Tur..
.. ska man inte prata högt om för det straffar sig.. Som i går till exempel. Ansåg ju jag hade himlans tur när jag hittade en kjol som klädde mig o att jag sen har tur som har en speciell vän..
Skulle bara ut o åka en liten vända till en vän.. aaningens disträ men inbillade mig att jag hade full koll på Allt.. *harkel*
Satte mig i bilen.. satte på mig bältet.. startade bilen.. satte på lyset.. backade ut från parkeringsplatsen.. o körde sakta o kontrollerat framåt.. Stannade vid utfarten från gården.. tittade höger, ingenting.. tittade vänster.. aah, en bil, men långt borta så jag hinner innan den kommer.. Kör iväg.. Krasch, badång o smäll.. Ooooppsi, vars kom Den bilen från? Visst har jag haft mina misstankar om att min bil har lite revirtänkande i sig, men aldrig att jag trodde den skulle vara så ilsk.. Resolut tog jag tag i handbromsen o stoppade den men erkänner jag blev mycket överaskad över beteendet så jag skakade som ett asplöv.. Fick en smörja ordramsor i öronen och har full förståelse för det.. Herreguu, kan man inte hålla ordning på bilar så ska man inte ha bilar.. TackoLov så lugnade ordsmörjeramsaren ner sig o faktiskt så var det han som tog mest hand om ifyllandet för jag kände mig rädd som ett liten Bambi på hal is.. Herreguuuu, vad sjutton gör man med en bil som är revirtänkande.. o hur mycket kommer det kosta? Noll koll jag eftersom det var första gången för mig.. Nåja, pappren fylldes i.. Tacksamt noterande att det inte var några personskador, alltså ingen hade blivit huggen på ens minsta lilla ställe.. Båda bilarna gick att köra så jag fortsatte dit jag skulle..
Fick en mycket trevlig kväll men var aaningens omig på grund av chocken.. Somnade efter en massa tankar på hur jag nu ska ta mig fram o tillbaka på kvällsliga äventyr.. o lite på kostnader.. Vaknade dock när larmklockan ringde.. klev på rätt buss i rätt riktning vilker är positivt för annars hade jag blivit sittandes vid ändhållplatsen en heeel evighet.. Förmodligen hade jag också somnat..
Tog mig igenom jobbedagen tack vare 98% av alla kunder fullkomligt bubblade av skratt, men det hade då inte det minsta med mig att göra för själv tänkte jag mest på om jag måsta plocka fram cykeln redan nu fast det snöat rätt mycket..
Kikade på det blå husets hemsida o såg att om man ligger i bonusklass 7 o har 20 skadefria år så slipper man nedsänkning till klass 6, vilket jag alls inte tvivlar på är en bra klass, men man blir också befriad från självrisk.. Hmmm.. Noll koll.. fundilerade lite men kom fram till att sÅ gammal är då inte jag att jag har 20 skadefria år..
Ringde det blå huset o de sa jag är välkommen in.. Stannade efter jobbet o pratade med en uuursnygg karl som sa jag varken behöver betala reparationerna på MB220 som kom in på min bils revir, inte heller mister jag någon bonusklass, ajjans jag som såg fram emot klass 6, och så behöver jag inte betala någon självrisk eftersom jag varit en sÅ duktig bilkörare ända sedan mitt körkort uppfanns.. Fick också mål i mun o frågade vad han trodde om o uppfostra min bil men det såg han inte som något positivt.. eller snarare så menade han nog på att det var ett hopplöst fall om man nu inte är miljonär o har madrassen fullstoppad med hundralappar.. elelr har någon händig repkompis som kan hjälpa en med repandet.. Någon sådan har dock inte jag utan får allt klara mig själv som den bästa dräng.. I vilket fall som helst så sa han i det blå huset att vi inte hade något orett med varandra men hade jag några frågor så fick jag gärna ringa honom o så fick jag en handskriven lapp med hans namn o telenr.. hmmm.. trodde dem i det blå huset hade visitkort.. hmm.. anar baktankar jag o tror jag ska fundilera ut någon lämplig fråga att ställa i morgon eller någon annan dag.. eller också har jag bara livlig fantasi..
