Det spökar..

.. i mina papper.. har synat blanketten rad för rad flera gånger men inte upptäckt det jag letat efter.. har nästan varit på väg att ringa o fråga.. men helt plötsligt idag så såg jag tydliga nuffror.. o det var rätt nuffror.. hmm.. jag lovar att dom har inte varit där förut så enda förklaringen är att ett snällt spöke tyckte att jag behövde lugnas lite..

Öppnade stora skrubben idag o såg saker där också.. 2 st Mc-jackor.. Vågar mig på att prova.. Jösses Amaaaliiaa.. var jag verkligen sÅ liten som 15-åring.. illusionerna fullkomligt Rasar..

Ser ett skrapmärke på axeln.. minns.. en kväll i folkparken.. 15 år.. nåja, nästan 15 i alla fall.. föräldrarna var borta o jag "lånade" min egen moped.. Den som jag fått för att jag skulle sluta röka.. egentligen hade jag velat ha en blå Zündapp fast en senapsgul PUSH Dakota var ju i alla fall bättre än ingenting..

Hon parkerade mopeden utanför.. släntrade in genom grindarna.. stentuff på utsidan.. inombords så osäker med en önskan att få vara deltagande.. Träffar människor från byn o tar tacksamt emot folkölsburken när frågan kommer; Vill du smaka? Vågar till o med fråga om hon får smaka.. En sak har hon i alla fall lärt sig hemmifrån.. ska man ha roligt så måste det till alkohol..

Äntligen kommer bilen med pojkvännen.. hon är uppspelt o känner sig självsäker.. hon Ler o älskar hela världen.. Arm i arm satsar de några kronor på tombolahjulet.. dansade ostadiga på benen tätt ihop.. För att inte verka alltför påhängig kanske hon lämnar honom några gånger.. uppsöker de andra kompisarna.. smakar lite mer..

När kvällen är slut känner hon att hon inte klarar av att köra mopeden.. för det snurrar i huvudet.. förslagen haglar men hon har bestämt sig.. HAN ska köra mopeden.. men eftersom det är hennes moped ska hon sitta bakom.. En hjälm har dom.. o den hänger hon på vänster arm..

Någonstans efter vägen vinglar det till..

Dagen efter vaknar hon av att kära mor sitter bredvid sängen o gråter.. när hon försöker titta upp kan hon inte öppna vänster öga.. det är igenklistrat och gör ont.. svaga minnen vaknar o hon tror att hon fått såret rengjort hos en kompis.. Skamsen o trött säger hon till kära mor att det inte är någon fara..

När hon kliver upp o ser sig själv i spegeln möter hon ett ansikte hon inte känner igen.. vänstra delen är sönderskrapad, blodig o uppsvullen.. o vänster öga går inte att öppna..

Ett telefonsamtal lättar hennes rädsla.. ingen annan hade gjort illa sig.. Fotpinnen hade fastnat i vägräcket o mopeden tvärstannade.. hon hade flygit upp o snurrat några varv genom luften innan hon dök med huvudet rätt ner i asfalten.. de andra hade skjutsat henne till en kompis o tvättat ansiktet o sen kört hem henne..

2 veckor efteråt PRYAr hon hos Polisen.. i samråd med föräldrarna har de kommit fram till att hon ska säga att hon cyklat omkull.. hon var ju inte 15 fyllda..

När någon frågar säger hon att hon hade huvudet på armen.. o det hade hon ju.. för det var där hjälmen hängde..
I eftertanken många år senare frågar hon kära mor varför de inte åkt till akuten.. något svar fick hon inte..

Eftersom jackan idag är på tok för liten så är det nog dags att göra sig av med den..

Kommentarer
Postat av: En liten tant

Ja, för mig känns det som att det bästa är att du gör dig av med jackan. Kändes som ett minne som tyngdes av många andra saker.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback