man tur så skymtade man ryggarna på finalisterna en sekund eller två.. Det verkade som om den som filmade hade satt ett rött filter framför linsen.. Blä säger jag bara.. SÅ jag gick ut i bussen o pratade med min resekompis o chauffören.. Vid 19,30 styrde vi framhjulen mot hemstaden.. Jag hade bytt plats o satt på guidens stol eftersom att jag på min plats fick kramp i benen.. det var värre än att sitta i en flygplansstol där.. nu kunde jag röra benen o fick inte alls samma ont.. fast en lucka till bagaget hade fått spel så en summer varnade titt som tätt.. ändå lyckades jag sova lite till o från.. kl 04,50 var jag hemma hos mig.. lyckades somna en kvart i min egen säng.. men var halvdöd när klockan ringde.. Funderade faktiskt på att ringa o säga att jag inte kommer, men eftersom jag inte har några semesterdagar så åkte jag ändå.. o dagen har gått sakta.. men hur det än är så brukar dagarna ändå ta slut på ett eller annat sätt..


Det jag mest av allt önskar just nu är att ha råd att jobba halvtid o ha ett nytt litet lejon.. med en alldeles egen personlighet.. För någon som vovsan får jag aldrig igen.. o det vill jag inte.. hon var hon o ingen annan..

Undra om åtta är för tidigt att krypa i säng..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback