Excessa

                     

anders johansson

free Lyrics

.. är jag inte.. men vissa saker behöver bevaras.. helst skulle jag vilja använda dem men ibland så får de inte plats här och nu..

Farfar snickrade och svarvade små bord till oss barnbarn.. ett litet runt bord med enkla men vackra detaljer.. det har följt mig i 30 år.. och ska så fortsätta.. just nu får det inte plats här.. lika är det för lampskärmen farmor sydde..

Vad tänkte de på när de arbetade med sina händer.. när de formade gåvor till oss barnbarn.. gåvor som då inte förstods.. men som idag uppskattas mer än guld.. Varsamt bevarar jag dessa saker.. saker som inte går att köpa för pengar..

Värdefulla för jaget.. för de påminner om soliga somrar på farföräldrarnas gård i Sangis.. Gården som idag bebos av någon okänd.. men att det bor någon annan där gör inget.. för jag kommer aldrig mer att bli det barn jag då var..

Jag undrar.. vad tänkte de på när de arbetade med sina händer.. och skapade gåvor till oss barnbarn..

..påminner sig när rosetterna kommer för ögonen.. CERT.. CACIB.. svenskt och norskt Championat.. BIR.. BIM.. BIR- Veteran..

Pokalerna från lydnads-, bruks- och vattentävlingarna..

Bilder som flimrar förbi i minnet.. nervositet (hur många gånger hinner man springa på toa på en halvtimme).. spänning (har vi lyckats lära varandra något).. avslappningen efteråt (Ja, vi tog oss igenom alla moment).. efterfunderingar.. hade vovsan kul, var hon motiverad.. vad gjorde jag rätt/fel.. kan jag göra på något annat sätt så att det blir roligare för båda oss nästa gång..

En rosett eller en pokal.. utmärkelser som minner om allt jobb innan.. träningen.. gemenskapen.. vardagen..

Packar försiktigt ner dem i en kartong.. sparar i minnet..

.. och när jag åkte o handlade efter jobbet kom de där verkligt gamla tankarna; Dra härifrån! Säg upp dig på jobbet o flytta dit ingen känner dig! Lämna allt det gamla o starta om!

Lite visdom har jag allt fått med i ryggsäcken för en sån sak skulle inte hjälpa ett endaste dugg.. Jag vet för jag har prövat! Innan jag flyttade hit -95 for jag land o rike runt o letade trygghet.. eller flydde jag från något.. kanske både ock.. Själv anser jag att jag flydde men när jag berättat min historia så finns det dom som tycker jag var modig.. Borlänge, Västerås, Luleå, Övertorneå, Sellnäs, Sunne, Svalöv.. o så några kortare stopp i Huskvarna, Vargön o några till ställen.. Ja, allt är relativt, tiden i på de första ställena max 1 år..

Att komma till nya platser och nytt jobb har aldrig skrämt mig.. jo, visst har jag varit lite rädd men att se och lyssna på hur andra jobbar har varit lätt.. inbillar jag mig nu i efterhand.. det har varit när jag börjat närma mig andra människor privat som det känts en anings obehaglit.. för tänk om de ser mitt innersta jag.. och inte tycker om det.. som jag blivit skrämd och försvunnit till en annan plats.. till en annan plats där historien upprepar sig än en gång..

Kanske är det saknaden efter vovsan som gör sig påmind.. när jag hade henne så var hon en del av mig.. och en stor trygghet.. en närhet som jag inte kan beskriva med ord..
Det är snart 1 år sedan hon somnade.. kanske är det den dagen som påminner sig.. det är tungt.. och jag längtar efter regnet.. önskar att himlen ville gråta med mig.. men det vägrar den så jag får väl stå ut med att solens strålar för mig..

.. i början på tonåren.. eller var det kanske innan det.. det spelar ingen större roll egentligen för det var länge sedan det hände.. och egentligen har det ingen betydelse för idag.. eller kanske har det det.. Allt som jag varit med om återspeglar sig i idag.. i mitt handlande.. mitt agerande... i mitt sätt att vara.. mitt sätt att ta emot.. och ge..

Jag hade fått en alldeles egen kamera.. det var inte den dyraste o mest avancerade.. När jag börjar tänka så kan det ha varit mormors kamera jag fick när hon dog 1974 (o jag var 11).. men det spelade ingen roll..  i mina ögon var den alldeles, alldeles underbar.. jag skulle få möjlighet att fånga de bilder som Jag ville spara i mitt minne..

Jag gick ut o la mig på gräsmattan.. tittade på himlen.. såg himlens alla konstellationer.. molnen som visade sig.. lekte med mig.. såg bilder som just då var så vackra att jag ville bevara dem i minnet.. så jag knäppte.. o knäppte o knäppte.. o fortsatte när solen var på väg att lägga sig.. värmen hon visade mig ville jag spara.. bevara i bilder.. betydelsefulla för mig.. Mina bilder!

