Excessa

.. de roliga figurerna eftersom det programmet långsammade datorn någe hemskt.. o så vart det konstigt när jag skulle skriva inlägg.. fick skriva, spara, öppna i andra textredigeraren o ta bort tabellen o sen skicka ut inlägget.. Helskumt.. eller rättare sagt alldeles obegripligt för en tant som jag.. men det gör inget för jag kunde ju ta bort det..

I morse begrep jag inte heller varför jag inte kunde koppla upp mig mot jobbservern.. När jag försökte, och det var otaliga gånger, så fick jag bara en varningsruta: No connection! Try again later! Men jag ville inte trya igen sen.. Efter att ha dubbel- och trippelkontrollerat alla sladdar o kontakter så jag ringde supporten 08.06.. 08.56 hade jag ännu inte hört något.. hmm.. Ringde igen o frågade vars mitt ärende var.. Hon som svarade lät snäll o rar o sa ja just det, det var dig jag pratade med alldels nyss!  Fräste att det var inte nyss det var en timme sen!!!  Hörde mig själv o hur grinig jag lät, o huvva mig vad illa jag lät.... hon lovade kolla o att någon skulle återkomma.. Jag hoppas jag lät mycket snällare när jag tackade henne.. Sen efter bara en liten stund ringde P som sitter i storstan.. jag tänkte att han säkert kommer fråga om jag stoppat i den gröna sladden i det gröna hålet, men det gjorde han inte.. Alltså måste mina sladdkunskaper vara i nivå som MVG..
Jag blev guidad genom en massa tester som jag inte ens visste fanns.. o min dator fungerade litegrann i alla fall.. sen frågade han något om disken.. o tungan min halkade sta lite så jag sa - Disken, nej, den står hemma i köket... oooppsi.. Men vi fick oss i alla fall ett gott skratt mitt i allt testande.. Sen skulle han ta över min dator o fixa lite så då kunde jag gå o få mig lite kaffe för klockan var nästan 10.. o jag hade inte gjort det minsta nytta.. förutom sorterat lite papper.. Vid 10.30 fick jag kontakt med fjärranslutningen o kunde börja jobba ordenligt.. Under morgontimmarna fick jag verkligen träna på att komma ihåg att andas o det fanns väl någon mening med det för eftermiddagen vill jag helst glömma.. råkade upptäcka ett uddajobb till i morgon som ingen av oss sett.. Undrar om vi alla har selektivt seende o de man inte ser finns inte.. men med samlade krafter fixade vi det.. sen var det bara resan kvar för mig att ordna.. hahaha.. kl 16.30.. hur många flyg har lediga platser till förstaflyget dagen efter.. eller hur bokar man tåg som redan avgått o där tågföretaget vägrar fakturera företag.. Jösta vilken orolig mage jag hade ett tag.. men det var ju bara ca 2 timmar.. Tittade trött in till chefen när jag gick halv sex.. frågade om hon kunde ringa kolla att resenären fått allt.. Jo, det skulle hon! Hennes mage hade nog också varit lite orolig för med en respekt i sin röst sa hon att jag gjort det bra som ordnat detta.. Själv ville jag bara kräkas för tänk om vi skickar dit dem fel dag.. tänk om.. var rätt mycket slut när jag gick till bussen.. leendet hade rest till långtbortistan.. men så kom jag på att om jag bott kvar på förra stället så hade jag fått vänta till halv sju innan nästa buss.. nu behövde jag bara vänta 3 minuter.. *glad*

Sen tänkte jag på eftermiddagskaffet som ju blev något sent men ändå mycket trevligt.. endast 4 i fikarummet.. jag tillsammans med R, andra tant M o F.. satt kvar lite långe o de andra höll mig sällskap och delade med sig av sina leenden.. R pratade på om allt o inget o är i sin egen lilla värld, en trevlig sådan, observationer lämnar han därhän.. men det är ju inte så konstigt för han är ju karl.. ;-)
Tanter som heter tant M är däremot livsfarliga på att läsa människor.. så akta er för dem.. eller ta emot de varma leendena de har att bjuda på..

Början av bussresan kände jag mig rätt sur o snäsig.. o väldigt mycket obra för uddajobbet blev inte optimalt för någon.. men i en kedja där många människor och händelser så gjorde jag det jag kunde.. det bästa med andra ord (inbillar jag mig).. Det är inte lätt när många är inblandade.. Sen kom jag ihåg fikaleendena som jag fick.. o disken som stod hemma.. o skratten och leendena som jag delat med mig av.. Så just nu känns det ändå rätt okej..

O så har jag fått Ior som kompis.. bästa jobbkompis hade varit o köpt Tiger till sin lilla dotter.. mjuk som det mjukaste.. när hon berättade att Ior också fanns så kunde jag inte motstå utan sprang (nä, nu överdriver jag) till affärn o hittade en liten söt Ior som ville bli min kompis.. mjuk som den lenaste och otroligt söt med en frisyr som påminner mig om min när jag kliver ur sängen på morgonen.. o så sitter han still där jag satt han.. bredvid mig i lagom ögonhöjd.. både den ena o den andre var in o kikade på honom.. eller var det månntro mig de kikade på.. Fundilerar på om jag ska ha han kvar på jobbet o krama såna däringar dagar när allt känns hopplöst.. för då ser de andra att nu behöver lilla jaget en kram.. en stoor sådan.. hmm.. det kanske var en idé att utveckla.. eller inveckla..

Tacksam att jobbedagen sen länge är över.. Tacksam för skratt o leenden jag fått , och givit.. o de sistnämnda sparar jag i minnet..