Det som gömdes i tö..

Plötsligt en dag vaknar hon, sträcker på sig o känner att stelheten är aningens mindre än igår.. förfrysningen börjar sakta men säkert släppa taget, och solens strålar ger en känsla av hopp.. Åh, vad hon har längtat efter den här stunden och att få slänga av sig det kalla, vackra vita snötäcket och låta fröna av livsglädje börja gro igen..


En gång för en evighet sedan så fanns glädjen där men abrupt tog den slut en höstdag då solen slocknade för att, som det kändes, aldrig mer tändas. Vintern infann sig och hon var innesluten i metertjock is där hon knappt såg vad som rörde sig på andra sidan, än mindre hörde hon vad som sades. Fast hon brydde sig inte, orkade inte annat än bara vara innesluten i isblocket.


Så småningom börjar hon fingra lite på isen.. knackar försiktigt och får, överraskande svar.. det knackar tillbaka utifrån.. Fylld av rädsla drar hon sig tillbaka och vill skrika Kom inte hit! Jag är smittad av vintern och isens kalla grepp om mig.. låt mig bara,, vara..


Men hon säger ingenting, blundar bara hårt.. oväntat känner hon en tår som sakta rinner nerför kinden.. blundar hårdare, ingen ska få se.. min ensamhet är min, bara Min! Solen kommer aldrig mer att värma som den gjorde förr, då, innan den slocknade..


Hon går in i dvalan igen och låter världen vara den den är..


När hon vaknar nästa gång är kinderna våta av tårar.. hon sträcker upp huvudet mot ljuset hon anar finns där utanför och känner en salt men livgivande smak på tungan.. i dvalan har hon fingrat lite på isen.. skrapat med nageln så isblocket fått flera gropar i sig.. På andra ställen upptäcker hon avtryck av händer som värmt och smält isen utifrån.. Djupt inom henne finns rädslan att de ska nå fram men längtan är starkare och försiktigt fortsätter hon skrapa på insidan av isblocket.. och värmen från händerna på utsidan gör isen skirare och tunnare och snart finns det en öppning..


I öppningen ser och känner hon åter solens strålar.. värmande.. Skrämmande.. Hon känner en hand på sin axel.. vänlig.. varm.. förstående.. Kisande med tårfyllda ögon tittar hon upp, överraskad att det finns människor som stannat kvar.. Känslan fyller henne med glödande värme som smälter det sista av isen..


Försiktigt sträcker hon ut handen och lägger den på den arm som är närmast.. provar om den ger det stöd hon behöver.. Känslan är hissnande då armen stannar kvar när hon sakta börjar resa sig.. och där kommer en till som säger jag Finns här om du vill.. Bakom sig känner hon att någon står nära, nära men utan att tränga sig på, bara som stöd utifall det behövs.. Framför sig ser hon människor som delar med sig av sina leenden och som vill skratta med henne..


Med stapplande steg tar hon sig ut i solen.. hjärtats extraslag blir en dans som tar henne från det gömda ut i värmen och än en gång får hon uppleva våren.. Tårar av tacksamhet rinner sakta nerför kinden..


 

Mitt ämne till Johannapanna: Lösenordet


 


Nödlögnen..

.. som blev sanning


RIIIING!

Med ett ryck vaknar hon o på en halv sekund hinner hon fråga sig Vad i allsin dar ska jag upp i dag för? Det är ju/ väl lördag?! Äh, jag har glömt larma av väckarklockan. Samtidigt far armen ut o slänger en kyss på väckarklockan. Det blir tyst. Ah, så skönt. Enda tankarna som finns är att hon får somna om för det är lördag.

RIIIING!

Vad i peppran.. telefonen.. Halvt i sömnen och utan att reflekera lyfter hon den..
- Ja, muttrar hon långt nerifrån kudden.
- Hej, kvittrar det i andra änden. Det är Catrin! Sov du?
Hon blir lite tyst o kollar tiden. Kvart över nio..
- Nej då, inte alls. Jag höll bara på med lite annat.
- Jo, jag tänkte fråga om du kan komma ut o hjälpa till på tävlingarna nästa söndag. Vi har lite ont om folk och skulle verkligen behöva hjälp. Kan du?
- Nja, det är länge sedan jag skrev så det känns som att jag har noll koll på det där med tävlingar. Har du ingen annan du kan ringa? Jag är ju inte ens medlem i klubben o då finns det väl ingen försäkring som täcker om det händer något?
- Nej, jag har frågat varenda en och antingen ska de tävla eller också göra något annat. Men vet Du, du blir ju inte ensam. Johanna kommer också att vara i sekretariatet och hon blir som huvudansvarig. Snälla! Och din hemförsäkring täcker om det värsta skulle hända.
- Vilken tid är det då?
- Tävlingarna börjar inte förrän halv nio så det räcker om du är här till 8.
Hon blir tyst en stund och överlägger med sig själv.. 8.. måste kliva upp vid 7.. om jag inte fuskar med frukosten.. o det är klart att det är roligt att de frågar.. Knappt halvvaken suckar hon..
- Okej då..
- Jamen vad Jättebra! Då ses vi!
När hon lagt på luren somnar hon om.

Nästa gång hon vaknar så har hon ett svagt minne av att hon pratat med någon. Eller var det bara en dröm? Dagen går och känslan av att det var en dröm avtar och så småningom inser hon att hon lovat bort sig nästa söndag. Tidigt på morgonen. H-vete, varför i all världen lovade hon det.. Det är ju för sjutton 2 år sedan hon var aktiv i klubben o hon är inte ens medlem längre.. Fast det är klart, det är ju faktiskt lite roligt med tävlingar och att träffa lite kompisar. Men klockan 8 en söndag morgon.. Hon förbannar sig själv att hon sagt ja..

Veckan börjar.. Måndag.. Tisdag.. Tanken på att ställa upp blir mindre och mindre tilltalande.. Varför hade hon åtminstonde inte kunnat säga att hon skulle tänka på saken.. Även den lilla lust hon känt försvinner när hon minns att Catrin sagt att hon frågat alla andra och ingen kunde..

När onsdag kväll kommer har hon bestämt sig. Hon vill inte! Men vad ska hon skylla på? Det känns lite taskigt att vänta till samma dag o säga ifrån sig, kanske skylla på huvudvärk eller nåt annat sjukligt. Och att bara ringa och säga att hon ångrat sig tar emot eftersom hon är itutad från barnsben att man ska ställa upp om någon frågar. Varesig man vill eller inte!
Tankarna snurrar och hon känner sig splittrad.. Vill? Vill inte! Till slut kommer hon på en ursäkt och ringer till Catrin. När det svarar så pratar hon så tar hon ett djupt andetag och rabblar ramsan..
- Hej det är Lena jag hade lovar komma o hjälpa till i sekretariatet på söndag men nu har min bil börjat krångla och den vill inte starta o jag vet inte vad som är fel och de har ingen tid på verkstan så jag kan inte lova att jag kommer på söndag så jag tyckte det var bättre att ringa nu än att ringa på söndag morgon o säga att jag inte kommer. Andas
- Nej men så kan du inte göra! Du har lovat! Har du ingen annan o åka med?
- Nej det har jag inte för grannen ska bort någon annanstans o jag har ingen som kan fråga om jag får låna bilen. Jag kan inte komma! Andas
- Nähä, men du hade ju lovat! hör hon snipigt i andra sidan. Och jag har ingen annan att fråga!
När hon äntligen fått ur sig det hon tänkt på sen hon fick samtalet så landar lugnet i magen och hon kan andas normalt..
- Jag är ledsen men jag kan inte komma! Och jag tycker det är bättre jag ringer nu (även om det var en dålig ursäkt) än att ringa på söndag morgon (då jag kommer att ligga o sova) när bilen inte startar!
- Jaha, okej då, hör hon i samma ögonblick telefonen blir tyst.

När hon själv lagt på känner hon en lättnad att hon kunnat säga ifrån, men det kändes inte bra att hon måstat ta till en nödlögn. Varför är det så svårt att säga Nej? Och de hade ju ingen annan att fråga. Hur ska det nu gå för dem? Samvetet gnager och hon är nästan på väg att ringa tillbaka o säga att hon ångrar sig. Men bara nästan!

Resten av veckan går o tankarna maler lite men hon står på sig. Lite grann på grund av orden och känslan hon fick att de hade frågat alla andra innan hon blev tillfrågad. Hur kul är det att höra att man är den sista de tänkt på? Det var som att bli sist vald till grupparbetena och gymnastiken i skolan. Nej, jag ska stå på mig! Men hon ångrar att hon inte bara kunnat säga att hon inte ville..

När helgen kommer har hon två hela dagar att bara göra det hon verkligen vill! Umgås med vänner som hon uppskattar och som uppskattar henne. Tillsammans med en vän hade hon kommit överens att på söndag skulle hon åka till vännen o så skulle de ta en långpromenad till en vandrarstuga och sitta där med varm choklad, ostmackor och apelsiner. Filosofera över livet och bara njuta av naturen.

När söndag kommer så vaknar hon vid 8.. tänker på de som jobbar ute på klubben.. Är de för lite folk nu så de måste kämpa för 7? Får de tävlande vänta en evighet på resultaten? Hjärnspökena dyker upp o säger att om hon skyndar sig hinner hon dit o kan göra en massa nytta eftersom de kommer att hålla på ända till sen eftermiddag..

Hon sätter sig upp i sängen och håller händerna om huvudet.. Säger SCHAAAS till spöken och går in i duschen och spolar dem långt ner i avloppet.
Sen äter hon frukost och förbereder långpromenaden.. kokar choklad, fixar ostmackor av de nybakade tekakorna hon bakat på lördagen. Kaffe och apelsiner skulle vännen Maria ta med.
Kollar vädret.. inget regn idag men aningens sol tittar nog fram.. klär sig och packar ner en extra tröja i ryggan..
Vid 11- tiden är hon klar att åka. Ringer Maria o säger att hon är på väg och att hon är där om en halvtimme.. - Jag är redo! hör hon i telefon

När hon kommer ut till bilen ser hon, genom sidofönstret, att en lampa lyser på instrumentpanelen.. Tänker inte på det utan sätter sig i bilen o sätter nyckeln i låset.. När hon vrider på den så händer ingenting! Vad i h-vete? Hon prövar flera gånger att vrida om nyckeln.. Ingenting händer!
Tankarna snurrar.. När använde hon bilen förra gången? Hon kommer fram till att det var i onsdags.. Samma dag hon ringt o sagt att hon inte kunde komma o hjälpa till på tävlingarna för att bilen krånglade.. När hon då hade parkerat bilen så lät det konstigt när hon slog igen dörren, men eftersom hon var i andra tankar så reflekterade hon inte över det. Minnesbilden av hur det såg ut när hon kom idag ger förklaringen. Dörren hade inte varit stängd och på 4 dagar hade en liten (jävla) instrumentpanellampa hade dragit ur all ström ur batteriet.. Svordomar och förbannelser rusar runt i huvudet men hon lutar sig tillbaka och andas.. Tittar sig omkring o inser att ingen annan bilförare är i närheten som hon kan fråga om hjälp.. 

Med ett generat skratt går hon in o ringer Maria.. Berättar om det som hände i onsdags och det som hänt när hon skulle starta bilen.. Tillsammans får de ett gott skratt och Maria säger att hon kommer till henne istället för hon har startkablar i bilen o så kan de åka till en annan vandrarstuga samtidigt som batteriet laddar till hennes bil..

Dagen blir underbar med många skratt och funderingar.. var det nödlögnen som straffade henne eller var det ett hjärnspöke som blev verkligt.. Tillsammans kom de fram till att det nog är bättre att säga Nej från början.. och kan man inte göra det så är det väldigt mycket bra om man, till o med i sömnen, kan säga att man vill fundera på saken! O så är det bra mycket trevligare att välja vänner än att bli sist vald, oavsett vad det handlar om!



Inga M får ämnet.. Broarna..

Och om Du bara råkat ramla in hit.. o evenuellt blir sugen på att hoppa in i skrivarcirkel.. Titta då in hos Josephine och anmäl Dig! :-)

När jag gick i skolan..

så var det.. inte tillåtet att ha med sig miniräknare på lektionerna.. vi måsta också räcka upp handen om vi ville fröken något, för att prata utan tillåtelse var icke tillåtet.. I och för sig så kommer jag inte ihåg om det någonsin var någon som blev "straffad" för att ha pratat utan att ha fått godkännande från fröken..
Skolan jag tillbringade mina första år var en liten byskola mitt i byn.. tja, konstigt hade det väl varit om den råkat ligga mitt inne i stan eftersom jag bodde i en by utanför stan.. den finns visst fortfarande kvar..

Huset är lika rött som när jag gick där, liksom knutarna är lika vita.. asfalten ser dock mycket gråare ut.. men det är väl inte så konstigt, för den är ju 35 år äldre än då..

När jag gick i skolan var det inte.. tillåtet att vara inne på rasterna.. nej, ut o lek med er så ni får lite frisk luft.. och lärarna behövde sin rast.. och den tillbringade de i lärarrummet.. mm.. Lärarrummet var en förbjuden zon för oss elever.. det var knappt att vi vågade se på dörren dit, o att alls fundera på att knacka på för att fråga något.. huua mig.. då skulle det vara något livsviktigt som att någon skadat sig..

