Det händer..

.. ibland att tiden stannar.. o stannar den inte så rusar den bara på i en enda lång mörk tunnel. Tack o Lov så har jagets tidsuppfattning legat på vågskålen där det positiva har varit mycket mer livgivande än det negativa i höst så den har bara försvunnit.. Kanske är det därför jag inte har någon julkänsla, trots alla God Jul-hälsningar som jag både fått o gett de sista dagarna. Almanackan från 23 augusti till idag stämmer inte det minsta med min tidsuppfattning. *skumt* Vette 17 om jag någon gång förut känt det som att tiden har passerat så här fort, men det klart, jag har heller aldrig förut varit i den ålder jag är nu.. Ja, det vill säga cirkus 15-16.. nä, måste ju i alla fall vara 18 eftersom jag har körkort..
Bästa jobbkompis börjar dock känna sig lite gammal för hon fyller 40 om 2 månader.
Häromdagen var hon o nyttjade julpaketet hon fick förra året o tog en ansiktsbehandling på någon såna däringa skönhetssalong. Fast egentligen tycker jag att det borde heta Unna dig något för dig själv! Inte för att jag någonsin besökt någon (tappade bort mitt presentkort jag fick en gång i tiden) men det handlar ju om att ge sig själv lite egentid. O hon behöver nog det med karl o 4 barn. Dagen efter berättade hon om upplevelsen och den var både skön och smärtsam, men hon kände sig som en liten barnrumpa i ansiktet. Hon hade också fått vara med om sitt livs första vaxning för behandlerskan hade sett några svarta häxstrån på hennes haka o föreslagit ett litet tillägg på 40 kr så skulle de ta bort dem. Och eftersom bästa jobbkompis är nyfiken o inte rädd av sig så tog hon det, men det verkade bli en engångföreteelse. Hade hon blivit prenumerationsgäst på det stället hade ju jag börjat fundera på om min pincett inte var nog för resten av världen. Förresten, skulle jag gå till ett sånt ställe så skulle de genast föreslå årsabbonemang på hakvaxning. Men herreguu, vad ska jag i så fall pyssla med när jag sitter o tittar in i korumpan på kvällarna, och ibland på dagarna. Jag skulle ju bli totalt sysslolös.. Inte bra.. När jobbkompis berättade för lillchefen så rodnade hon o sa att hon något om att hennes ansikte också var täckt av hår och att hon inte gillade det. Sen kom det fram att det var fjunen hon menade. eehumm..  No comments!

I torsdags hade apt.. Omorganistationen fortsätter men det är förståeligt eftersom det ju tar ett tag innan man sätter sig i rollerna som är, samt hur alla tekniska detaljer fungerar på ett vettigt sätt.. I början på nästa år blir det nya roller för alla, på gott och ont. Mest gott hoppas jag efter att ha funderat på det över natten. Är man en liten butik så är det bra om alla kan allt ifall det behövs ryckas in i någons frånvaro. Är man en större butik så kanske det är nödvändigt med aaningens mer specialisation på det man är bra på, samt att kunderna vet var de ska vända sig till i olika frågor. Lillchefen förklarade vilka roller vi skulle ha o sen sa hon vem som skulle vara koordinator för min specialition, samt assisterande koordinator. När det kom till assisterande så rodnade hon nästan av stolthet o själv kröp jag ihop o visste inte vars jag skulle ta vägen. Jag? Uppriktigt sagt så tappade jag andan. Aamen, herreguu, jag vet inte om jag vill nå sånt för jag vill ju bara jobba med dem jag pratar med i telflon. Fast jag vill ju också göra allt jag kan för både besökare och oss som tar emot. Resten av torsdagen gick jag mest o såg väldigt fundersam ut och kvällen blev än mer fundersam och, trots jag lovat mig själv, sen.. Varför är det så svårt att hålla löften till sig själv men inte andra? Så småningom så lyckades kudden locka mig så jag somnade. Vaknade inte förrns på andra ringningen i fredags. Kände mig lite stressad men ändå inte. Hann äta frukost, duscha o dricka kaffe. Packa ner matlåda och små flytande ljus i ryggan. Samt, inte att förglömma, klä på mig. Inte för att jag är så blyg ( för jag är ju snygg naken ;) men lite svalt att få kroppen nerstängt av nästanregndroppar.
I bussen fick jag svaret på gårdagens "Våga fråga" Varför glömmer man saker o sen så kommer de tillbaka? Som jag förstod det så är det för att det blir oordning i hjärnkontoret och alltså behöver inte alls betyda man är konstig. Det händer alla! Eller i alla fall det flesta..

