Excessa

.. kom jag iväg på en promenad.. en som varit planerad ända sen i början av augusti.. Det var skönt.. marken var vit av nysnö o det blåste lite snålt, men jag gick fort så jag blev varm.. Men gick jag fort för att försöka komma ifrån sorgen.. eller för att jag var rädd att vända mig om för att se om vovsan var bakom.. Jag vet att hon inte finns där.. inbillade mig att hon sprang där bakom o lekte med sin "storasyster".. dom sprang ikapp med varandra o skrattade med svansarna.. o någonstans inom mig tror jag att det är så.. på andra sidan regnbågen.. o en dag kommer vi att träffas igen.. o deras nosar kommer att buffa på mig igen o vi kommer att rulla runt i snön o leka.. Tårana rann sakta nerför mina kinder.. o det är skönt att gråta.. när ingen ser.. Förstår inte riktigt varför det känns så farligt..

Kanske försöker jag bara komma ifatt mig själv.. försöka landa i mig istället för att stå utanför o titta på..

När jag kom hem tog jag fram hopprepet.. som jag köpte för 8 dagar sedan.. så det har jag bara planerat en kort stund.. o det var roligt att hoppa.. försöka fortsätta hoppa med armarna korsade.. fick börja om flera gånger.. Hjärtat bankade o lungorna fick jobba.. o svetten började rinna.. vaderna spände.. o det kändes så befriande.. o jag struntade i om någon såg mig.. o jag kände att jag log med hela kroppen.. o det var underbart.. o jag lovar mig själv att det ska jag göra om..