Borttappad Lust..
.. kan vara fruktansvärt svårt att hitta igen.. Jag vet! Tappade bort min för ungefär 1,5 år sedan och har haft svårt att hitta igen den.. eller också var det bara så lång tid som lusten behövde för att återhämta sig o så smått börja visa sig igen..
På http://sv.wikipedia.org står det: Lust är något man känner att man vill.
Visst finns det en del saker jag gjort fast jag inte haft lust, som till exempel betala räkningar och kliva upp på morgonen för att gå till jobbet.. Fast det är på något sätt nödvändiga saker för utan arbete hade jag inga pengar att betala räkningar.. men det var inte själva arbetet jag inte ville till utan det var just uppklivandet..
Under den här tiden har jag så gott som varenda kväll och helg känt det som att jag behöver sova.. jag Måste få sova, får jag bara göra det så blir allt lättare i morgon.. morgondagen har dock sällan varit lättare än gårdagen.. Ju fler såna dagar desto lägre har självkänslan sjunkit.. ungefär i samma takt har centimetrarna parkerat runt midjan och kondisen flyttar längre och längre bort till kvarter jag inte vet var de ligger.. Snabbmaten bjuder självmant in sig och inbillar mig att den kommer som en räddare i nöden, och visst gör den det för den får mig att överleva. Lusten att Leva tar den däremot sakta men säkert död på..
Allt är relativt, det handlar också mycket om rörelseenergi.. har vart en promeneramycketmänniska och plötsligt blev jag en överdrivet soffsittande/liggande människa.. Det handlar om att energin som tas in helst ska förbrukas av utgående energi..
Ibland har jag, nästan, tvingat mig till saker som att leta leenden för leenden är underbart livgivande.. jag har stått och blundat och lyssnat på ljuden av fotsteg.. ibland bara stannat och beundrat naturen och dess konstverk.. men ändå har Lusten saknats.. Lusten att Lena och Uppleva livet.. Fast vovseträffarna (och vaktvovvarna jag fått förtroende att ha här) jag har varit med på har visat att det finns lust och glädje att finna även om de inte är mina..
Allt har sin tid, jag vet, men är man mitt i det så känns vartendaste fotsteg tungt.. och ögonen blir mer o mer insjunkna samtidigt som ICA och Konsums ( o evenuellt andra) plastkassar hänger mer o mer under ögonen.. Waow, vilken vacker syn man, Jag, blev.. och detta enbart på grund av att Lusten tappats bort..
Men allt har sin tid! Jag vet! Gick ju en krishanteringskurs strax efter min kris.. 1-7 år tar det att komma igen.. men man, Jag, kommer aldrig igen till mitt gamla jag för jag har, hoppas jag, lärt mig en del saker om mig själv.. fått lite mer erfarenhet.. förhoppningsvis har jag lärt mig när jag behöver vila, eller rättare sagt jag har kanske lärt mig att det är Nödvändigt att låta vilan få sin tid och eftertanken sin.. och jag får vara med dem som varit med om liknande kriser bara för att vara och få känna empati.. För det är ju så att vi alla har olika erfarenheter och ryggsäckarna våra är totalt olika och ibland har jag inte förmågan att förmedla mina känslor till andra människor.. och ibland har inte andra människor förmågan att sätta sig in i och förstå min kris.. I början av krisen kan det vara svårt att ta in men förhoppningsvis kan vi hitta de som inte behöver förklaringar till varför vi kännar som vi känner.. grupper som inte behöver en massa förklarande utan accepterar oss och våra känslor som vi är..
Det lättaste är väl kanske att strunta i dem som inte förstår och bara gå sin egen väg.. men jag tror inte att det är riktigt så lätt.. Det gäller också att acceptera de som inte förstår och släppa den frustration som finns inom en, Mig, när förklaringar och beskrivningar inte når fram till dem som har ett annat tanke- och känslosätt än jag..
På onsdag ska vi ha utvecklingssamtal.. och jag vet, och har känt, att mitt humör varit både upp o ner.. både på grund av mycket på jobbet, kort om folk på jobbet och hemskt många jag Måste ha hjälp NU.. samt min ryggsäck.. Jag vet att jag kan vara trevligare i mötandet med jobbkompisar.. och jag jobbar på det för jag Vet att jag är på väg att hitta min borttappade Lust! Sakta är den på väg tillbaka till mig och jag tackar varendaste Lustminut som kommer springande..
