Upptäcker..
.. att jag bara behövde några minuter för att förvandla förbundet till en förening.. menar länken till de Tankspridda.. men är det någon skillnad på förbund o förening.. Jo, klart det är.. annars hade det inte behövts 2 ord.. Fast ett o samma ord kan ju iofs betyda flera saker.. även i andra språk än svenska..
På jobbet på dagarna så behöver jag ibland gå ut för att byta luften i lungorna.. mot något annat.. som ju iofs inte är det minsta nyttigt.. snarare livsfarligt.. nu på vintern tar jag på mig min knallröda dunjacka.. men byter inte tofflorna mot vinterskor.. jag kan lova att jag får många blickar.. o blickarna kan säga rätt mycket.. några ler.. andra lyfter på ögonbrynet.. eller skrynklar ihop bekymmersrynkan.. vissa ser ut som om jag vore någon som behövde hjälp att hitta hem.. eller som om jag tappat allt förstånd jag haft.. men hur kan de veta att/om jag någonsin haft något förstånd att tappa..
När jag har vita sockar så är det mest leenden jag får.. en jobbkompis sa häromdagen att det såg så härligt ut.. Positivt.. hon är också en människa som är positiv.. o hon är inte rädd för det/den som är lite personlig..
Har jag mörka sockar på mig.. så syns det ju inte så tydligt att jag har tofflor på mig eftersom läderbanden är bruna.. o idag var en sådan dag.. efter eftermiddagsdagsfikat var jag ut.. o det var flera människor som stirrade.. o till slut började jag fundera på om jag hade någon svart rand i ansiktet.. det var obehagligt stirrande.. När den 4:de.. eller var det 5:te människan.. tittade på mig så var jag tvungen att fråga om jag hade någon fläck i ansiktet.. Nej, sa hon, men jag tror att jag känner igen dig.. o det gör jag.. du har leonberger va.. Ja, jo, jag har haft.. Sen skyndade hon iväg.. Jag hann inte förklara varför jag reagerade som jag gjorde.. det känns rätt tråkigt för jag hörde mig själv o jag lät lite smått irriterad.. Jag hoppas att jag någon gång får tillfälle att förklara.. be om förlåt för mitt tonfall..
Jag vet att jag har svårt för ansikten.. speciellt om de inte är i den "vanliga" miljön utan ute o springer i andra kläder..eller utan hund.. eller på andra ställen än de egentligen hör hemma.. En gång diskuterade, pratade, jag o en man om varifrån vi kände igen varandra.. sen kom vi på att han är busschaufför.. o jag brukade åka med hans buss.. Ett gott skratt fick vi oss när vi kom underfund med det..
I dag när jag tog bussen efter jobbet.. jo, fuskade lite.. så fungerade inte plingen när jag skulle plinga.. jag satt bara på andra raden o sa till busschauffören att det inte funka.. o frågade med ett leende i ögonvrån om jag får gå av ändå.. Jodå, jag vet var du hör hemma.. sa han.. Åh, vad bra sa jag.. då gör det inget om jag någon gång skulle somna.. Nejdå, inga problem sa han.. Jag önskade honom en trevlig helg.. o klev av där jag hörde hemma..
Eftersom jag har lite svårt med ansikten.. så kan ju även andra ha det.. o det enda att göra är väl att hälsa på alla som jag får ögonkontakt med.. om jag känner dem eller inte.. har ju ingen större betydelse.. egentligen.. förmodligen kommer ett leende smyga i mungipan på mig.. o glimta till i ögonvrån min.. o kanske följer det med den påhälsade till en annan människa.. *L*
På jobbet på dagarna så behöver jag ibland gå ut för att byta luften i lungorna.. mot något annat.. som ju iofs inte är det minsta nyttigt.. snarare livsfarligt.. nu på vintern tar jag på mig min knallröda dunjacka.. men byter inte tofflorna mot vinterskor.. jag kan lova att jag får många blickar.. o blickarna kan säga rätt mycket.. några ler.. andra lyfter på ögonbrynet.. eller skrynklar ihop bekymmersrynkan.. vissa ser ut som om jag vore någon som behövde hjälp att hitta hem.. eller som om jag tappat allt förstånd jag haft.. men hur kan de veta att/om jag någonsin haft något förstånd att tappa..
När jag har vita sockar så är det mest leenden jag får.. en jobbkompis sa häromdagen att det såg så härligt ut.. Positivt.. hon är också en människa som är positiv.. o hon är inte rädd för det/den som är lite personlig..
Har jag mörka sockar på mig.. så syns det ju inte så tydligt att jag har tofflor på mig eftersom läderbanden är bruna.. o idag var en sådan dag.. efter eftermiddagsdagsfikat var jag ut.. o det var flera människor som stirrade.. o till slut började jag fundera på om jag hade någon svart rand i ansiktet.. det var obehagligt stirrande.. När den 4:de.. eller var det 5:te människan.. tittade på mig så var jag tvungen att fråga om jag hade någon fläck i ansiktet.. Nej, sa hon, men jag tror att jag känner igen dig.. o det gör jag.. du har leonberger va.. Ja, jo, jag har haft.. Sen skyndade hon iväg.. Jag hann inte förklara varför jag reagerade som jag gjorde.. det känns rätt tråkigt för jag hörde mig själv o jag lät lite smått irriterad.. Jag hoppas att jag någon gång får tillfälle att förklara.. be om förlåt för mitt tonfall..
Jag vet att jag har svårt för ansikten.. speciellt om de inte är i den "vanliga" miljön utan ute o springer i andra kläder..eller utan hund.. eller på andra ställen än de egentligen hör hemma.. En gång diskuterade, pratade, jag o en man om varifrån vi kände igen varandra.. sen kom vi på att han är busschaufför.. o jag brukade åka med hans buss.. Ett gott skratt fick vi oss när vi kom underfund med det..
I dag när jag tog bussen efter jobbet.. jo, fuskade lite.. så fungerade inte plingen när jag skulle plinga.. jag satt bara på andra raden o sa till busschauffören att det inte funka.. o frågade med ett leende i ögonvrån om jag får gå av ändå.. Jodå, jag vet var du hör hemma.. sa han.. Åh, vad bra sa jag.. då gör det inget om jag någon gång skulle somna.. Nejdå, inga problem sa han.. Jag önskade honom en trevlig helg.. o klev av där jag hörde hemma..
Eftersom jag har lite svårt med ansikten.. så kan ju även andra ha det.. o det enda att göra är väl att hälsa på alla som jag får ögonkontakt med.. om jag känner dem eller inte.. har ju ingen större betydelse.. egentligen.. förmodligen kommer ett leende smyga i mungipan på mig.. o glimta till i ögonvrån min.. o kanske följer det med den påhälsade till en annan människa.. *L*
Kommentarer
Trackback