Excessa

.. när jag lyfte upp gumpen från soffan o tog med själen och benen ut på en promenad.. I dag vände jag näsan åt andra hållet och som sällskap hade jag Jill Johnson och en massa underbart vackra snöflingor.. Egenteligen var det nog flingorna som fick mig att vilja gå ut, för när jag satt o tittade ut genom fönstret såg det ut som att de svävade i luften.. alltså, de ramlade inte omedelbart neråt utan stannade till utanför just mitt fönster o vinkade o viskade åt mig att komma ut.. o då kunde jag ju inte bara ignorera dem..

Gick, som sagt, åt andra hållet.. ditåt har jag bara gått en gång förut o då med sällskap som hittar i grannskapet.. Jill Johnson hittar nog inte så bra i härikring, men hennes taktkänsla passar utmärkt till mina steg så vi samklangade väldigt bra ända till jag upptäckte en stig rätt in i skogen.. hmm.. kopplade bort snäckorna och njöt av tystnaden.. ja, den som var omkring mig för inga bilar hördes där i skogen.. däremot så tror jag att jag skrämde bort både björnar, vargar och lo med mitt flåsande.. förmodligen trodde de att det var en flodhäst som kom lunkande o såna ska man passa sig för..
Om jag påstår att jag hade koll på vars jag var så luras jag.. fast jag hade mina misstankar om att jag höll mig på min sida stadens centrum.. Backe upp o backe ner gick det.. fick lov o vända några gånger eftersom skogen bestämde att ska du framåt här får du krypa o det hade jag ingen lust till..
Mötte en pappa med 2 barn släpandes på varsina pulkor som glatt sa Hej o jag fick lite lust att nappa med dem hem.. men då kanske mamman hade blitt lissen o sånt vill jag inte vara med om att orsaka.. Fast vem vet, han kanske var en ensamstående pappa eller en farbror eller morbror.. hmm..

Nästa gång, om nu nästa gång kommer vill säga, ska jag snubbla vackert o bli liggandes för o bli räddad.. o när jag blir väckt av en underbar kyss o slår upp mina mörkbruna brunnar till ögon så kommer han o drunkna i dem.. hmm.. kanske inte så välplanerat för det finns ju bara plats för jaget i mig o att ha en flämtande o andfådd han kan bli en börda som blir aningens tung.. o jag som jobbar på att bli av med ryggsäckar som tynger.. hmm.. får nog planera om litegranna tror jag..

Snöflingorna var i alla fall väldigt sällskapliga o hakade på mig som om de älskade mig.. några försökte till o med smita från stelbenta buskar o rakryggade träd.. Tyvärr så bara försvann de när jag kom hem..

Förut har jag önskat mig en digitalkamera, men idag önskar jag att jag hade haft en videokamera.. då hade jag kunnat ta med Dig på en tur i en skog vacker som ett vykort.. Men lite av känslan kan jag kanske förmedla.. Vassego! Ett par ögonblick från min skogspromenad!


 


Ibland känns livet lite grann som en underbar saga..