Excessa

.. börjar jaget känna sig lite mer som den tant hon är i sina bästa år.. Fast det är fortfarande en bit kvar till det bästa..

I lördags morse så vaknade jaget som vanligt en anings utmattad o tom på energi.. detta tillstånd brukar ju dock gå över till söndag morgon men denna helg vart helt annorlunda.. på lördag eftermiddag var det någon som slog en gummiklubba i hövvet på ´na o resultatet vart feber, ont i varenda muskel o led, ljuskänslig som ett mörkerdjur, och hosta som den djupaste bas.. huua mig.. Från lördag eftermiddag till i går har nog sov/vakenförhållandet varit 2/1..

Fast på måndag morgon så släpade jag mig till jobbet en stund i alla fall för jag hade glömt en sak på fredagen som krävde min underskrift.. och visst öppnade jag jobbprogrammet,, suckade,, stängde av jobbprogrammet,, och åkte hem via apoteket.. Uppriktigt sagt så orkade jag inte ens tycka synd om de som stannade kvar o jobbade, för jag hade fullt sjå att ta mig hem.. o de fick ju i alla fall sitta inne i värmen medans jag huttrade o hackade tänder av frossa..

Nåja, lite meduciner, massa honungste och varm citronjuice har gjort att jag i alla fall inte är en torris.. mat.. mnjaa.. mat som inte smakar ett endaste dugg är väldigt osmaklig.. o det känns som att varje tugga bara växer i mun.. väldigt oroligt! Fast det kan evenuellt ha gett reultat i att kläderna vuxit en aning, det återstår att se.. *hoppas*

Men jag har ändå tränat ordentligt denna vecka.. i alla fall mag- och midjemusklerna.. tyvärr är det ju också den träningen som gjort att jag inte kunnat sova en hel natt men det gör inte så mycket eftersom jag ju ändå kunnat sova även dagtid.. Tackolov så är det ingen rethosta utan rediga anfall 1-2 gånger per timme.. o det är ju ändå bättre än att hålla på o hatta hela tiden.. ;-)

I går, tisdag, ringde chefen på eftermiddagen.. hon hade tänkt fråga om jag skulle komma jobba idag men när hon hörde mig så tyckte hon att jag lät ju sjukare än måndag morgon.. Och, var jag på väg att fråga, tror du jag inbillade mig att jag var sjuk? Fast det sa jag inte!
Det känns som att hon har ett litet kontrollbehov som sitter o knackar henne på axeln (fast vem har inte det ;).. Sen sa hon att Ja, dom kämpar på!  Det tvivlar jag inte alls på. Men själv koncentrerar jag mig bara sova o tänka på mig själv just nu, sa jag. Jag orkade bara inte med att försöka bekräfta till henne att de bara kan göra sitt bästa o att det mesta kommer att ordna sig.  Kände mig lite elak för att jag inte tog mig mer tid att prata o peppa henne men ligger man hemma o är sjuk så är det inte de på jobbet som behöver empati! o de är ju i alla fall 4 st som kan stötta varandra..

Nu har hostan börjat stilla sig så förhoppningsvis kommer natten att vara fylld med ljuvliga drömmar.. o i morgon ska jag återhämta mig från all träningsvärk.. men på fredag ska jag nog evenuellt gå till jobbet, för jag vill ju julkrama alla raringar o önska dem en fin helg..