I morgon, eller på lördag, ska jag dock plocka fram silvertejpen o se om jag åtminstonde kan köra lite försiktigt när det är mörkt för det är liiite tidigt plocka fram cykeln redan nu..
Skulle bara ut o åka en liten vända till en vän.. aaningens disträ men inbillade mig att jag hade full koll på Allt.. *harkel*
Satte mig i bilen.. satte på mig bältet.. startade bilen.. satte på lyset.. backade ut från parkeringsplatsen.. o körde sakta o kontrollerat framåt.. Stannade vid utfarten från gården.. tittade höger, ingenting.. tittade vänster.. aah, en bil, men långt borta så jag hinner innan den kommer.. Kör iväg.. Krasch, badång o smäll.. Ooooppsi, vars kom Den bilen från? Visst har jag haft mina misstankar om att min bil har lite revirtänkande i sig, men aldrig att jag trodde den skulle vara så ilsk.. Resolut tog jag tag i handbromsen o stoppade den men erkänner jag blev mycket överaskad över beteendet så jag skakade som ett asplöv.. Fick en smörja ordramsor i öronen och har full förståelse för det.. Herreguu, kan man inte hålla ordning på bilar så ska man inte ha bilar.. TackoLov så lugnade ordsmörjeramsaren ner sig o faktiskt så var det han som tog mest hand om ifyllandet för jag kände mig rädd som ett liten Bambi på hal is.. Herreguuuu, vad sjutton gör man med en bil som är revirtänkande.. o hur mycket kommer det kosta? Noll koll jag eftersom det var första gången för mig.. Nåja, pappren fylldes i.. Tacksamt noterande att det inte var några personskador, alltså ingen hade blivit huggen på ens minsta lilla ställe.. Båda bilarna gick att köra så jag fortsatte dit jag skulle..
Fick en mycket trevlig kväll men var aaningens omig på grund av chocken.. Somnade efter en massa tankar på hur jag nu ska ta mig fram o tillbaka på kvällsliga äventyr.. o lite på kostnader.. Vaknade dock när larmklockan ringde.. klev på rätt buss i rätt riktning vilker är positivt för annars hade jag blivit sittandes vid ändhållplatsen en heeel evighet.. Förmodligen hade jag också somnat..
Tog mig igenom jobbedagen tack vare 98% av alla kunder fullkomligt bubblade av skratt, men det hade då inte det minsta med mig att göra för själv tänkte jag mest på om jag måsta plocka fram cykeln redan nu fast det snöat rätt mycket..
Kikade på det blå husets hemsida o såg att om man ligger i bonusklass 7 o har 20 skadefria år så slipper man nedsänkning till klass 6, vilket jag alls inte tvivlar på är en bra klass, men man blir också befriad från självrisk.. Hmmm.. Noll koll.. fundilerade lite men kom fram till att sÅ gammal är då inte jag att jag har 20 skadefria år..
Ringde det blå huset o de sa jag är välkommen in.. Stannade efter jobbet o pratade med en uuursnygg karl som sa jag varken behöver betala reparationerna på MB220 som kom in på min bils revir, inte heller mister jag någon bonusklass, ajjans jag som såg fram emot klass 6, och så behöver jag inte betala någon självrisk eftersom jag varit en sÅ duktig bilkörare ända sedan mitt körkort uppfanns.. Fick också mål i mun o frågade vad han trodde om o uppfostra min bil men det såg han inte som något positivt.. eller snarare så menade han nog på att det var ett hopplöst fall om man nu inte är miljonär o har madrassen fullstoppad med hundralappar.. elelr har någon händig repkompis som kan hjälpa en med repandet.. Någon sådan har dock inte jag utan får allt klara mig själv som den bästa dräng.. I vilket fall som helst så sa han i det blå huset att vi inte hade något orett med varandra men hade jag några frågor så fick jag gärna ringa honom o så fick jag en handskriven lapp med hans namn o telenr.. hmmm.. trodde dem i det blå huset hade visitkort.. hmm.. anar baktankar jag o tror jag ska fundilera ut någon lämplig fråga att ställa i morgon eller någon annan dag.. eller också har jag bara livlig fantasi..
I morgon, eller på lördag, ska jag dock plocka fram silvertejpen o se om jag åtminstonde kan köra lite försiktigt när det är mörkt för det är liiite tidigt plocka fram cykeln redan nu..
Gårdagen..
.. var rena rama mentala utmaningen o utmattningen eftersom jag hade tandläkersketid 1330.. Vojne vojne vad jag gruvade mig för jag visste vad hon skulle göra; Rycka ut molarerna i överkäken o det utan att ge mig minsta lilla bedövning.. alltså var jag utmattad redan innan jag gick dit när det var dags.. Men, TackoLov, så var min tandläkerska snäll i går så jag fick en massa sprutor, o sen några extra när jag råkade pipa lite.. Grinade illa gjorde jag dock hela tiden o första gången stannade hon upp o frågade om det gjorde ont. Nej, sa jag. Grinar jag illa så är det bara (?) fruktansvärt obehagligt. Gör det ont så skriker jag. O svimmar jag så är det bara att göra det du ska o väcka mig efteråt. Det kändes som en evighet men när hon var färdig hade det bara gått 1 timme..
Det där med tiden är lite lustigt för i söndags kändes 3,5 timmar som ett ögonblick.. ;-)
När hon var klar med borttagningen fortsatte hon med ditsättningen. Först frågade hon om jag ville göra det själv men den tanken fanns i i mitt huvud för hela jag var alldeles skakig. Vips var de där, mina nya molarer, o så fick jag en spegel o begrunda mitt bett.. hmm.. Är det lika vasst som innan eller har jag måntro blivit lenare på ett ögonblick.. Det räckte dock med en liten blick för att konstatera att jag är oförbättrelig o precis densamma som innan..
- Waow, kolla.. Den där stora sneda fulingen är borta så nu är jag ju snygg! O så har jag fått guldringar runt hörntänderna. Det är det inte många som har. Häftigt!
Min tandläkerska skrattade gott o sånt är trevligt.
Visst förstår jag de som känner det som att det är en katastrof och livet tar slut om de måste dra ut en massa tänder. Mycket handlar nog, gissar jag vilt, om gamla tiders klasstankar och ekonomi. Det var fattiga som inte hade råd med varken tandborste eller tandläkare o därför fick de dåliga tänder.
När jag gick i skolan, för en hel evighet sedan, så pratades det bara om karies o flourtanten kom 1 gång i veckan. När jag var till tandhygienisten så handlade det mest om hur mycket tandkräm man skulle ha på tandborsten och hur man skulle borsta. Aldrig någonsin att någon pratade om djupet på tandfickorna.
Min moster hade brygga för säkert 20-25 år sedan men ingen pratade om varför hon hade det. "kära" mor har alltid gått hos tandhygienisten men hon har bara pratat om tandsten. När jag berättade för henne att jag hade lite (?) problem med tandfickor så sa hon - MeN L.. Har du inte gått hos tandhygienist!?!?! Eeehumm.. Hur ska jag kunna veta att jag ska gå dit om ingen talar om det för mig? Jag kan inget om tänder o jag har heller inte haft problem med att tandköttet blöder. Mina tänder är visserligen inte så där skinande vita som i reklamen, men de är heller inte så hemska som de bilder som visades i skolan. I början på 90-talet när jag önskade mig en eltandborste i julklapp så ifrågasatte hon vad jag skulle med en sån till. Borsta tänderna sa jag. Jag fick en o har använt den regelbundet sedan dess. Dock la den av förra året men då köpte jag en ny.
Okej, jag är rökare vilket bidrar till sjukdomsförloppet. Jag har stor tandläkarrädsla vilket gjorde att jag, när jag flyttade upp hit, inte gick till tandläkaren förrns jag fick ilningar i en tand efter att inte ha varit dit på 7 år. Han hittade ett hål o rotfyllde den tanden. Jag fick all bedövning jag ville o han var lätt på handen men uppelvelsen var aaningens obehaglig (o det var bara förnamnet). Sen gick det 3 år innan jag gick nästa gång o då för en liten akut inflammation o en tand rök till de sälla jaktmarkerna. Jag grinade för att jag hade ont och för att jag var rädd. TackoLov så kom jag till världens mest empatiska tandläkerska som tog mig under sina vingar och har hållit mig kvar där. Jag är inte Knäpp som är rädd. Jag är inte Sjuk för att jag svettas när jag kommer dit. Jag är inte Vansinnig för att jag skakar som ett asplöv när borren kommer fram. Jag är inte Dum för att jag inte själv räknat ut att jag, för 20 år sedan, skulle bett om tandficksmätning. Sen tonåren har jag borstat tänderna 2 gånger om dagen, och använt eltandborste i 16 år. Men ibland tar bakterierna över oavsett vad vi själva vill. O med tanke på att det uppskattningsvis finns 10 gånger fler bakterier än människoceller i en människa så är det väl inte konstigt om en del drabbas av magsjuka o andra av parodontit..
Jag är i alla fall glad att den där tanden som var stOr, snedställd o fruktansvärt Ful är borta.. O så har jag guldringar runt överkäkens hörntänder.. Jag är, med andra ord, Skitsnygg! ;-)
Btw.. Har du sett reklamen om tandkrämen för ilningar i tänderna? Kan berätta att ilningar i tänderna kan vara ett förstadie till parodontit, vilket kan vara = tandlossning
Det där med tiden är lite lustigt för i söndags kändes 3,5 timmar som ett ögonblick.. ;-)
När hon var klar med borttagningen fortsatte hon med ditsättningen. Först frågade hon om jag ville göra det själv men den tanken fanns i i mitt huvud för hela jag var alldeles skakig. Vips var de där, mina nya molarer, o så fick jag en spegel o begrunda mitt bett.. hmm.. Är det lika vasst som innan eller har jag måntro blivit lenare på ett ögonblick.. Det räckte dock med en liten blick för att konstatera att jag är oförbättrelig o precis densamma som innan..
- Waow, kolla.. Den där stora sneda fulingen är borta så nu är jag ju snygg! O så har jag fått guldringar runt hörntänderna. Det är det inte många som har. Häftigt!
Min tandläkerska skrattade gott o sånt är trevligt.
Visst förstår jag de som känner det som att det är en katastrof och livet tar slut om de måste dra ut en massa tänder. Mycket handlar nog, gissar jag vilt, om gamla tiders klasstankar och ekonomi. Det var fattiga som inte hade råd med varken tandborste eller tandläkare o därför fick de dåliga tänder.
När jag gick i skolan, för en hel evighet sedan, så pratades det bara om karies o flourtanten kom 1 gång i veckan. När jag var till tandhygienisten så handlade det mest om hur mycket tandkräm man skulle ha på tandborsten och hur man skulle borsta. Aldrig någonsin att någon pratade om djupet på tandfickorna.
Min moster hade brygga för säkert 20-25 år sedan men ingen pratade om varför hon hade det. "kära" mor har alltid gått hos tandhygienisten men hon har bara pratat om tandsten. När jag berättade för henne att jag hade lite (?) problem med tandfickor så sa hon - MeN L.. Har du inte gått hos tandhygienist!?!?! Eeehumm.. Hur ska jag kunna veta att jag ska gå dit om ingen talar om det för mig? Jag kan inget om tänder o jag har heller inte haft problem med att tandköttet blöder. Mina tänder är visserligen inte så där skinande vita som i reklamen, men de är heller inte så hemska som de bilder som visades i skolan. I början på 90-talet när jag önskade mig en eltandborste i julklapp så ifrågasatte hon vad jag skulle med en sån till. Borsta tänderna sa jag. Jag fick en o har använt den regelbundet sedan dess. Dock la den av förra året men då köpte jag en ny.
Okej, jag är rökare vilket bidrar till sjukdomsförloppet. Jag har stor tandläkarrädsla vilket gjorde att jag, när jag flyttade upp hit, inte gick till tandläkaren förrns jag fick ilningar i en tand efter att inte ha varit dit på 7 år. Han hittade ett hål o rotfyllde den tanden. Jag fick all bedövning jag ville o han var lätt på handen men uppelvelsen var aaningens obehaglig (o det var bara förnamnet). Sen gick det 3 år innan jag gick nästa gång o då för en liten akut inflammation o en tand rök till de sälla jaktmarkerna. Jag grinade för att jag hade ont och för att jag var rädd. TackoLov så kom jag till världens mest empatiska tandläkerska som tog mig under sina vingar och har hållit mig kvar där. Jag är inte Knäpp som är rädd. Jag är inte Sjuk för att jag svettas när jag kommer dit. Jag är inte Vansinnig för att jag skakar som ett asplöv när borren kommer fram. Jag är inte Dum för att jag inte själv räknat ut att jag, för 20 år sedan, skulle bett om tandficksmätning. Sen tonåren har jag borstat tänderna 2 gånger om dagen, och använt eltandborste i 16 år. Men ibland tar bakterierna över oavsett vad vi själva vill. O med tanke på att det uppskattningsvis finns 10 gånger fler bakterier än människoceller i en människa så är det väl inte konstigt om en del drabbas av magsjuka o andra av parodontit..
Jag är i alla fall glad att den där tanden som var stOr, snedställd o fruktansvärt Ful är borta.. O så har jag guldringar runt överkäkens hörntänder.. Jag är, med andra ord, Skitsnygg! ;-)
Btw.. Har du sett reklamen om tandkrämen för ilningar i tänderna? Kan berätta att ilningar i tänderna kan vara ett förstadie till parodontit, vilket kan vara = tandlossning
Pysslar..
.. o plockar.. städar undan högar som ligger både här o där.. Hittar många TOD och *-o-*kort från T..
Snart 2 veckor sedan jag fick det sista sms:et.. En goo morgonhälsning från ett soligt Sthlm.. och han lät så glad för att nattregnet rensat luften från damm..
Många morgon- och kvällshälsningar har det blivit på de 2-3 år vi "känt" varandra.. Många samtal om sånt som är livgivande och glatt.. men också tunga tankar om rädslor och hjälplöshet..
Maktlös står jag här med korten i handen..
Tankarna om vad som hänt en av de mest omtänksamma människor jag mött är inte lätta att möta..
Magen vrider sig i rädsla och tårarna rinner sakta nerför kinderna..
Ovissheten är hemsk..
Snart 2 veckor sedan jag fick det sista sms:et.. En goo morgonhälsning från ett soligt Sthlm.. och han lät så glad för att nattregnet rensat luften från damm..
Många morgon- och kvällshälsningar har det blivit på de 2-3 år vi "känt" varandra.. Många samtal om sånt som är livgivande och glatt.. men också tunga tankar om rädslor och hjälplöshet..
Maktlös står jag här med korten i handen..
Tankarna om vad som hänt en av de mest omtänksamma människor jag mött är inte lätta att möta..
Magen vrider sig i rädsla och tårarna rinner sakta nerför kinderna..
Ovissheten är hemsk..
Mobilen..
.. ringde i måndags o det var en röst jag inte kände igen som var på andra sidan.. Den förklarade att den hittat den mobil den ringde från på ett pendeltåg o ett av namnen i den var mitt.. Eftersom den sa att den bodde i Sthlm så visste jag precis vem det var.. T hade tydligen glömt mobilen på tåget.. eller hade det hänt något..
