Excessa

.. på jobbet.. o chefen, som ju jobbat längre än oss andra, sa att den här människan Kan jobbet.. o den är Trevlig.. o Duktig.. o vi köpte det.. o sa att vi kan ju pröva.. o vi behövde förstärkning på en gång.. vi litade på henne, chefen.. för hon hade längst erfarenhet i jobbet.. o hon hade jobbat med den.. även om det var några år sedan.. Vi andra, eller om det var jag, föreslog att K skulle komma o jobba bredvid den en vecka så den skulle få det lättare att komma in i jobbet igen.. Den ignorerade K hela veckan hon var där.. även när K diskret försökte tipsa om saker o ting ..  När jag började på jobbet så var K där.. o gav tips o var ett stöd.. när jag sa Hjälp.. vad gör jag.. o hon hjälpte mig o lät mig testa.. men fanns där o stöttade när jag behövde stöttning.. När K slutade efter 1 vecka så satt jag o den o skulle försöka jobba..  det gick inte bra..  En del pga mig, Ja!  Men inte enbart! Om man sitter o lyssnar på en som säger att kundregister, o Alla register BORDE vara på ett annat sätt. Som ni jobbar är inget bra!  När de vanliga sättet att jobba blir rackat ner på.. när man får höra; Du borde INTE ha gjort så! Du BORDE ha gjort si eller så!

Nej, jag var inte någon ängel.. jag sa inte hej på morgonen.. när dagen var slut så gick jag utan att säga hej då.. ibland sa jag att det som är kvar tar vi itu med imorgon.. o så gick jag till bussen.. För jag orkade inte sitta kvar med 25% av jobbet när klockan var hemdags..

Vi hade möte med chefen.. men hon lyssnade inte på någon av oss.. för hon ville så jävla gärna att det skulle funka.. o konstigt hade det väl varit annars.. Vi hade möte med chefen över chefen.. En människa som varit med om mycket.. en människa med erfarenhet.. o empati.. o sympati.. o både jag o den fick prata till punkt.. Jag lyssnade o (tror jag) förstod o sa att jag är ledsen för vad som hänt.. o jag tror att jag menade det.. det kändes som det.. Den lyssnade på mig.. o kom med inlägg.. o flinade efteråt; Nej nej nej, så har jag aldrig menat det.. Det där jävla förbannade flinet gjorde att jag hade lust att slå han på käften där o då..

Men det var inte pga mig han var sån.. det var inte pga att han var 11 år äldre som han var sån.. Det fanns/finns nog en massa osäkerhet/sorg/förtvivlan/bitterhet/rädsla bakom.. Vad vet jag.. vi pratade inte med varandra.. kke för att jag har svårt för människor jag inte känner mig bekväm med..

Jag sa till chefen att jag letade annat jobb.. jag är inte kvar om han är det.. o när han började tracka henne med så var hon väldigt ledsen.. o stressad.. När ingen stod på hans sida.. Då är det jobbigt.. men han kämpade in i det sista.. på gott eller ont..

Jag vet inte vems fel det var.. från början.. o var började allt.. o jag vill skriva att han saknade ödmjukhet.. empati.. samarbetsförmåga.. Men det vet jag ju inte om han gjorde.. Han hamnade på fel plats pga fel förutsättningar.. Eller var det jag som gjorde det..

Men en sak Vet jag med säkerhet: Jag ändrade Aldrig i dataprogrammet i det som han sparade.

Idag är de där 25% av jobbet kvar vid em-fikat, 2 timmar innan vi hemdags.. o vi är för det mesta klara i god tid innan vi stänger butiken.. o det är en jävla skillnad..

Dags för lite positivism!