5 filmrullar blev det.. o dagen efter gick jag o lämnade in dem i butiken som fanns i byn.. fick ett kvitto o skulle få tillbaka korten om på vecka.. längtade efter mina bilder o minnen av sånt jag tyckte var vackert..

När jag gick o skulle hämta korten så fick jag en kalldusch som inte var av dags dato.. Visst visste jag att det skulle kosta några kronor.. men sÅ mycket.. veckopengen räckte inte o jag gick hem med lågt huvud.. sa som det var att jag lämnat in film o behövde lösa ut dem.. - Ok, hur mycket kostar det? frågade föräldrarna.. -106,95, sa jag o sjönk genom golvet.. visste att de skulle komma.. Orden! Att jag inte hade nåt att tänka med.. att jag Borde fatta hur Dyrt det allt är.. ifrågasättandet om hur jag kunde vara sÅ Dum att jag inte förstår att saker o ting Kostar.. Vad hade jag fotograferat? - himmel, moln o sol sa jag.. Ännu fler ord kom..

Liten blev ännu mindre..

Jo, jag fick pengar att hämta filmerna.. förädrarna kände sig tvungna eftersom de inte ville visa resten av byn att dotterna gjort något hon inte fick.. o huvva, hemska tanke, att de inte skulle ha råd till saker o ting..

Jag fick mina bilder, och tittade på dem.. men bilderna var inte lika vackra som de jag fotograferat..

.. o underbara gester om hur mycket någon betyder för en är lätta att ge.. i alla fall till de vänner som är betydelsefulla..

Ofta går jag o tittar på kort.. kort som har en mening.. o ibland så känner jag att just det speciella kortet beskriver så väl vad jag känner om en människa.. o ibland är det bara ett vackert kort med en hälsning o en kram..

När kortet kommit fram så får jag ett tusende Tack.. o jag hör i rösten att denna enkla handlig betyder så mycket för den som fick den.. o det värmer mig så otroligt mycket..

Lika glad o varm blir jag när jag får ett kort i postlådan.. någon tänkte på mig i går.. o visar det.. o jag hoppas att den människan blir glad av att jag blir glad..

Nästa gång jag vandrar i en "betydelsefullakortafffär" så ska jag leta efter det raraste kortet med den skönaste bilden.. o posta det till mig själv!

.. larvig.. sentimental.. You name it.. men inte kunde jag lämna varken första eller andra vovsan kvar där på gamla stället.. dom är med mig.. lutar sig mot benen o buffar med nosen under armen..

Jag har hört deras nyfikna, men försiktiga, tassande när de undersökt stället.. o det verkar som att de godkände det eftersom jag hörde ett par dunsar när de la sig ner.. förmodligen ligger de på min nya stora fina balkong o kikar på de som passerar.. låter vinden lyfta öronlapparna.. vänder på huvudet o kollar att jag fortfarande är här..

Ja, kanske är jag larvig.. eller nåt annat..

Jag vet inte När.. men jag vet Att.. vi så småningom kommer att mötas.. där på andra sidan regnbågens bro..

.. som jag inte sett sen förra sommaren.. de bästa vänner som förstår saknaden.. bekräftar den.. men inga "Åh, vad tråkigt".. dom bara finns där.. o det är så underbart att få vara sig själv.. hålla lite koppel o titta på lejon.. o hitta en liten lejontik som tittar upp på en med ögon glittrande som svarta brunnar.. o när jag sätter mig ner kommer nosen o undersöker.. snosar lite.. sen kommer första "pussen".. som följs av många fler.. Underbart!

Lyssnar på vänner som berättar om hur deras Bästa är.. hör samspelet som ständigt o dagligen pågår.. känner igen mig.. o hela jaget fylls med värme för deras skull..

Tacksam att jag får ta del av deras vardag..

Alla skåp o lådor är tömda.. det som ska skruvas i sär är i delade delar.. bara radion, TV:n, micron o perkolatorn kvar.. + kylskåpsinnehållet.. o så datorn då.. Dax att packa ner allt utom kaffekokaren!

Hela köket är ostädat men det gör inget.. har ju 2 veckor på mig..

Förväntningarna stiger..
Vaknade vid 5 i morse..
Trött..

Det är inte bara lägenheten jag lämnar.. lämnar även en massa minnen av äventyr av första o andra vovsan.. men jag kan inte leva på dessa.. livet går vidare..
Fast dom 2 kommer Alltid att ha sina platser hos hjärtat.. Ska kämpa för att komma ihåg allt tokigt o struligt o individuellt.. komma ihåg skratten o lekarna.. för det är ju det som har varit det vanligaste förekommande..

Jag glömmer inte.. jag går bara lite vidare..