Tillåter mig..

.. att tillfälligt inneslutas i historia.. brev som sänts mig igår.. men oavsett om igår var igår morse.. eller i förrgår kväll.. breven är fyllda med ensamhet.. bitterhet.. självömkan.. ilska.. brev som skriker i rädsla för ensamheten..

Tankarna går till filmen Titanic.. kommer inte ihåg vad rollfigurerna heter men mamman säger till dottern att det är hennes Plikt att gifta sig med en karl så att familjen kommer på fötter igen o inte behöver bli "tiggare"..

I 25 år har jag försökt peppa hon som skrev.. gå nån kurs.. ring nån.. gå ut o gå.. ta en cykeltur.. gå till biblioteket.. gå o hälsa på nån..
Inte den endaste av mina idéer har tagits emot positivt.. till o med den enklaste sak som att ringa någon har varit negativt o den snipiga rösten smyger fram; Jag ringer minsann till den o den en gång per år men dom ringer Aldrig tillbaka, så varför ska jag fortsätta ringa dem?
Kurser? Nej, det finns inget som intresserar mig!
Gå ut o gå? Nej, fy vad tråkigt!
osv osv osv

Det enda jag finner i breven som hon blir glad över är telefonsamtal från sonen eller dottern.. eller besök från dessa.. bara det att dessa 2 bor 60 mil åt var sitt väderstreck.. o de lever sina liv..
Grymma o elaka barn hon har.. som tänker på sig o sitt.. speciellt dottern.. som har sagt ifrån.. som har nog och tillräckligt med sitt idag.. som inte orkar peppa någon som bara kommer med invändningar mot allt som föreslås.. som inte orkar fortsätta vara en spelpjäs i brevskriverskans liv..

Jag vill inte vara elak mot andra.. tycker inte om att såra andra.. o det är svårt att säga nej..
Men det är nödvändigt ibland.. för andras känslor är Deras, inte mina..

Den enda egentliga Plikt jag har.. är att ta hand om mina egna känslor.. känna efter i magen vad den tänker o tycker.. Fast jag måste omprogrammera den lite så den verkligen visar sitt rätta jag.. den omtänksamma magkänslan..

Jaa, det tjärövertäckta repnystanet i magen håller sakta på att bli en anings mindre..

Saker o ting tar tid.. det måste få ta tid.. men förhoppningsvis tar det lite mindre tid att ta sig ur det än det tog att komma hit..

Dags för ett nattligt äventyr med kudden..


Ps. Om peronalpolicyn fortfarande gäller så är jag flyttledig, utan löneavdrag, på fredag.. =o)

Kommentarer
Postat av: Visionary soul

De flesta av oss är väl sådana ibland, att man egentligen inte vill försöka göra situationen bättre utan faktiskt bara vill gnälla av sig. Och det är väl okej om det bara är ibland, och det trots allt finns ett visst mått av självinsikt i det hela... De som är så alltid hjälper man nog bäst genom att vara brutalärlig mot. De blir stötta, sårade, vill inte prata med en på ett tag, men de blir faktiskt hjälpta på sikt. Och så tror jag att man inte ska acceptera att stå ut med att lyssna på "det är så synd om mig"-harangerna. Du är värd bättre än så! :-)

Postat av: Excessa

Visionary.. Visst måste man få gnälla av sig ibland o tömma "tunnan" som rinner över, hur skulle det annars sluta.. Men ständigt återkommande meningar o undermeningar.. *BLÄÄÄÄ* orkar inte det mer.. o jag hoppas o önskar att hon ska förstå att det är Hon som är viktigast i sitt liv!
Det tar tid för Mig att lära om o hur ska det då inte vara för henne.. hon har ju ändå levt i det 24 år längre än mig..
Tack för Dina ord! :-)

2006-06-13 @ 22:47:55
URL: http://excessa.blogg.se
Postat av: Gsan

Du o jag har en hel del gemensamt tror jag ...ville bara skriva det . så du vet!

Kram min vän ;)!

2006-06-14 @ 01:26:44
Postat av: flasknosen

Känner igen typen och fenomenet. Håller med Vs ovan, som redan sagt allt klokt som går att säga om saken.

2006-06-15 @ 11:38:57
URL: http://flasknosen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback