Jag försöker...

.. ha överseende med de som inte förstår.. Jag försöker att inte visa hur jävla lessen jag är.. Jag försöker vara som vanligt på jobbet.. o jag gör allt för att inte visa några tårar för någon..

Men hon var DET BÄSTA JAG HADE!

Några säger; Ja, dom blir ju som en familjemedlem.. men dom kan inte sätta sig in i känslan.. o visst känner jag deras sympati.. o dom kan inte känna annat..

Men jag behöver ingen jävla sympati..

Jag vill ha EMPATI!

Men det kanske är deras rädslor som får dem att säga YTLIGA saker..

Men jag behöver inga ord..

Och det är mina rädslor som håller tårarna tillbaka..

För vem skulle orka med dom om jag släpper ut dom..

Det får jag aldrig reda på.. eftersom jag stänger in dom.. o fortsätter bygga denna jävla fästning runt om mig.. så ingen får tillträde..


Kommentarer
Postat av: Matte

Jo, det sitter alltför mycket i huvudet. Om man ändå visste hur allt kunde tas bort, fixas och trixas.

Hoppas du mår bättre snart. Du låter väldigt ledsen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback