Träffade 2 tanter..
.. häromkvällen.. fast jag träffar ju dem på dagarna på jobbet också.. men nu blev det från ett annat perspektiv..
Den ena tanten håller på att måla i sin "nya" lägenhet.. och den andra hjälper till.. för de är vänner..
I veckan pratade de om när möblerna kommer nästa fredag och om hur de skulle möblera.. jag råkade säga att jag kan komma o hjälpa till o bära.. för jag gillar båda dessa tanter.. o hon som håller på att flytta sa att hon blir jätteglad om jag kan komma.. så förhoppningsvis kan jag glädja henne nästa fredag.. och mig själv också!
I tisdags innan de gick från jobbet så sa jag att jag kommer förbi o tittar vars lägenheten ligger.. inte var de där när jag kom ditcyklande.. men det gjorde inte så mycket.. jag cyklade hem o tog sen bilen dit.. När jag klev in genom dörren så möts jag av 2 tanters värme..
För en stund så bara var jag.. tillsammans med dem.. fick ta del av deras liv..
Kände mig varmt välkommen i deras gemenskap..
Omfamnad av mänsklig värme..
I mitt liv försöker jag acceptera andra människor som de är.. och jag frågar mig ofta; finns det någon människa som är mer värd än någon annan.. Är någon betydelsefullare än någon annan.. oavsett vad och var vi är..
Värme och omtanke behöver vi alla..
Visst finns där rädsla.. men rädsla är till för att övervinnas.. och jag har inte tänkt ställa upp mig på nån scen någon stans.. ej heller ställa till med någon scen..
De två tanterna är glada att jag kommer.. och lika glad är jag att åka dit och möta dem..
Tacksam!
Så mysigt det låter! Lite vanlig, trygg, enkel vardaglighet... sånt där som gör att man håller balansen, och som det skulle behövas lite mer av i mitt liv just nu... ;-)
Och från mitt håll sett har du helt rätt - det finns inga människor med högre eller lägre värde än någon annan. "Alla är födda fria och lika..." som det står i FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna... Men det innebär inte att det alltid är så lätt att acceptera alla människor som de är. Det är något man får jobba med, tycker jag... oftast går det jättebra, men ibland... har man väl något behov som gör att man inte klarar eller orkar det...
Hej igen!
Roligt att vara här tillbaka i kommentarerna. Jag är jätteglad för det, men har ingen aning om varför det plötsligt fungerar, så jag litar inte riktigt på det hela än. Fortsätter att skriva på expressenbloggen ett tag till, men jag kan i alla fall kommentera o läsa här. Jag är glad för att Du gjorde Dig omaket att komma in o kommentera i min expressenblogg fast det är lite krångligt med medlemskap o så.
Låter trevligt med tanterna!
Åh vad juste av dig!
Min väninna (ex-väninna) sade att om jag någonsin skulle flytta så skulle jag inte räkna med henne bland mina vänner - hon tyckte jag hade för mycket.
VS.. Visst är det mysigt..
Inga.. Välkommen tillbaka! hmm.. jag undrar vilket användar- o lösenord jag valde.. *skrattar*
Mette.. din ex-väninna vet inte vad hon går miste om.. för riktiga vänner spelar avstånd ingen roll eftersom det inte handlar om att man måste SE varandra för att umgås..
Visst är det så att alla har ett lika värde, även om vissa anser sig mer värdefulla än andra. Jag har börjat förstå att när jag inte kan med någon, för det händer ju alla, finns orsaken oftast hos mig själv. I 90% av fallen - om inte mer - är det mig själv det beror på. Något jag retar mig på eller känner mig hotad av. Känns lite fånigt men samtidigt är det en tröst, eftersom det förmodligen är så för de flesta andra också. Alltså om någon inte gillar mig beror det till största sannolikheten på något rotat i dem själva.
Att säga/skriva och att göra är ju förtås helt skilda saker...men man kan ju alltid försöka.
Lät mysigt med tanterna.
flasknosen.. du har så rätt.. det mesta är rädslor som finns hos mig.. och ibland kan det handla om rena rama okunskapen.. o visst måste man försöka.. annars stagnerar man nog, tror jag.. o vem vill inte utvecklas.. även om det är invecklat..