När jag gick i skolan var det inte.. tillåtet att mobba någon.. o i den lilla byskolan kunde det väl inte förekomma.. eller.. barnen kanske retades lite med varandra på rasten.. men mobbning, nej det kan vi väl aldrig tro..

En rast kommer hon ut på gården.. skolan har börjat för några veckor sedan.. molnen hänger lågt men det regnar inte.. tyst går hon runt på skolgården.. vem ska hon våga fråga om hon får vara med.. twisthopparna.. eller hopprepshopparna.. men det är bara de "stora" barnen hon ser.. de andra som känner sig lika ensamma som hon finns någonstans i periferin och hon ser dem inte.. I sin litenhet är hon rädd att göra fel.. fel gentemot klasskompisar... fel gentemot lärarna som sitter inne i sitt lärarrum.. det rum som, outtalat, är förbjudet område..

I tanken att hon ska gå till gräsmattan på baksidan av skolan går hon runt hörnet.. stannar och fryser i rörelsen.. det känns som att tiden, och hjärtat, stannar och det tar en evighet innan hon i ultrarapid vänder sig om o går åt andra hållet.. Inom sig hoppas hon att ingen av dem som var där såg henne, varken klasskompisarna eller brodern..
Synen kommer aldrig att försvinna från hennes näthinna.. Hennes bror stod där fasthållen av hennes klasskompisar.. skrattande drar de ner hans byxor o brister ut i gapskratt.. Deras skratt och broderns bön om att de ska sluta kommer att förfölja henne i drömmarna.. liksom frågan; Varför?

Varför gjorde du inget? Var det för att du tyckte att det var rätt åt honom som du aldrig kom överrens med? Var det för att du skämdes för att dina klasskompisar bar sig åt som de gjorde? Var det för att du inte vågade springa o knacka på dörren till lärarrummet? Var det för att du inbillade dig att "det var nog inte så farligt"? Eller var det för att du var rädd att de skulle ge sig på dig?

Ett entydigt svar är nog svårt att finna.. förmodligen spelar allt in.. Hon kan inte göra det minsta för att ändra något som har hänt.. men förhoppningsvis kan hon ändra sig själv och sluta vara så förbannat rädd att göra fel..

Mitt ämne till Josephine: Glaskupan..

Köphysteri!

Nu, precis i mitten av september, närmar sig Sveriges mest hysteriska helg. Den helg då de barn som just börjat lära sig skriva, hårt koncentrerade plitar ner önskelistor långa som toapappersrullar. Egentligen är dessa listor föräldrarnas påfund, för de får en möjlighet att puffa på barnen att träna på att skriva. För vem vill inte skriva ner en lista som på saker som gör en lycklig.

Men vem säger att det är just det barnet skriver som det den önskar sig allra innerst inne? Med dagens alla TV:program blir vi, både små och stora, översköljda av alla underbara ting som gör vårt liv så mycket lyckligare än vi kan drömma om. Ja, vi blir inte bara lyckligare, om vi köper alla undermedel som finns kommer vi att bli vackra, framgångsrika och älskade. Och vem vill inte bli älskad?

Detsamma gäller även för barn! De plitar ner önskelistorna och som nybörjare i skrivarkonsten blir önskelistorna långa.. långa som toapappersrullar, och ju längre desto lyckligare blir barnet eftersom det får mer och mer beröm för att de klarar detta. Föräldrarna får också en lista där de kan välja det som passar just deras plånbok, så de behöver inte tänka så mycket.

När väl julklappsutdelningen kommer så kanske barnet inte alls blir så glad som det förväntades för paketen innehöll inte det den innerst inne önskade. Men barnet hade ju skrivit det på önskalistan så då är det bara att tacka och ta emot.

Egentligen är uppmaningen att skriva önskalistor välmening från föräldrar, men i slutändan kan det bli väldigt fel. Men att skriva önskalistor är en sak och att uppleva dem är en helt annan.

Upplevelser behöver inte kosta mycket mer än att man avsätter tid för varandra.  Tid att ta en promenad och upptäcka allt som finns omkring oss. Lägga sig på rygg en sommardag i nyklippt gräs och följa molnens fantastiska formationer. Eller lägga sig på rygg mitt i vintern i snön och göra snöänglar. Ta en promenad i hösten och upptäcka alla färger som trädens granna löv bjuder oss på. Och på våren ta en cykeltur och försöka se allt som vaknar till liv.

Jag har inga barn.. men jag har varit ett.. och det bor fortfarande ett i mig.. Visst skriver jag önskalistor idag också, och när lönen kommer in på kontot så vill jag inte annat än att skaffa mig en del saker som lovar mig att jag blir lycklig, framgångsrik, vacker, vältalig och bara alldeles alldeles underbar .. och populär. Men reklamens budskap gör mig inte lycklig. Den försöker få mig att spara pengar om jag köper varan just nU.. en sak jag inte egentligen inte behöver.. men hur ska jag kunna motstå? Jag Sparar ju pengar jag inte har..för till och med bankerna lockar oss att göra allt vi kan för att få uppleva våra drömmar.. Men varken Du eller jag blir lycklig av att lyssna på dessa råd.. Lyssna istället på vad din mage säger dig.. när den känns som en skön känsla som ger ett leende på dina läppar.. då är det bara att följa med.. och njuta!

Mitt ämne till
Johannapanna.. blir.. Sagan jag minns!


Kappan- Skrivarcirkeln

Ämnet jag fått av Annela: Kappan


Det finns kappor.. och det finns kappor..

Minnet får sig en skjuts tillbaka till tidigt 80-tal.. Det är julafton o klapparna ligger under granen.. o visst har hon klämt o känt på sina klappar.. Vem har inte gjort det, spelar ingen roll om man är 8, 18 eller 38 år, att klämma hör lika mycket julen till som snöflingor..

Det året önskade hon sig en dunkappa.. kanske var det en svart hon ville ha, eller en röd kanske.. det var i alla fall en som var lagom puffig.. men ändå vara som en goosig varm famn att krypa in i.. och Snygg!

När hon vaknade på morgonen så önskade hon bara att dagen skulle gå fort, att Kalle Anka bara skulle vara 10 minuter och att julmiddagen bestått av endast Janssons frestelse.. Ja, det var väl en alldeles vanlig julaftonsdag.. då för cirka 25 år sedan.. 

När barna satt o tittade på Kalle Anka gjorde mor iordning julmiddagen.. och far var nere i källaren o fixade något med värmepannan, eller kanske något annat.. efter att ha varit ner i källaren flera gånger denna dag så var det tur för honom att det fanns att räcke längs trappen upp..

När det så till slut var dags för julklappsutdelning så var allas förväntningar på topp.. o äntligen satt hon där med det mjuka, stora paketet i famnen.. hon trodde och önskade att det skulle vara just den fina dunkappan som hon beskrivit för mor..

Julklappssnöret ville hon inte klippa sönder utan kämpade så fingrarna gjorde ont,  o drog det över hörnen.. och även fast hon var ivrig så lossades tejpen försiktigt från pappret, för pappret var ju vackert o kanske kunde det komma till användning en annan gång (fast hon kan inte påminna sig om att något sådant någonsin hänt)..

Öppnade slutligen kartongen o kikade ner.. såg något grått, puffigt o bylsigt.. det verkar vara dun, precis som hon ville ha, men färgen känns så fel.. när hon tar upp den så är det enda som påminner om önskningen plaggbeskrivningen; Dunkappa!

Hon tittar upp o säger Tack.. ser mors ögon som lyser av förväntan; Är den inte snygg!  och den passar jättebra till stövlarna du fick i födelsedagspresent ! ! !

Tanken att då, för 25 år sedan, be om kvitto o gå o byta, fanns inte.. o kappan var ju i alla fall varm och hon frös inte det minsta när hon hade den på..

En vinterkväll var hon ute på stan.. på håll såg en en tjej som hon lekt med som liten.. försöken att göra henne osynlig fungerade inte.. hon såg henne o tittade rätt in i ögonen.. - Tjenare! Hur är det med dig då? Vad gör du nu för tiden? Frågorna ramlar ramlar ut så hon knappt hinner svara.. sen kommer det.. tankarna som hon inte vågat tänka själv.. tankarna som bekräftar att det inte var detta hon önskat sig i julklapp.. 
- Du ser ju ut som en tant! 

Dunkappan hängdes in i garderoben.. hängde där många år till en rensning återbördade den till dess rätta ägare.. stövlarna vart så bortglömda att de till slut gick sin alldeles egen väg..

När hon tänker tillbaka så är det många känslor som dansar rumba.. men med facit i hand är hon ändå tacksam att hon fick orden kastade rätt in i magen.. det fick henne att börja resan.. Resan till nu..

och resan till nu.. den tar aldrig slut..


Mitt ämne till Johannapanna; Fotografiet

Drömmar..

.. det är något som i alla flal jag tror är livsviktigt.. o efter att ha googlat på nätet efter recept drömmar så förstår jag att jag är inte är ensam om att tycka det.. för på bara en bråkdel av en sekund fick jag 143 000 träffar..

