Grattis alla pappor..

... som varit närvande o medverkande med era barn. Er beundrar jag, liksom jag beundrar mödrar som ser barnen som barn..

Ni som lämnade ifrån er era barn till andra för att ni inte klarade av föräldraskapet, er beundrar jag också.. o förhoppningsvis fick barnen det bra..

Ni som psykiskt o fysiskt utelämnade o utestängde era barn... kan jag inte förstå.. O det spelar ingen roll vad jag säger, ni kommer aldrig at förstå ändå.. Iställer kommer jag få frågan; Vad gjorde jag för fel..? Vad skulle jag gjort annorlunda..? o på ett litet ögonblick så är det du som är offret.. som behöver tröst, omtanke o omhändertagande..

Det onormala blir normalt.. o det normala blir en utopi..

Man Måste inte älska sina föräldrar! Varför ska det vara så Jävla svårt o få in..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback