Excessa

.. vart lite tokiga i morse.. liksom ystra när de upptäckte att det var minusgrader o strålande sol från en från en blå himmel.. de ville ut o springa.. hmm jag försökte negligera deras påhitt o sjönk djupare ner i soffan med en kopp kaffe bredvid mig.. men de fortsatte tjöta på jaget.. Jaget försökte då säga att spring är bra men såna gånger är det gott om benen är lite mer tränade.. o så är det en fördel om även resten av kroppen vill förlja med.. - Jamen, sa benen, jag lovar att det bara blir en liten joggingtur. O tänk vad gott det kommer att göra hjärtat som behöver lite gymnastik.. o pulsen kommer att älska att komma upp i varv.. för att inte tala om alla endrofiner som skulle behöva vakna till lite.. o fötterna har lovat att de kommer att hjälpa oss att bära runt resten av kroppen, så den kan ju bara åka med.. - Jo just det, sa jaget.. efter bara några meter kommer den kära mjölksyran att börja åka snålskjuts.. o ögona kommer få problem med att det rinner saltvatten ner i dem så de inte ser något.. o förresten, har ni frågat lungorna om de över huvud taget är med på saken? För är inte de med så kommer vi inte långt.. - Njaa, tänkte inte på det.. men vi kommer jogga bara lite försiktigt o då är de nog med, sa benen.. - Hmm.. tänkte jaget.. kan vi kompromissa lite grann? Jaget lämnar kaffekoppen o följer med er ben ut.. om ni lovar att det bara blir en promenad.. o förresten så är promenader inte alls så bara.. man kan få upp rätt bra båda av hjärtfrekvens, puls och endorfiner och mjölksyran har alldeles för bråttom för att vilja följa med på en prommis så då slipper vi den.. - Okej sa benen o så vart det en skön promenad..
Fast jaget var lite klurig när de gick för Martin fick följa med i öronsnäckorna.. benen gjorde allt de kunde för att gå i takt, men eftersom de då kände sig väldigt klumpiga, korta o krumma så hittade de snart sin egen takt.. o i den takten växte de o gjorde så att även resten av kroppen sträckte på sig..

Ögonen tittade på allt naturens alla underbara ting som solstrålarna visade för dem men rätt vad de var så bländade solen dem.. ajajaj, vad ska vi nu se på ropade de.. vi vill ju ha kontroll på omgivningen.. se vilka vi möter så vi inte krockar med dem.. o vem vet, eftersom öronen är upptagna med Martin så hör ju inte de om ens en elefanthjord skulle komma o springa över oss.. - Snälla, snälla ben kan ni inte backa så vi inte blir bländade.. men benen vägrade med motiveringen att då kunde ju ryggen att ramla in i vad som helst.. Titta snett neråt i stället så ser ni i alla fall vägkanten... o sen får ni lita till att andra inte vill springa in i er.. o så kan ni låtsas att ni står på en scen o ska visa erat vackraste leende..
Ögonen tyckte det var väldigt otäckt att inte ha kontroll på vad som hände men de gav med sig.. struntade i omgivningen o kisade glatt mot solen.. o talade om för varandra att de hade en underbart leende..

När de kom hem var benen glada att de hade kompromissat med jaget o bara tagit en rask promenad.. för det är ju lite tokigt att rusa sta o glömma bort sig själv i all julrusch.. o om de bara fortsätter samarbeta, så kommer nog skinkan bli fin så småningom..