På http://sv.wikipedia.org står det: Lust är något man känner att man vill.
Visst finns det en del saker jag gjort fast jag inte haft lust, som till exempel betala räkningar och kliva upp på morgonen för att gå till jobbet.. Fast det är på något sätt nödvändiga saker för utan arbete hade jag inga pengar att betala räkningar.. men det var inte själva arbetet jag inte ville till utan det var just uppklivandet..
Under den här tiden har jag så gott som varenda kväll och helg känt det som att jag behöver sova.. jag Måste få sova, får jag bara göra det så blir allt lättare i morgon.. morgondagen har dock sällan varit lättare än gårdagen.. Ju fler såna dagar desto lägre har självkänslan sjunkit.. ungefär i samma takt har centimetrarna parkerat runt midjan och kondisen flyttar längre och längre bort till kvarter jag inte vet var de ligger.. Snabbmaten bjuder självmant in sig och inbillar mig att den kommer som en räddare i nöden, och visst gör den det för den får mig att överleva. Lusten att Leva tar den däremot sakta men säkert död på..
Allt är relativt, det handlar också mycket om rörelseenergi.. har vart en promeneramycketmänniska och plötsligt blev jag en överdrivet soffsittande/liggande människa.. Det handlar om att energin som tas in helst ska förbrukas av utgående energi..
Ibland har jag, nästan, tvingat mig till saker som att leta leenden för leenden är underbart livgivande.. jag har stått och blundat och lyssnat på ljuden av fotsteg.. ibland bara stannat och beundrat naturen och dess konstverk.. men ändå har Lusten saknats.. Lusten att Lena och Uppleva livet.. Fast vovseträffarna (och vaktvovvarna jag fått förtroende att ha här) jag har varit med på har visat att det finns lust och glädje att finna även om de inte är mina..
Allt har sin tid, jag vet, men är man mitt i det så känns vartendaste fotsteg tungt.. och ögonen blir mer o mer insjunkna samtidigt som ICA och Konsums ( o evenuellt andra) plastkassar hänger mer o mer under ögonen.. Waow, vilken vacker syn man, Jag, blev.. och detta enbart på grund av att Lusten tappats bort..
Men allt har sin tid! Jag vet! Gick ju en krishanteringskurs strax efter min kris.. 1-7 år tar det att komma igen.. men man, Jag, kommer aldrig igen till mitt gamla jag för jag har, hoppas jag, lärt mig en del saker om mig själv.. fått lite mer erfarenhet.. förhoppningsvis har jag lärt mig när jag behöver vila, eller rättare sagt jag har kanske lärt mig att det är Nödvändigt att låta vilan få sin tid och eftertanken sin.. och jag får vara med dem som varit med om liknande kriser bara för att vara och få känna empati.. För det är ju så att vi alla har olika erfarenheter och ryggsäckarna våra är totalt olika och ibland har jag inte förmågan att förmedla mina känslor till andra människor.. och ibland har inte andra människor förmågan att sätta sig in i och förstå min kris.. I början av krisen kan det vara svårt att ta in men förhoppningsvis kan vi hitta de som inte behöver förklaringar till varför vi kännar som vi känner.. grupper som inte behöver en massa förklarande utan accepterar oss och våra känslor som vi är..
Det lättaste är väl kanske att strunta i dem som inte förstår och bara gå sin egen väg.. men jag tror inte att det är riktigt så lätt.. Det gäller också att acceptera de som inte förstår och släppa den frustration som finns inom en, Mig, när förklaringar och beskrivningar inte når fram till dem som har ett annat tanke- och känslosätt än jag..
På onsdag ska vi ha utvecklingssamtal.. och jag vet, och har känt, att mitt humör varit både upp o ner.. både på grund av mycket på jobbet, kort om folk på jobbet och hemskt många jag Måste ha hjälp NU.. samt min ryggsäck.. Jag vet att jag kan vara trevligare i mötandet med jobbkompisar.. och jag jobbar på det för jag Vet att jag är på väg att hitta min borttappade Lust! Sakta är den på väg tillbaka till mig och jag tackar varendaste Lustminut som kommer springande..
Kommentarer
Trackback