Det är skillnad..

.. på promenader och på.. promenader.. o det sitter enbart i jagets huvud..

När jag o bror var små (kanske 6-7 år), köpte "kära" föräldrarna en hund.. en liten pudel.. eftersom jag sett kort på honom så vet jag att han var svart som sot.. men jag tror jag kommer ihåg känslan av min hand mot hans päls.. så mjuk som sammet.. Vi bodde i ett hus i en liten by och hade stor gräsmatta.. och jag kommer ihåg att "kära" föräldrarna brukade gå ut med honom.. eller rättare sagt de ställde sig i dörren och lät honom rasta sig på gården.. men några ut o promeneraminnen tillsammans har jag inte.. Fast när jag blev kär i en av pojkarna i byn så brukade jag gå ut med honom.. o gå förbi huset där kärleken bodde..
Men när vi var till kusinerna som hade en tax, så gick det bra att vara ute o promenera med hundarna..

Kanske spelar minnen ett spratt.. men när jag ser tillbaka känns det som att den lilla söta svarta sammetslena pudeln bara var ett prydnadsföremål för "kära" föräldrarna.. något de ville ha bara för att andra hade det.. någon sorts statussymbol.. en av många..

Det är bäst att vara hänsynslös mot det förflutna. Det är inte vilka slag som träffar oss som spelar någon roll, utan vilka slag vi överlever! Och kom nu ihåg, och minns att det gäller Ditt förnuft, om inte ditt Liv!

Grannens hårbollar är här nu.. och vi har vart ute ett tag.. vägarna är leriga och snön porös så det enda som fanns att göra var att kämpa på i leran.. men det var en underbar promenad.. solen strålade och hårbollarna kom när jag ropade.. jag misstänker att det evenuellt kan ha med godiset i fickan att göra.. eller också tyckte de bara om mig litegrann så det var Därför de kom springande.. Jaget tror benhårt på det sistnämnda..

För ett tag sedan hörde jag inledningen för ett radioprogram.. någon hade undersökt varför barn till idrottande föräldrar ofta idrottade själva.. tyvärr var programmet på finska så jag fick aldrig reda på varför det är så.. Jaget misstänker i alla fall att det har med vanor från uppväxten att göra.. o att glädjen i att röra på sig /evenuellt/ kan överföras till nästa generation..

I alla fall ska Jaget ska träna på promenader i helgen.. o på måndag ska hon cykla till jobbet.. och hem också.. Om o utifall inget ointräffar händer förstås..

Vi lever i gärningar
- inte i år.
i tankar
- inte i andetag.
i känslor
- inte i siffror på en urtavla.
Vi borde räkna tid
efter hjärtslag. Den
lever mest som tänker mest, känner ädlast,
handlar bäst.
David Baily


hmm..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback