Excessa

.. morgon.. eller i alla fall litegrann.. vaknade halvtimmen innan larmklockan o fast jag ville somna om gick det inte.. stapplade upp o tittade på nyheterna som ännu inte hade börjat..  satt o filofiserade o tittade på solskuggorna som föll på andra sidan vägen.. Inte verkade det storma lika mycket som de senaste dagarna så jag lovade cykeln att den skulle få röra på sig i dag.. Havregrynsgrötfrukost o kaffe.. dusch, påklädning o en kopp kaffe.. När jag cyklade iväg så möttes jag av en välkommen motvind.. Jo just det, välkomnade motvind eftersom det skulle medföra medvind på hemvägen..

Eftersom det är påsklov i mina trakter så är jobbet aningens lugnare.. o det är så skönt! Telefonen ringer inte riktigt lika mycket o vi får en chans att se lite framåt.. och jag märker en humörändring på mig själv för jag känner mig myckt trevligare än när det är som värst.. Jag till o med valde bort flera, som jag kände det, irritationstillfällen.. Bland annat i fikarummet när S fick en fråga om nya puppisen.. En människa började genast kasta frågor till henne:
- Men varför skaffar ni en till hund? Är det för sällskap till den första? Vem går ut med den? Har ni gjort ett schema för vem som ska ta hand om den?
S var lugn och svarade på frågorna, men jag kände hennes känslor för dessa frågor.. Själv hade jag mest lust att fråga frågaren om hon hade den minsta aning om hur mycket livskvalitét en hund (eller annat djur) ger.. men det struntade jag i för det är svårt att förklara saker som är självklara för mig men oförklarliga för andra.. speciellt om sinnet är stängt för de känslor den andra har..
Egentligen så väckte frågarens sätt att ställa frågorna en massa gamla minnen som jag insåg att jag inte kan göra någonting åt.. det enda jag kan göra är att gå vidare!

Tog upp frågan om att bästa jobbkompis o jag ännu inte sett nya lokalen, fast vi har länge sagt att vi vill! Vi har väl tänkt lite att de andra har varit dit, vet vars det ligger o vet vem man ska prata med.. Eftersom ingen annan tagit initiativ till att få loss oss från telefonerna så tog jag tag i saken själv. Kollade med lillchefen o ringde o pratade med fastighetsskötaren. Ja, det är ombyggnad på G o öppet så det är bara att ni går dit. På en kvart var vi på väg och jösses vilken stor lokal det är. Efter att ha sett lokalen så fick vi ännu mer känsla av att vi inte vill sitta där det är tänkt för det finns ett rum som, ur arbetsmiljösynpunkt, är bra mycket bättre för oss som ska jobba 8 timmar om dagen. Utifrån ritningarna så har vi framfört våra tankar och efter besöket var jag ännu mer tydlig i vad och hur vi tänkte.. - Jaha, ja ni får väl strida för det då, sa lillchefen.. *Suck*  Men h*n har det inte lätt som ska försöka göra både oss o storchefen till viljes.. Tror jag tycker lite synd om h*n.. Och det gör mig än mer bestämd i min tanke att jag inte vill bli chef, oavsett om det gäller storchef eller lillchef..

I telefonen har jag fått många sköna skratt och leenden.. o det är väl precis det som är livskvalitét.. Härliga människor som ler redan innan de pratar med mig.. eller kan det vara så att de börjar le när de knappar in vårat telefonnummer o signalerna går fram.. Japp, så måste det ju vara.. fast oavsett var de börjat le så är det Underbart!

Flera av mina favvoringare tittade förbi o sa Hej! O när jag var på lunch hade min favvo hade lämnat fikabröd till mig. Tyvärr glömde vi det när vi skulle fika men fikat passar utmärkt i morgon när det är fredag. När jag kom tillbaka efter em-kaffet så var h*n där o jag fick en varm kram. Åh, så gott!

Btw.. fundilerar om det finns någon chans till att återfånga vinterflirten.. Nu har den fått vila ett tag o omgivningen har, förhoppningsvis, glömt allt.. hmm..
Fast om nu min favvo börjar kramas o bjuda på fika.. o kallar mig snygging o raring när jag ringer.. vars kan det då bära hän.. o så har h*n mörkbruna brunnar till ögon.. som gjort för att drunkna i.. o humor har h*n.. Längden passar som handen i handsken..
Vinterflirten har ett underbart leende.. o kroppen är inte heller fy skam vilket betyder att han har några kilo flex, det har jag också.. Ögon som magneter och humor som får skrattet att bubbla.. Visst gemensamt intressa har vi också..
Ajajaj.. svårt det här.. Tror jag fortsätter att bara vara jag så får vi väl se vem som först drunkar i mina mörkbruna ögon till brunnar..
Livet är underbart!

Vilken himmelens Tur att vi alla är olika, för tänkt vad jobbigt det skulle bli om alla passade ihop med alla..

Ja just det, skulle ju sätta nya trimmern på laddning i går men glömde.. tänkte göra det i morse men frukosten kom i vägen.. när jag kom hem så började jag ladda. Tyvärr så har den inte laddat färdigt så jag får nog frisera mig i morgon eller till helgen.. Fast det är nog lika bra att den inte är klarladdad nu, för vem vet då när jag blivit ledig för sängen..

I dag har jag cyklat och Solen har strålat.. och i morgon är det fredag.. Underbart!