Kompromissade..

.. i morse när jag skulle till jobbet.. i och för sig så väckte larmklockan mig en stund tidigare än vanligt och jag gjorde mig i ordning och var nästan på väg att promenera heela vägen men då upptäckte jag att det börjat småsnöregna.. hmm.. inget roligt o vara ute i det vädret 1 timme o sen sitta o huttra hela dagen.. bestämde mig för att ta vara snäll med mig o ta snabbussen.. hmm.. Plötsligt dök en liten tanke upp att en liten prommis kan jag väl ändå ta.. kikade på klockan o insåg att jag hade 1,5 minut på mig så jag rushade o hann med 07-bussen.. o tack vare mitt snabba handlande så fick jag mig en liten promenad från universum.. o där nere på låglandet så varken snöade det eller regnade..

Blev aningens irriterad när en kund ringde o frågade om ett storjobb i nästa vecka.. Under samtalet fick jag större o större ögon o det var nästan så jag tappade hakan i knä.. repeterade allt kunden sa bara för att kontrollera att jag ville kolla så jag förstått rätt.. fast jag hade nog en baktanke i mitt tydliga repeterande för jag underade om det skulle ge någon reaktion från den som tagit emot jobbet i förrgår! Men, nej då, hon reagerade inte det minsta utan satt o glodde rätt in i sin skärm.. När vi skulle avsluta samtalet så tackade jag kunden för att den ringt o frågat om jobbet (för annars hade inget blivit gjort förrns på måndag).. efteråt så beklagade jag mig lite o sa att vi har ett storjobb till på tisdag-onsdag.. Bästa jobbkompis frågade om det var hon som tagit emot o sen glömt. Nej, sa jag o glostirrade (inte snällt alls) på bästa vickan.. - Va, vad pratar du om? Det kommer jag inte ihåg, sa hon o fortsatte stirra i skärmen..  Vad kunde jag göra annat än ta tag i problem för om hon säger att hon absolut itne har något minne av saken så kan jag väl inte klandra henne.. Men det är bara det att jag inte riktigt trodde på det hon sa..  Fy mig vilket belåtet leende jag fick när det bara behövdes ett enda samtal för att fixa jobbet.. Ajaj, i efterhand så känner jag mig fruktansvärt elak för jag trivs inte i den rollen. Men! Det är heller inte rätt att släppa allt ansvar o totalt obry sig om kommande storjobb. Det är inte heller rätt att strunta i dessa jobb o låta oss andra få ta smällen när den kommer.. Förklara för kunder att, hmm, vi jobbar på det.. Tack för att du ringde o påminde oss!
I slutändan så handlar det ju om kollektivt ansvar, att stötta varandra och inte skylla på någon annan om det blir fel..  Jag är inte felfri och har jag gjort något fel så försöker jag rätta till det. Har någon annan gjort fel så säger jag att Vi har gjort fel o försöker rätta till det.  Tyvärr så är det inte lika för alla. Har hört någon som säger till kunder/ringare att det var en kollega som gjorde fel men jag ska rätta till det!  Bläää! Såna jobbkompisar vill jag inte ha! Tack o lov så är det bara en till jobbevecka med den kollegan för hon har bestämt sig för att inte vara kvar. Uppriktigt sagt så är jag glad för både hennes och vår skull, för finns det rädsla, ovilja och en känsla av otillräcklighet så blir en själv, jobb och jobbekompisar lidande. Och det är ingen bra kombination! Ja jsut det, ingen bra kombination oavsett hur få eller många som än blir lidande.. Det tär på förståndet hos alla som är inblandade..
Som fika- och krysslösarkompis är hon däremot väldigt trevlig! Och jag hoppas o önskar henne ett jobb där hon känner att hon trivs och får tillfällen att le.
Hon ska i alla fall ha en eloge som prövat, insett att det inte var hennes grej och sen går vidare!

I går var en annan bästa vicka in, alltså hon som legat hemma måndag- tisdag o bara latat sig.. Nä, hon latade sig inte. Snuvan hördes o rösten höll nästan inte så jag betvivlar inte att hon hade orsak att vara hemma. På grund av hennes dåliga samvete att hon lämnat oss i sticket så hade hon med en kartong wienerchoklad.. Oooppsi, jag tror det var precis vad vi behövde för innan eftermiddagen var slut så var alla bitar borta.. ;-)

Innan hon gick sa hon att om någon vill vara ledig sista april så kan hon jobba. Den tanken glömde jag bort ända till i eftermiddag då ett ljus gick upp hos jaget.. Waow, en klämdag o massa många komptimmar.. Kikade in hos chefen o frågade om det gick för sig att jag tog ut några sista måndagen i april. Jag har ju x antal o det är svårt att få ner dem. Men vickan sa att hon skulle kunna jobba! Chefen erkände att hon sett mina timmar o ringde omedelbart till vickan och hon kunde komma in. Så tack vare en tanke så har jag en långhelg nästa helg.. Gott och nyttigt! Någonting att se fram emot!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback