Som motvikt..

.. till tråkiga brev skrev jag en liten hälsning till en namne.. eller det var inte bara en hälsning utan det var nog mer en omtanke.. och idag fick jag än mer omtanke tillbaka.. och det värmer mig att det är gott med henne..

Lite oförstående är jag.. när jag växte upp så jag inga namnar.. hmm.. kanske var det så att jag hade både skygglappar och solglasögon på mig.. eller kanske var det så att det namnet jag fick var en halvkompromiss mellan mor och mormor.. för mor vågade inte sätta sig upp mot mormor mer än halvhjärtat.. så därför kapade hon det namnet mormor ville ge mig och jag fick halva bakdelen av det namnet.. På något sätt kändes det som att jag hamnade mitt i en konflikt.. eller var det bara ett barns fantasier.. men barns fantasier ska man inte negligera, för någonstans där inne finns en känsla som sällan är falsk.. inbillar jag mig..

Idag har jag träffat på underbara namnar.. omtänksamma och eftertänkande.. med glimten i göat och hjärtat på rätta stället.. lika funderande, självgående och lena som jaget..

Och änteligen känns det som att jag är Jag! Och det är jag glad för..

Ibland är livet allt bra underbart..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback