Det har snöat..

.. hela dagen idag.. o jag älskar det.. alla ljud utifrån dämpas o jag i min lägenhet bäddas in i mjuk varm (?) värme.. Jag hade tänkt ta en promenad för allt julgodis på jobbet har satt sig runt midjan.. o mina kärlekshandtag går att hålla i.. det enda som saknas är någon som kan hålla i dem..

Istället för en prommis tog jag en tur med bilen till affären eftersom jag snart saknar toapapper o så räcker nog inte cigaretterna ända till tisdag då jag Måste iväg.. men nu klarar jag mig hela helgen..

Det var mysigt att vara ute o åka.. bara vitt vitt vitt överallt.. ok, inte så bra med all snörök men jag hoppas att de som är på väg någonstans till någon kör försiktigt så de kommer fram.. Olyckor är Alltid hemska men på något sätt känns de värre när förväntningarna människor har helt plötsligt och utan förvarning kraschar..

pms-humöret har lämnat mig för denna gången.. o då blir jag mest eftertänksam.. eller kke omtänksam.. eller kke nåt som jag har svårt att sätta fingret på.. eller snarare sätta ord på.. Upp till jag blev 13-14 år hade jag många brevvänner o skrev dagbok.. sen försvann det.. nej, rättera sagt; jag drog mig undan andra.. o ville nog helst bara sitta på väggen uppe i ett hörn vid taket o bara iaktta.. Jag blev sån när de jag trodde jag kunde lita på inte var närvarande.. jag kommer ihåg en morgon när jag vaknade.. jag kke var 13-14 år.. en bekant till mina föräldrar satt på sängkanten o han hade handen under mitt täcke.. Det var inte första gången det hände.. o jag skämdes för vad han gjorde.. o jag fattar inte varför jag inte skrek.. Men det kke inte är så konstigt.. hemma hos oss så visade man inte känslor..  Sen på kvällen satt jag o "kära" mor o tittade på tv.. hon hade armarna i kors o stirrade stint på tv:en.. o frågade mig om han hade gjort något.. Nej, sa jag.. o skämdes ännu mer.. Ibland kunde "käre" far säga på morgonen att han o mor bara diskuterat saker under natten.. Det var när han såg jag var tyst.. för jag hade vaknat av att saker kastats i väggen.. eller vars de kastade saker.. kke på varandra men missat..

Ooh, shit.. vilken vacker julsaga.. Men jag behöver o måste få ut det.. för att kunna gå vidare.. för att inte ramla tillbaka i mitt beroende.. för att hitta mitt braiga jag.. inte det destruktiva som har skuldkänslor för vad andra gjort.. för att få bort bitterheten.. för att få slut på mitt kontrollbehov.. för att få slut på mitt inbillade ansvar för andra människors känslor.. Är jag sanningsenlig så får jag skuldkänslor bara av att skriva ner det här.. för tänk om någon läser o blir ledsen..

*skrattar* Hur mycket känslor kan ett barn på 1.5 år beskriva för andra människor annat än med leenden o gråt.. På något sätt är jag någonstans där i min känslomässiga utveckling.. fast med en tants kropp.. o någon liten dubbelhaka.. men bara när jag lutar huvudet neråt.. o några kärlekshandtag som söker någon som vill hålla i dem..


Kommentarer
Postat av: nina

God jul från en annan ensamfirare!

2005-12-24 @ 16:05:05
Postat av: Anonym

Tack! O en varm tanke kramar tillbaks till Dig nina!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback