Det är skillnad..

.. på fart.. o fart..

Hörde i fikarummet att det pratades om semestrar o bilåkning.. vägarbeten o hastigheter..

En av dem som satt där sa att när man ska någonstans så vill man ju komma fram så fort som möjligt.. o har man en tid att passa så går det ju fort.. o är det inga andra bilar ute så spelar det ju inte så stor roll om man åker lite för fort..

När hon sa det minns jag hur hennes kommentarer var tidigare i våras.. om trafiken i hennes bostadsområde.. där alla som åkte förbi körde som ena biltjuvar..

Hon är inte ensam om att resonera så.. i morse när jag åkte iväg var det nästan ingen trafik.. men jag valde att ändå puttra fram i 50 km/h.. eller var det 52 kanske.. rätt vad det är kommer det en bil o åker om mig så det bara fladdrar i gardin.. ok, han kanske var sen till jobbet men är det inte bättre att komma senare än inte alls.. om han inte var brandman eller hade nåt annat räddande yrke..

Den här tanten jobbar i en reception o har sina regler för arbetet.. iofs rätt okej regler.. har hon rast får kunderna vänta.. o pratar hon i telefon får nästa vänta.. o visst behäver hon sätta gränser för att det inte ska bli kaos..

Men hur ska vägarbetsmänniskorna kunna sätta sina regler o gränser.. förutom med hastighetsskyltar o eventuella trafikljus.. Vad ska de göra med dem som inte följer detta.. ställa sig mitt i vägen.. eller gå så nära passerande bilar att de skrämmer förarna.. hur de än gör så gör de det med sitt eget liv som insats..

Jo, jag har förståelse för dem som åker fort.. men också för dem som vill att andra håller hastigheten..

men ju mer jag förändras.. desto mer känns det som att det handlar om respekt.. respekt för dem som står utanför bilen.. barnen som leker vid sidan av vägen.. arbetarna som gör sitt jobb på våra vägar.. oavsett om det är mitt på dagen eller mitt i natten.. hastighetsbestämmelserna finns där för dem som bor där jag åker.. ibland kan det verka oförståeligt men vad vet jag om vad som döljer sig bakom nästa kurva.. eller på andra sidan bullerbarriären..

Oavsett hur många gånger.. eller hur ofta jag blir omkörd.. så fortsätter jag att göra mitt bästa för att hålla hastigheten som, pga det ena eller andra, är bestämd.. För mig handlar det just inte så mycket om lagar.. utan mer om att respektera de som är bredvid o på vägarna jag åker..

Kvartersbutiken..

.. förärades mitt första besök idag efter jobbet.. i o för sig så vet jag var den ligger eftersom jag har en kompis i det området.. o jag har tittat in nån nång förut för flera år sedan.. men då hade jag sällskap o när vi gick ut så gick vi åt andra hållet än där jag parkerat cykeln idag..
Kanske var det därför som jag efter butiksbesöket ´vaknade´ upp på fel sida av butiken.. ståendes förvirrat medans ögonen febrilt letar efter cykeln.. rädd att den blivit nappad på den korta stunden jag var borta..
När jag vaknar o tittar mig omkring ser jag att så hÄr såg det inte ut när jag gick in..  o knappast att någon hunnit bygga om på en kvart.. leende går jag in i gallerian igen o hittar en annan utgång.. o se.. där väntar min trogna följeslagare sen 5 år..

Lättad grenslar jag cykeln o trampar iväg.. dit näsan pekar.. hinner fram till en korsning där jag inte alls känner igen mig.. stannar o tittar mig fundilersamt omkring.. hmm.. här brukar jag åka med bilen.. åt ==> hållet.. då är det nog inte så smart att korsa vägen eftersom jag förmodligen kommer att hamna långt från hemmet om jag fortsätter på den vägen.. vänder o cyklar tillbaka till butiken.. stannar än en gång.. undersöker solens läge o tar ut kompassriktningen.. vilket ofta betyder att jag överlägger med mig själv o tänker så det knakar.. varifrån kom jag från början.. om jag tittar åt ena hållet så känner jag inte igen mig.. men åt det andra kan det tänkas att jag varit på väg ditåt.. så jag provar mig fram än en gång.. o kommer till slut hem..

Ungefär samma sak hände på stormarknaden.. gick omkring bland hyllorna o letade efter än det ena o än det andra.. o när jag hittat det jag inte tänkt köpa tittar jag upp o har inte den blekaste var kassorna är..  då brukar jag följa trafiken av vagnar som, för det mesta, är på väg åt ett o samma håll.. Antingen får jag då en nästan guidad tur genom hela butiken.. eller också hamnar jag strax vid kassorna..

Tja, ungefär så är det att ha ett ofungerande lokalsinne..

Jag är mest glad för det.. eftersom det ger mig tillfälle att upptäcka så mycket som jag inte skulle ens fundilerat på annars..

County..

.. var det visst o inte alls någon square dom var på.. Underbara broar hade dom o jag underar om de finns kvar.. jag trodde jag hade sett filmen förut men troligtvis var det i så fall en gång som jag låg i soffan.. o råkade somna mitt i.. nu såg jag hela.. o skulle Clintan komma som sådan förbi jagets kvarter så skulle nog jag också falla för honom.. pladask..
Blev tagen av alla känslor som jag såg i filmen.. men blev bara en aaanings irriterad när hon räknade upp vad som skulle hända alla andra om hon tänkte på sig själv.. eller rättare sagt så blev jag förbannad.. men jag kan också till viss del förstå varför..

Att sätta sig själv i främsta rummet är inte lätt.. speciellt om jag måste säga nej till andras behov av uppmärksamhet..

Det handlar inte om att skrika o vara elak.. egentligen är det bara att förklara att jag har inte tid för det eller den eftersom jag just nu måste prioritera mig själv..

Det handlar inte om att nedvärdera andras handlingar.. bara förklara att jag väljer att handla på ett annat sätt..

Det handlar inte om att förskjuta någon från ens liv.. bara förklarar att jag är inte som jag varit,,, försöker bara hitta mig själv någonstans i villervallan av tankar o känslor..

Pratade med T i eftermiddag.. vi pratar varje dag.. men det vi pratar om har inget med kontroll över varanda att göra.. vad vi har gjort spelar ingen större roll.. det är vad vi känner som betyder något.. eller rättare sagt vad vi på var sitt håll upptäckt.. igår berättade han om några böcker han lånat.. o delade med sig till mig om innehållet.. i dag pratade vi om min semester.. jag funderar på att åka till dalarna några dagar.. hälsa på vänner i Avesta, Sifferbo, Gagnef, Rättvik.. o så kanske jag tittar förbi hos "kära" mor en stund.. - Det sista är inget som du prioriterar, sa han. Men jag förstår dig efter allt du berättat..


Fast semestern är 5 veckor bort o mycket kan hända innan dess.. men jag är nyfiken på vad henens första ord kan tänkas vara.. har många gånger mötts av; Men gud så tjock du har blivit... o hon har sagt samma om bror; Fy vad tjock han är.. Tja, allt är relativt o varken jag eller bror är någon benget.. o jag erkänner att då hade jag kanske 5 kg mer än idealvikten.. nu har jag väl 10 kg..


Jag kan inte förändra andra.. o jag vill inte förändras för andras skull..


Jag vill bara vara lite snäll med mig själv.. så jag fortsätter leta leenden istället för att gå under av bitterhet o önskan att allt kunnat vara bättre..


Btw.. just nu kan det inte vara bättre än det är! =o)



Många minnen..

.. möter mig de här dagarna.. fyller mina ögon med tårar.. tårar av glädje och tårar av sorg o saknad..

När jag går igenom hyllorna så genomlever jag, i texter och bilder, alla äventyr och allt roligt jag fått vara med om.. först tillsammans med första vovsan.. hon som bara blev 3,5 år.. minns dagen jag tog beslutet.. men hade jag inte gjort det så hade hennes livskvalitet inte varit vad jag önskade henne och hon förtjänade..

Några veckor fick jag tillsammans med både första o andra vovsan.. sen var det bara jag o andra vovsan.. o vi hann med många äventyr under hennes 9,5 år långa liv.. Stora raser blir inte så gamla så jag såg varje dag efter det att hon fyllde 7 som en bonus..

Det är en skön känsla när minnena kommer.. o kanske är det just det jag behöver.. att gå igenom hyllorna och hitta texterna och bilderna.. samla ihop dem på en plats där jag vet var de i fortsättningen finns.. kanske återuppleva dem någon annan gång i en annan tid..

Hon den första.. lyhörd.. följsam.. arbetsvillig, både med mig o andra.. kom ofta med nosen o puffade på mig o ville bli kelad med.. satt jag uppe för länge kom hon o sa till att det var dags att lägga sig i sängen.. hon låg bara i soffan o sängen när jag var där.. blev själaglad när det kom någon hit.. älskade både människor o hundar.. på prommisarna var hon några steg före men hade full koll på var jag var.. väntade glatt till det var hennes tur att få en godis om det var flera hundar i närheten.. o tog den sen försiktigt..

Hon den andra.. fylld med mycket egen vilja o proppar i öronen.. följde med på träning o tävling men gjorde momenten i sin egen takt.. A-hindret i agilityn var hennes favorit eftersom hon hade översikt över världen där uppifrån.. flyttade suckande på sig när jag skulle lägga mig i sängen o gick då o la sig i soffan istället.. Lämnade jag över hennes koppel till någon annan vägrade hon följa med den o stod bara o tittade åt det håll jag försvunnit.. prommisarna ansåg hon skulle gå i hennes takt så att hon hann undersöka alla dofter efter vägen.. ville jag gå fortare fick jag väl göra det men i så fall ensam.. otaliga gånger upptäckte jag att hon var borta.. men lika många gånger kom hon skitaglad tillbaka efter 5-10 minuters äventyr.. tyckte om när det kom människor hit men hundar hade inte i hennes revir att göra, oavsett om det gällde hemmet eller bilen.. o skulle någon annan hund ens titta på min godisficka,,,ajajaj.. o blev hon bjuden på godis så kunde både fingertoppar o annat som var i vägen åka med..

2 individer olika som natt o dag fastän de var av samma ras.. o båda var mattes Bästa på sitt sätt..

Tacksam för Minnen värda att bevara..

O nu ska grannens Bästa få sig lite till livs o en prommis..

Tacksam och glad är jag att han lämnat dem i min vård idag..

I går morse..

.. protesterade cykeln med hacketihack o rassel när jag trampade iväg.. efter att ha växlat både upp o ner så blev den tyst men jag trampade väldigt försiktigt resten av vägen.. ville inte få helstopp o tvingas gå.. kom i alla fall fram men hela vägen funderade jag på vad det kunde vara.. drivaxeln har glappat ett tag o kanske ville det bli utbytt nu..
I o för sig så kan det tänkas att jaget är lite enkelspårig eftersom det just är en drivknut som bilen ska göra hos bildoktorn på måndag..

Letade lite på nätet om drivaxlar o vevpartier.. Gissa vad jag hittade.. en hel Djungel med olika gängor både till vänster o höger.. o om märket man letade efter var ett visst så fanns det både ock.. *suck*

När jag kom hem så undersökte jag kedja o drev o upptäckte att de är rätt slitna.. fast egentligen är det ju inte så konstigt eftersom det blivit bortåt 120 mil/år o jag köpte den våren 2002.. o jag har inte varit speciellt snäll med rengöring o smörjning.. Det blir nog till att ringa cykeldoktorn när bilen kommer tillbaka.. lämna in den för ordentlig genomgång till ett fast pris.. sen om det behöver bytas ut något så ringer de o berättar hur mycket det kostar..

Undrar om det är typiskt att när man har extrautgifter så kommer det ännu fler.. Flytten kostar ju några kronor.. extrahyran (som jag nöjt betalar eftersom jag får 2 veckor istället för 1 dygn på mig).. hyrskåpbilen (som jag glatt betalar eftersom Allt kan flyttas samtidigt istället för att åka 7 vändor med lånad släpvagn)..

Hoppas bara att skatteverket hållit jagets läsglasögon hållit reda på + och - i år.. för om de inte gjort det så blir det kanske lite knepigt.. haha.. tänk dig själv.. på förhandsbeskedet står det + ungefär en halv månadslön.. men när beskedet sen kommer har de ändrats  till -... Blir det något skratt som kommer genom strupen så misstänker jag att det i ett sånt fall låter en anings hysteriskt.. Frågar mig om allt skratt släpper lös endorfinerna..

Eftersom jag gnisslat tänder sen urminnes tider, mest på nätterna, så har tandbenet blivit lite trött.. o just nu känns det som att en av tänderna skulle behöva bli frisläppt.. den är Mycket kinkig o klagar varenda gång jag tuggar på något..
Är det arv eller miljö som gör att man, Jag, gnisslar tänder.. funderar.. det spelar ingen roll egentligen.. tror att det är känslor som inte vågat komma ut under dagarna som på något sätt måste få utlopp..
Men en sak som är underlig är att på dagarna när jag biter mig i kinden så gör det Ont utav bara h-vete o jag skulle kunna skrika högt.. när jag haft en riktigt orolig natt, men ändå sovit, så kan jag vakna o vara söndertuggad i kinderna.. förmodligen har jag sovit oroligt men jag har inte vaknat av betten..
Sista året har det blivit mindre o mindre av kindtugg men i morse hade jag bitmärken.. gissar att det beror på flytt o bildoktor o cykeldoktor.. förväntningar o spänningar o ekonomi.. om några veckor så lugnar det nog ner sig igen.. o efter bli- o cykeldoktor o flytt ska jag ringa tanddoktorn..
Tack o Lov (peppar peppar ;) har jag aldrig haft huvudvärk pga av gnisslandet..

I höst ska hela kompaniet på kick-off i hufvudstaden.. vi fick ett mejl att vi ska börja vid 10,30 en lördag o att vi som reser långt ska planera resan redan nu.. kollade flyget o första flyg landar 10,05 på Arlanda.. Sa det till chefen o hon sa att vi hinner, vi hinner.. Ja, det gör vi nog.. försökte bara vara lite förutseende.. o det beror ju på vad de planerat.. SJälv är jag hellre en kvart för tidig till överenskomna tider.. blir stressad av att vara i sista minuten.. avskyr att komma springande o se andra knacka otåligt med fingrarna.. Att andra är sena gör inget för då kan jag sitta o fundilera en stund.. drömma lite.. andas lite.. bara vara lite..

De sista 2 dagarna har volymen ökat markant på jobbet.. telefonen ringer oftare o det har blivit fler omedelbara "problem" att lösa.. Gamla kunder har kommit tillbaka.. Jaget blir glad av att höra deras röster o försöker säga Välkommen tillbaka till alla.. kanske får några höra det flera gånger men det gör inget.. o genom telefonen ser jag deras leenden som sprider sig till jaget.. eller är det jaget som delar med sig av sitt till dem tro.. Men det spelar ju ingen roll vem som ger o får.. huvudsaken är att båda har försökt.. o på så sätt följer leendet med till nästa människa vi möter..

När jag cyklar hem korsar jag flera vägar som går till ett industriområde.. o lastbilar, långtradare, personbilar med o utan släp korsar min väg.. korsningarna är öppna o det är fri sikt.. de flesta motorfordonsförare ser en liten cyklist när hon kommer susande på sin lila ATB o röda hjälm (jopp, den används varje tur numer :) o stannar o släpper förbi henne.. i gengäld ger hon dem en nick till tack o ett leende..
Idag var det en som inte såg henne.. han var så stenkoncentrerad på vänstersvängen han skulle göra att han totalt glömde titta efter små cyklister.. så cyklissan stannade svärande o muttrande grymt för sig själv; Du SER att du måste vänta minst ett par minuter för att komma ut på vägen.. kunde du inte stannat någon meter innan så jag fått cykla förbi.. inte för att jag hade bråttom utan bara för vänligheten..
Medans cyklissan står där o väntar kommer en till bil åkande.. den åker sakta o hon ser att rattstyraren söker ögonkontakt.. hon ler o vinkar förbi honom o säger högt att eftersom hon ändå står här o väntar så kan han åka förbi.. rattstyraren ler stort o vinkar Trevlig helg innan han sakta högerstyr ut bilen på vägen..

Med ett varmt leende som värmde i hjärtat cyklade cyklissan hel o välbehållen hem..

Eftertänksamt..

.. möter jag nya spegelbilder nästan varje dag.. underbara människor som sätter text på mina ord och tankar.. underbara människor som lär mig nya ord.. eller rättare sagt innebörden av ord som knappt går att uttala.. underbara människor som ger mig verktyg att jobba vidare.. underbara människor som med hjälp av några ord visar mig att mina känslor inte är dumma, tokiga, fel eller galna.. underbara människor som låter mig få ta del av sitt liv.. som låter mig få Tänka, Le, Skratta, o Gråta igenkännande..

o jag som bara skulle ha bloggen för att få skriva av mig lite tankar för mig själv..

Om..

.. Du
tittar ut o ser stjärnor
en kväll..
så är jag en av dem
och
Tänker på Dig!

Och när
jag..
tänder ett ljus
så lånar jag
Din värme
till mig!
Excessa

Ju mer jaget..

.. tänker desto mindre kommer det ut.. ord alltså.. Men det gör inget för då kan hon fundilera lite till..

Meilade till ringsekreterarfröken igår att jag inte kan komma på lördag.. och inte heller resten av kursen.. Inte för att jag inte vill gå men orken fattas just nu.. jag kan ju fortsätta, eller börja om en annan gång..

En liten orsak är nog kanske att jag brukar bli så snabla trött på våren när det börjar tina.. och när det tinar så blir det så himmelens tungt att vara ute o gå.. till o med när man kör bil så känner man hur leran suger tag i däcken och gör allt för att man riktigt ska känna att den vill stoppa en.. Om det är grått, mulet eller soligt spelar inte så stor roll men låt försjuttsingen vägarna torka upp.. Så fort jag sätter foten i leran så känns det som att jag ska fastna och bli stående där och då.. stirrande på all brunsvart fulsnö som finns runt ikring.. Var försvann den vackra vita gnistrande snön.. hmm.. förhoppningsvis kommer väl träden snart att sätta färg på tillvaron..

En annan orsak till orkeslösheten är nog kanske att jag ser Hela flyttprojektet istället för små delar som blir en helhet.. Ju mer jag tänker på vad jag behöver ha med mig och vad som ska förpassas till återvinning desto jobbigare blir det.. Inte så att jag har svårt att skiljas från saker när jag väl fundlirerar på om jag måste ha kvar det eller inte, men det blir så mycket på en gång..

Såg en dokumentär i eftermiddag.. Minus 58 grader.. Mikael Strandberg och Johan Ivarsson som färdas 10 månader och 350 mil
genom Sibirien.. I och för sig så kom dom hem för nästan 1 år sedan men det var spännande i alla fall!  Dom träffar människor som inte kan ta sig från ställen och de som gömmer sig av någon orsak.. men det som jag tänkte på är att människor hjälper varandra och de säger att de träffar de finaste människorna de någonsin mött.. När de ligger i tältet på nätterna o huttrar så de knappt kan sova så tänker de på att det finns de som hade det kallare..

Dom hade planerat färden länge och visste vars dom skulle.. men när de väl var på väg så kunde de ändå bara ta 1 steg i taget.. Själv ska jag bara genom 74 m2 och 11 kilometer på drygt 2 månader..

Lite perspektiv är nyttigt ibland.. eller kanske rätt ofta... tror jag..

I går bakade jag en kaka; Cappucino con Amore! Behövde bara tillsätta vatten o olja.. tillomed bakformen fanns i kartongen.. Väldigt behändigt! God var den också eftersom den numera är uppäten.. troligtvis av den däringa käringen som flyttat in..
I dag har jaget lyckats städa bilen.. o det är inte fy skam för någonstans måste det ju börjas.. o så har jag skrivit upp mig för en tvättstugedag.. fast jag måste kolla vilken dag jag bokade för det har jag glömt..

Nu när det är som mest lerigt ute är jag, men bara Lite, tacksam att jag är ensam för vovsan drog med sig mycket sand in.. och sanden saknar jag inte.. Men från i morgon till söndag får jag återuppleva lite sandhistorik.. Jaget har ännu en gång fått förtroendet att ta hand om grannens ögonstenar.. *GLAD*


Nyare inlägg