Tittade lite här o var o det finns många olika recept.. ändå säger många att det är viktigt att man tar rätt mängd av allt som ska i.. men om det i ena receptet står 175 gram smör eller margarin o det i ett annat står 200 gram smör.. i några fall stod det att det var viktigt att det var både smör o margarin.. hur ska då en amatörbakerska som jag klara av att göra dessa underbara gammeldags drömmar..

På ett ställe hittade jag en fråga från en som hade problem eftersom drömmarna kändes som en bit betong som ramlat ner från väggen.. hans insändare slutar med; Ska drömmar särbehandlas?

På rena rama raka armen säger jag, som amatörbakerska; Naturligtvis ska drömmar särbehandlas!

Hur ska de annars kunna bli och förbli drömmar? Men då pratar jag om positiv särbehandling.. att trampa andra på tårna, eller ens tänka tanken att kliva över lik, är inte alls passande i drömdegen.. då kommer den omedelbart att stelna o bli tegelsten.. o en sådan vill vi väl inte bjuda våra gäster på.. än mindre vill vi ha några såna i ryggsäcken.. fast drömmer man om att bygga ett hus så kan ju tegelstenar vara ett passande byggmaterial.. Tänk bara på vilken av de 3 grisarna som höll vargen ute..

Till en deg som ska bli drömmar ska man vara varsam med vad man stoppar i.. o så ska man blanda degen med eftertänksamhet..

Själv har jag ett alldeles eget recept som jag knåpat o knepat på i årtionden.. o kanske att det börjar bli ett ordenligt drömrecept nu..

Först o främst, o speciellt om man är ovan, så ska man avsätta minst ett par timmar till att börja med.. se till att telefoner o annat som kan störa inte ges tillåtelse till att störa.. Vad som kan störa dig vet inte jag,, så du får välja alldeles själv vad du vill välja bort..

Sen styr man stegen till närmsta, eller nästan närmsta, biblioteket.. se bara till att du får laborera i fred.. till exempel kan ett par öronproppar vara till hjälp.. eller en radiosnäcka som spelar musik som Du tycker om.. har du sångmusik i öronsnäckan o vet med dig att du gärna låter dig ryckas med i texterna så rekommenderar jag att du stoppar en klubba, eller något annat, i mun så du inte stör övriga biblioteksbesökare..

O nu när du väl kommit så långt att du står innanför entrédörren o inte vet vart du ska ta vägen.. följ bara riktningen dit näsan pekar.. luta sen huvudet o titta på alla titlar som passerar revy.. om du hittar en titel som verkar speciellt intressant så fundilerar du en stund o evenuellt plockar du ut boken, o läser baksidestexten.. men det som är viktigast är ändå bilden på framsidan.. känns det som att den lockar o pockar på dig.. känns det som att boken ropar; Ta med mig hem.. Nu! så kan du göra det..

Om det är många böcker som lockar o pockar så får du känna efter hur mycket du orkar bära..

ibland är det gott att bara behöva bära en bok som man sen låter få all tid.. ibland behövs flera böcker så man har möjlighet att variera sig..

Det spelar ingen roll om det är ord eller bilder i böckerna.. de kan få dig att drömma lika mycket vilket som..

Visst finns risken att du blir lurad av någon bok då o då.. men det finns ingen lag eller regel som säger att du måste läsa allt från pärm till pärm.. lämna bara tillbaka dem.. några förklaringar behövs inte eftersom du förväntas lämna tillbaka dem..

O när du ändå är där o lämnar tillbaka böckerna.. så kan du ta en ny vända bland hyllorna o laborera o filofisera bland nya titlar o bilder..

Förhoppningsvis hittar du några nya drömmar..

Annars kan du ju baka några
Dumle-drömmar o bjuda med någon vän på en pic-nic på någon himmelsk plats o bara sitta där o njuta av kaffe o det ni finner skönt.. o kanske berätta för varandra om drömmar ni råkar ut för.. att dela med sig av sina drömmar är också viktigt.. Hur ska vi annars hitta drömmar som vi inte vet finns..

Mitt ämne till flasknosen.. hmm..  Vardagsmirakel!

Dans..

Fönstertvättning behöver egentligen inga tankar.. man kan vara någon annanstans under tiden.. tillsammans med en skönsjungande Typ.. eller en vacker Jill.. sjunga skönt o högt tillsammans med dem.. Samtidigt som solen leker kurragömma bakom björkarna.. o vinden leker med torktrasorna..