Trött fredagkväll men ringde o pratade med bästa L om klänningen jag ska få hjälp att sy. Visst är jag lite händig ibland och jag klarar av sy om små svarta stycken, men när det gäller att sy helt o hållet från början, då frågade jag om hon ville hjälpa. Och tänka sig, det ville hon gärna. Ett par timmars trevligt prat blev det o någon gång i helgerna ska vi nog ta oss tid att göra prototypen. När vi lagt på så tog det bara ett par minuter så rigner hon tillbaka o frågar om jag vill komma o fira lite jul med dem, men det blir ingen "vanlig" jul för de dukar upp med italiensk mat o sen brukar de spela något spel (som jag aldrig hört talas om). Enda kravet de hade var att jag tar med mig 2 små julpaket. Lovade jag skulle fundera o höra av mig igår, vilket jag gjorde på deras telesvar. Ringde idag på fm o hon var ute alla gånger. Skickade sms o sa jag gärna kommer. Senare idag ringde L o frågade hur det blev. Hmm.. Dom har ingen koll på telesvaret o inte heller någon täckning på mobilen.

Har sett repriser på
En spricka i kristallen. Inte för att själva miljön var speciellt lik min uppväxt men Vojne vad den mamman påminner om min egen. Och dottern påminner mycket om mig själv. Jag har både skrattat och gråtit, men mest det första. Tacksam för att jag är där jag är idag.




Önskar alla en jul där glädje och frid skänker er lycka som räcker året om

Kom ihåg att vara rädda om Er och varandra!

God Jul/ Buon Natale/ Buone Feste Natalizie




Julhälsningar på några andra språk hittar du här



Har fått en liten..

.. ny favorit.. Tror jag börjar bli kär i den rösten.. assosiationer till annat är totalt främmande och otänkbart.. ;-)





Men den här beskriver nog mest av allt känslan jag haft och har..



It starts in my toes..

Livet är allt bra skön imellanåt.. speciellt när jag klarar av att vara här och nu.. o längta efter ett litet paket som är på väg.. Kan nog bli väldigt spännande..


Dagarna och veckorna..

.. bara försvinner.. Det finns de som säger att ju äldre man blir desto fortare går tiden, och visst kan väl det vara en del av sanningen för en vecka i mitt 44 åriga liv är ju så mycket mindre del än en vecka i en 8-årings liv. Sen finns det dem som säger att tiden går fort när man har roligt, och det håller jag helt med om.
 
Det är drygt o stressigt på jobbet, men häromdagen förstod jag varför. Sista halvåret jag bästa jobbkompis och jag gjort 145 storjobb. Första halvåret i år så gjorde vi 66. Sista halvåret förra året gjorde vi 43. Inte undra på det varit jobbigt. Det är skönt att få lite bekräftelse på att vi inte enbart inbillat oss att vi haft mycket. Nu börjar det lugna ner sig lite och det är skönt att få möjligheten att ha lite framförhållning.

Bilen har varit lite kinkig o kostat ett par extrakronor som jag inte riktigt räknat med. På bilprovningen fick jag 3 poäng, en 1:a o en 2:a.
2:an visste jag att jag inte klarade själv så jag lämnade in den. Jahupp, vad tusenlapparna flög iväg. Fast jag har inte haft några stora utgifter hos bildoktorn o så klart de ska ha betalt för jobb de gör.
1:an var en liten retfull positionslampa som var trasig. Tänkte i mitt stilla sinne att Den måste jag ju kunna fixa själv. Hmmm.. Gjorde några tappra försök innan jag insåg att det inte alls hjälper att jag står o svär helt i onödan så jag ringde bildoktorn o fick en tid samma dag. Gissade vilt att det går nog på ett par hundra, men när jag fick tillbaka bilen efter 10 minuter (attans så snabba de var) så kostade det endast 90 kronor. Gissa om jag var så glad. Nästa gång en lampa går sönder ska jag nog inte ens försöka själv utan åker direkt till bildoktorn. Fast det är lite för mycket begärt att åka direkt, för jag måsta nog i alla fall göra ett litet försök på egen hand..

I måndag började varningslampan för bromssytemet lysa när jag var på väg till J på kvällen. I o för sig så är det rekommendabelt att inte köra en bil där bromsvarningslampan lyser, men herreguu, mina kvinnliga lustar bortsåg från alla såna varningslampor o såg bara en röd lysande juldekoration i bilen. Inte för att det är någon ursäkt, men jag har bara 4,5 km att åka till honom och jag körde försiktigt o höll handen på handbromsen hela tiden. När jag kom dit så glömde jag bort allt som har med bilar att göra och fick en mycket trevlig kväll med många leenden. Härligt! O jag tror att även han fick sig några leenden att minnas.. ;-)

Tisdag.. Inte bra o somna vid 2-tiden första jobbedagen på veckan.. Trött o väldigt mycket frånvarande. Härligt frånvarande! Bästa jobbkompis bara skratta åt mig och det tackar jag henne för. Andra hade nog kunnat bli sura för att jag var aaningens långsam i mitt tänkande. Jag är så glad att ha henne som jobbkompis. Undrar om jag sagt det till henne. Får nog göra det i morgon.
Kom i alla fall ihåg jullampan i bilen o ringde bildoktorn. Inom mig såg jag tudenlapparna flyga iväg eftersom jag inbillade mig att det var huvudcylindern som pajat. Han sa jag skulle kolla oljenivån samt om det fanns några oljefläckar under bilen, men jag fick tid att lämna över bilet på fredag morgon. Överlevde jobbedagen o startade bilen på kvällen. Ahaa, en stor fläck under. I höjd med där de mixtrat förra gången. Drog en liten suck av lättnad men faran för stora kostnader försvann inte.
Somnade leende med minnet från måndagkvällen.

Onsdag.. Fortarande trött. Härligt trött. Satt på bussen o levde mitt eget lilla liv. Hoppas någon annan blev smittad av mitt frånvarande leende, för sådant är trevligt, ja att smitta med leenden. Pratade med bildoktorn om fläckarna under bilen. Fredagstiden står fast, men han var lite bekymrad huruvida de skulle hinna med den. Jamen, hinner ni inte så får jag väl ta apostlahästarna till hjälp. Och jag har inget som jag Måste göra i helgen där bilen är nödvändig. Fast det är klart, har man ingen bil så finns det en massa saker som det känns som att man måste göra, men så är inte fallet. Han lovade att försöka lösa fallet så jag inte behövde vara utan bil.

Torsdag.. Tröttheten aaningens mindre men mitt bussåkande var fortfarande lika leende..

Fredag.. Upp o hoppa tidigare än annars o skjutsade bilet till bildoktorn. Misstänker att han var är lite synsk för det räckte att jag sa bokstäverna så fyllde han i siffrorna på nummerplåten. Frågade om jag skulle ringa vid 15 o fråga om den var klar, men lovade att jag klarar mig i helgen om den inte blir det. När jag åkte till jobbet med "min" buss fast från andra hållet så fungerade det att även le åt det hållet. Satt o funderade på om jag skulle säga Hej då till alla när jag klev av men glömde bort det. klockan 11:15 ringer en skitsur kund. Något i kommunikationen mellan den och oss har gått fel och jag får en massa besvikelse i örat. Jag har full förståelse för hennes reaktion och erbjuder det enda vi har att återstå. Hon ska kolla med chefen, Under tiden ringer mobilen o bildoktorn meddelar att bilet är klar. *Glad* Vad kostar det? Ingenting, för vi hade ju inte gjort jobbet ordentligt första gången. Åh, underbart. Du är en ängel. Jag komemr o hämtar den i em.
Sen kom kunden tillbaka. Besviken på oss, men kanske mest för att hon fick bannor från den som skulle använda den tjänst vi inte kunnat tillhandahålla. Inte roligt alls och jag förstår henne. Tyvärr kunde jag inget annat göra än bekräfta hennes känslor.
Gick från jobbet vid 16 o hämtade bilen. När jag kom dit så hade de tappat bort bilnyckeln. Ajjans då, men jag kan ta en annan, bara den är röd. Oj så många härliga skratt vi fick oss innan nyckeln kom till rätta.

Fredag kväll.. Trötthet som leende sitter kvar i kroppen. Redan vid 20-tiden kändes det som om klockan var midnatt.. Sen hörde J av sig och jag piggnade till väldigt mycket. Och jag fick tillfälle att åka över o ge honom en liten födelsedagspresent från mig. Den kostade under hundralappen, var personlig o lite lustfyndig och han gillade den vääldigt mycket. Glad att han blev glad.  O så försvann nästan ett dygn av mitt liv för jag kom inte hem förrns det mörknat på lördag. Men det var väldigt mysigt att bli bjuden på kaffe med lussebullar på sängen *Leer

Hmmm.. Inte bara veckorna som försvinner utan även helgerna.. Underbart!

Såg på morgonheterna på 4:an i morse.. De pratade med Lou Rossling om hennes bok TÄND DINA STJÄRNÖGON Vad barn har lärt mig Den boken ska jag önska mig i julklapp.
O så berättade honom Anonyma klubben. När man till exempel står i kassan p fiket så säger man att man vill betala för en kaffe, men man tar inte det själv, utan säger till kassörskan att när nästa kund kommer o ska ha kaffe så hälsar kassörskan från Anonyma klubben att gästen behöver inte betala för kaffet. Tänk vilken kedjereaktion det ger. 1. Jag blir glad och leende av bara tanken att överraska något. 2. Kassörskan ler (förhoppningsvis) för min tokighet. 3. Gästen blir förvånad o blir förhoppningsvis glatt leende när den blir bjuden på kaffet. 4. För att inte tala om vilka leenden som kommer att utbytas när den bjudna gästen berättar för sina vänner vad som hänt. Härliga ringar på vattnet..

Hittade en
länk som beskriver Lous tankesätt.. Tyvärr fick jag inte upp alla sidor men de jag fick upp gav mig en tankeställare.. o såna är sällan fel..

Life is beautyful.. Om vi bara vågar öppna ögonen och le mot dem som ler mot oss..

Idag är jag Tacksam för de leende jag för möta


Tog en liten..

.. bloggingtur o hamnade hos Nina.. o där kan man hitta mycket trevligt.. idag blev det en lite norgehistoria.. och det var väl det jag misstänkt länge..

logo
Hvem er du i Mummidalen?

Mitt resultat:
Lille My
Du er Lille My! Du elsker spenning og er veldig rampete. Du er også veldig direkte og sier ofte ting rett frem uten å tenke over hvem du kan såre.
Ta denne quizen på Start.no

Trots kaos..

.. på jobbet och bästa jobbkompis som vab:at så har det varit en fånigt leende måndag eftersom minnesbilderna från i helgen har varit väldigt livliga.. Uunderbart! Kanske var det därför som kaoset redde ut sig.. i alla fall det mesta..

Sen känns det lite som att en av mina dejtvänner börjar komma närmare giftermål än den andre.. Fast vi har redan diskuterat giftemål o kommit fram till att ingen av oss har den minsta lust o gifta oss.. så jag inbillar mig nog bara..
Tyvärr blev tandläkartiden avbokad idag eftersom min tandläkerska gjort illa sig i handen o inte fick jobba.. ja det låter lite konstigt att jag tycker tyvärr, men jag har ju varit inställd på att göra det idag.. Fast de sista månaderna har gjort gott åt midjan så 1,5 månad till kan väl inte skada eftersom det fortfarande finns några små gram som gott kan försvinna.. hmm.. men jag misstänker det nog kan finnas andra anledningar att grammen försvunnit.. :-D

Ser fram emot onsdag o en massa pladder och skratt med L över en buffé efter jobbet.. torsdagen då vi får äta italiensk buffé o träffa en massa ringare.. fredag då gammelhårbollen kommer hit.. o söndag då det blir en teatervända med L..

Just nu känns Livet alldeles ljuvligt leende.. och det är här jag är.. vad som händer i morgon kan jag ändå inte göra något åt..