Excessa

.. med Dr Phil idag.. det handlade om en familj på 5 personer där alla var missbrukare.. Det var bara mamman o 2 söner som var med i studion för pappan o den 3:je sonen ansåg inte att de hade några problem.. Mamman hade ju iofs inte heller några problem för hon åt bara mediciner.. att hon svalde ner dem med alkohol verkade vara okej.. 2 av sönerna hade varit på behandlingshem för sitt missbruk.. när de kom ut därifrån så bjuder både mamman o pappan på öl, för det är koej att dricka innanför hemmets väggar.. *suckar* Den ena sonen hade tagit återfall o var tillbaka i missbruket men den andra hade, hittills klarat sig.. Men det mamman sa hon var rädd för var att sonen skulle åka i fängelse.. att någon skulle kunna dö verkade inte ha fallit henne i tanken.. Men så är ju missbruket ibland.. så länge man inte gör bort sig eller åker fast så är det ingen fara på taket.. Så länge man har ett jobb man sköter o ett hem som är presentabelt så kan det ju inte finnas några problem.. eller? Så länge man inte dricker på veckorna utan bara på fredag- o lördagkvällar är det ingen fara.. att sen veckan går åt till att tänka ut vad man ska fira till helgen är ju något helt annat..eller? Att man dricker för att kunna koppla av på fredagkväll för att man är så trött efter en arbetsvecka är en helt annan sak.. eller? Om enda gångerna man är social är när man fått i sig några öl eller vinglas är ju ingen fara för det har ju bara varit en fruktansvärd vecka på arbetet.. eller så har ju vädret varit så hemskt så man har blivit sur bara för det.. O om sen alla andra människor oavsett vad de gör, är idioter, så har man det inte lätt.. då måste man ju få koppla av med ett glas öl eller vin eller grogg.. gärna tillsammans med andra som har det likadant.. o om det inte har de likadant så vill man ju gärna få dem att tycka synd om en..

Jo, jag talar av egen erfarenhet.. jag är uppväxt med en alkoholiserad far.. som bjöd på öl när jag var 13-14 år.. för han ville ha någon som lyssnade när han självömkade sig pga att mor arbetade kvällar o aldrig var hemma.. Jag skäms för att jag tog emot öl o satt o lyssnade på honom.. Men det har sagts till mig att barn kan vara så in i helvete lojala att det skadar dem själva..

Jag är uppväxt med en mor som gärna tog med mig på krogen från det jag var 16-17 år.. men bara för att det var så roligt att dansa.. alkoholen var ju bara något vi drack för att släcka törsten.. Men hoon har inga problem, säger hon.. De enda gångerna mina föräldrar var sociala o pratsamma var när de hade druckit alkohol.. Fast jag kanske överdriver för jag kan inte minnas något från mina 10-11 första år..  Jag har hela tiden haft ett val.. o det har jag väl gjort på grund av vad jag lärt mig som barn o tonåring.. så jag blev också alkoholist.. redan när jag var 22 började jag fly från allt.. trodde att allt skulle förändras om jag bara flyttade.. Bullshit! Men om jag flyttar igen, lite längre bort.. om jag byter jobb o slutar jobba på restaurang o börjar jobba tidigt på mornarna.. Bullshit! Om jag omskolar mig o "blir" något..Bullshit! Det är en sjukdom som bara eskalerar o det går inte att få stopp på den själv.. Det spelar ingen roll hur än mycket vilja o envishet som finns i en, man klarar det inte själv..
Förra sommaren var jag på behandlingshem.. o det handlar inte bara om att sluta dricka.. För mig handlade det, o handlar om, att bejaka mig själv o mina känslor, o inte vara så sabla rädd att såra andra.. för jag kan inte ta ansvar för andra.. Bara för mig själv.. Om jag inte kan acceptera o tycka om mig själv hur ska jag då kunna göra det mot andra.. Om jag inte kan vara snäll med mig, hur ska jag kunna vara det med andra.. Om jag inte kan visa mina känslor för mig själv, hur ska jag då våga visa dem för andra..

Det är svårt att förklara mina känslor.. Vad är ilska o vad är bitterhet.. Vad är sorg o vad är självömkan.. Jag är inte sämre, eller bättre, än någon annan människa, oavsett om den är en människa som inte har en säng att sova i eller om sängen står i ett slott..

Ringde "kära" mor igår o förklarade att jag aldrig stängt av luren när hon ringt.. Men hon trodde inte på mig.. Försökte förklara att när det är upptaget hos mig så går det iaf fram 4 vanliga ringsignaler hos den som ringer o sen blir det upptagetton.. men hon förstod inte.. o jag förstår inte varför jag ens försöker förklara.. När hon frågade vilken bank jag har nu för hon ville ge mig en slant till jul (fast hon inte har det så bra ställt) Ok, om du mår bättre av det så har jag bank x.. Va, men du har ju xx.. Nej, jag har aldrig haft bank xx.. o sen förstod hon inte vad jag menade.. men har dom kontor här? Vet inte, men tror nog det.. Annars kan man gå in på kassaservice.. Men vad skriver man då?
Bör jag sen ringa o tacka henne för julklappen? Det är frågan.. orkar inte med henne o hennes försök att få mig att tycka om henne.. hennes försök till att få mig att komma ner o hälsa på "jag har ju inte sett dig på så länge".. o jag betalar resan om du vill komma hit..  Jag är kvar i gammalt beteende o vågar inte säga vad jag känner.. Men jag är ändå en bit på väg, även om det är långt kvar.. o frisk blir jag aldrig.. Det handlar bara om att ta en dag i taget o fokusera på sinnesro för mig..

Är det skillnad på fysisk o verbal misshandel.. förutom att fysisk ger blåmärken som syns..