Men hur mycket jag än försöker vara i sången och nuet så dansar tankarna iväg på sitt eget lilla vis..

Envist gör jag allt för att putta bort dem.. Säger högt o tydligt; Ni är inte det minsta viktiga just nu, så far o flyg med vinden till solens näste borti skogskanten.. följ med henne ner bakom grantopparna o var så vänlig o stanna där! För jag ska göra klart detta fönster nu i kväll så jag har inte tid med dig o dina idéer..

Men har man en gång blivit uppbjuden till dans av tankar är de svåra att motstå.. eftersom det är en dans man, Jag, kan varenda steg av.. så till slut var jag där.. mitt i.. försvinner in i tankevirvlarna.. lägger ner trasan o sätter mig med papper o penna.. o miniräknare..

6,5 fönster.. 5 "vanliga" fönster o ett trippelfönster.. => 13 halvfönster..
I varje halvfönster finns det 6 glasrutor..
1 glasruta är ca 45*48 cm => 21,6 dm2.. o den ska tvättas på 2 sidor => 43,2 dm2 per glasruta..

hmm.. 13 halvfönster * 6 rutor => 78 glasrutor.. * 43,2 dm2.. => 33,69 m2 glas att tvätta..

Haha.. i denna gamla lägenhet har jag lika mycket glasyta att tvätta som boytan är i nya lägenheten..

Det har sagts mig att Jag styr över mina egna tankar.. o visst vet jag att det är så.. letar ju överallt efter leenden som jag kan skicka vidare till någon annan själ.. och jag försöker ge leenden till andra..

Men det är svårt att säga nej när jag blir uppbjuden till dans av en kavaljer jag känner så väl.. varendaste steg är bekant.. o på ett sätt är det en njutning att trå dansen.. för när jag går in i den så har jag Kontroll.. o jag mäter vart steg.. för att i nästa sekund glömma det.. o då får jag börja om på nytt nästa gång..

Kontrollbehovet dyker upp med ojämna mellanrum o bjuder upp..stjäl tid.. tid som jag istället kan ägna mig åt omtankar..

Allt är relativt, men det är mer o mer sällan som kontrolldansen knackar på min dörr.. o jag är inte lika fastlåst som jag varit.. idag kan jag be den vänta en stund så jag får göra klart det jag håller på med..

Framsteg? Ja! Men dom stegen låter jag bli att räkna..

Mitt ämne till En liten tant: Omtankar..

Gatlopp

Redan kvällen innan började hjärtat slå.. hon såg fram emot morgondagen.. Scoutmötet.. fast det var ju i och för sig inget möte.. snarare en kurs där hon fick lära sig att vara redo.. Alltid redo!

Den nya scoutskjortan hängde på en galge.. tilltjatad från föräldrar som så länge sagt att de inte hade råd, att det inte fanns pengar till onödiga utgifter.. men Nu hade hon fått den.. o hon skulle vara så fin, så fin..

Hon låg i sängen och tränade på sätta fingrarna alldeles på Rätt sätt mot huvudet och allvarligt säga de ord som en scout ska kunna; Alltid redo! Och inom sig såg hon knopar och stekar och hur man skulle klara sig ute i vildmarken.. och hon ville hjälpa de nya småscouterna så att de också lärde sig.. Att vara Redo!

Helt plötsligt var det morgon och det första hon såg när hon slog upp ögonen var scoutskjortan.. hon log o önskade att dagen skulle försvinna i som ett ögonblick..

Kanske försvann dagen i ett ögonblick.. kanske tog dagen en hel evighet på sig.. Vem vet..

På kvällen tog hon på sig den nya fina scoutskjortan.. Stolt! För nu var hon med på Riktigt! Nu var hon redo för allt!

Hon tar tag i dörrhandaget o känner sig stark.. o det enda hon ser inom sig är möjligheter.. Ända till hon kliver innanför tröskeln..

I korridoren sitter dom, dom osnälla.. o de 5-6 metrarna känns om 100 mil..

Sakta går hon med nerböjt huvud.. vill inte synas.. vill inte ses.. och ser heller inte benet som sträcks ut.. oförberedd ramlar hon raklång på golvet och medans hon faller hör hon skratten.. Känner förnedringen.. hånskratten..

Hon går in i scoutlokalen.. känner sig inte alls redo.. ledaren frågar vad som hänt och hon berättar.. till svar får hon att det var väl inget farligt!

Med scoutskjortan dammig o trasig känns kvällens övningar som en evighet innan de äntligen tar slut..
Den kvällen var första och sista gången hon tog på sig skjortan.. o besökte scouterna..


Mitt ämne till En liten tant.. blir.. Förutfattade meningar..


"Fjäderpennan och franska revolutionen"

Direkt när jag såg rubriken jag blivit tilldelad av Manon i Skrivarcirkeln, så tänkte jag; vilken revolutionerande uppfinning fjäderpennan måste ha varit när den kom. Tänk på allt som kunde börja tecknas ner på papper, istället för att bli inhuggna på stentavlor. Och vilken underlättelse det måste ha varit för alla dåtidens mödrar när de skulle läsa godnattsagor för barnen. Hmm.. det verkar som att jag sov mig genom historielektionerna för när jag letar lite fakta på nätet så slutade den yngre stenåldern ca 1500 f.Kr. och de första fjäderpennorna började användas av romarna under 300-talet efter Kristus. Nästan 2000 år skiljer.. snacka om minneslucka..

Fast i dagens samhälle gör det inte så mycket om man inte minns allt. Det mesta kan man ju hitta på internet. Om och utifall man har tillgång till en dator. Med tillhörande modem eller kabel så man kommer ut på nätet. För bara några år sedan hade jag en gammal skorv som jag bara kunde använda till.. ingenting! Hårddisken råkade bli rensad o så stod den bara där och var ful som stryk. För en dator är ju egentligen inte vacker.. eller..

Vilken himla tur vi har som lever just nu i detta.. vi behöver inte lyfta rumpen och traska iväg till ett bibliotek för att få reda på saker och ting. Fast i och för sig så finns det dom som har bibliotek hemma. Tänk ett helt rum fyllt med böcker. Stora sköna fåtöljer och alldeles stillsamt.. Men attrans vad mycket att damma den dagen luften inte går att andas där inne..

Om man däremot glömmer bort var man gömde den däringa lilla dosan till att betala räkningarna via internet ligger man lite risigt till.. Då blir det till att vandra iväg till posten och uppsöka en ledig lucka.. Fast posten finns ju inte numer utan det heter ju kassaservice och de tar hutlöst betalt.. Undrar lite om det är kassan eller servicen de tar betalt för.. Köerna är nog i och för sig väldans långa där så det går nog fortare att vända upp och ner på lägenheten, inbillar jag mig.. Varje månad faktikst..

Franska.. är ett romanskt språk som talas av ca 100 miljoner människor. Kallas också ibland "vulgärlatinet" eftersom det utvecklades från det latinska talspråket.. En gång i tiden för ungefär 30 år sedan försökte jaget lära sig franska. Bara för att jag tyckte att det lät vackert. Och så hade jag hört att tyskan bestod av enbart grammatik. Som jag minns det så var det mycket grammatik i franskan också och det sista året i högstadiet valde jag konst istället. Och betyget förvandlades från en fransk 2:a till en konstig 4:a!

Men en fras kommer jag allt ihåg.. Je´m apelle Lena.. stavningen är jag däremot liiite osäker på..


Revolution.. sjöng Beatles om. Från allra första början så hette de The Quarrymen. Deras stora genombrott kom 1963 i och med att Please, please me släpptes 11 februari. I april 1970 upplöstes gruppen.  Själv har jag inte lyssnat speciellt mycket på gruppen. Föddes ett halvår efter deras genombrott.. o så har jag glömt, eller förträngt, mina första 10-12 år.. men när jag väl hör en Beatleslåt på radion så kan jag i alla fall sjunga med i refrängen.. Men det kanske beror på att de spelas lite nu och då för någon skiva har jag inte..

Den franska revolutionen, den stora och politiska omvälvningen i Frankrike genomfördes av det tredje ståndet, borgerskapet (bönder fanns tydligen inte på den tiden). Den började 5 maj 1789 och avslutades i november 1799 då Napolenon tog/fick makten. Som alla ju vet från melodifestivalen 1974 så stupade Napoleon i den Belgiska orten Waterloo 1815..

Helt apropå fjäderpenna.. ordet penna är latin och betyder fjäder.. och den vanligaste fågeln verkar ha varit gåsen.. stålspetspennor började tillverkas i slutet på 1700- talet..Bläcket som användes har en alldeles egen historia som jag inte går in på här.. Men hör och häpna.. blyertspennan började användas redan under 1200- talet..

Ja, så kan det gå när en penna blev en fjäder..
Faktafel får ni reklamera till internätet.. Jaget är utan personligt ansvar för sådant..

Mitt ämne till En liten tant blir.. Signalhorn och trafikljus..