Frågorna surrade genom huvudet men jag kunda fatta mig så pass mycket och förklara hur det låg till, be rösten snällt om den kunde skicka mobilen till T.. Sms:ade över adressen dit mobilen hör hemma o kunde inte annat än hoppas att den skulle komma rätt..
På tisdag morgon ringde jag till ett ställe jag vet T ofta brukar vara på.. När det svarade så förklarade jag att det här kanske låter konstigt men jag heter L o ringer från Umeå (och har aldrig varit hos er men jag tror jag skulle gilla att besöka er (men det sa jag inte)). Ni har en T som brukar vara där. Kan du lämna ett meddelande till honom?
- T??? Ahaa, det är han som ***..?
- Ja, exakt! Kan du säga att han, förhoppningsvis, kommer att få igen mobilen. En röst ringde idag o lovade den skulle skicka den till honom.
- Jag har inte sett honom i dag men jag kan be han ringa dig, o så tog hon mitt namn o nr.
- Tack för hjälpen, sa jag o la på..
T har inte ringt.. o de sms jag skickat går fram men jag får inget svar tillbaks..
Ovissheten är jobbig, men jag kan inte göra så mycket mer än önska att allt är väl med honom.. och om det är en djup svacka, att han så småningom kommer ur den o finner glädje igen..
Frågorna surrade genom huvudet men jag kunda fatta mig så pass mycket och förklara hur det låg till, be rösten snällt om den kunde skicka mobilen till T.. Sms:ade över adressen dit mobilen hör hemma o kunde inte annat än hoppas att den skulle komma rätt..
På tisdag morgon ringde jag till ett ställe jag vet T ofta brukar vara på.. När det svarade så förklarade jag att det här kanske låter konstigt men jag heter L o ringer från Umeå (och har aldrig varit hos er men jag tror jag skulle gilla att besöka er (men det sa jag inte)). Ni har en T som brukar vara där. Kan du lämna ett meddelande till honom?
- T??? Ahaa, det är han som ***..?
- Ja, exakt! Kan du säga att han, förhoppningsvis, kommer att få igen mobilen. En röst ringde idag o lovade den skulle skicka den till honom.
- Jag har inte sett honom i dag men jag kan be han ringa dig, o så tog hon mitt namn o nr.
- Tack för hjälpen, sa jag o la på..
T har inte ringt.. o de sms jag skickat går fram men jag får inget svar tillbaks..
Ovissheten är jobbig, men jag kan inte göra så mycket mer än önska att allt är väl med honom.. och om det är en djup svacka, att han så småningom kommer ur den o finner glädje igen..
Hela kroppen..
.. struttar runt, och jag skrattar igenkännande från minnen av gårdagen.. alltså gårdag i form av många år.. Nannes Vem som helst är underbar.. då var det kanske inte alltid så roligt.. men idag kan jag skratta åt det.. eller kanske rättare sagt åt mig själv i igenkännandet.. Men jag lovar, det är inget elakt skratt!
Min morfar..
.. har jag aldrig träffat för han dog innan jag föddes.. Jag vet inte hur han var eftersom ingen någonsin pratade om honom.. jag har för mig att de någon gång sa vad han hade jobbat med.. men hur han var som människa, det var det ingen som pratade om.. Var han snäll? Var han elak? Var han omtänksam? Var han osympatisk? Var han glad? Var han ledsen?
I dag fick jag ett brev.. ett brev vars omslag var en offerkofta lika svart som den mörkaste höstnatt.. och utanpå den, martyrkappan som ett nattligt höstregn.. Hon hoppas att jag har ett bra liv- utan kontakt med henne eller min bror. ... och hon tappade inte kontakten med sin far trots att han drack.. och hon behöver minsann inte gå på några möten för att förstå att hon är den felande länken..
Jag blir så jävla förbannad.. inte konstigt att de aldrig pratade om morfar.. för han drack ju.. och druckna människor pratar man inte om.. Min far dricker också.. det har han gjort sen jag var tidig tonåring.. kanske tidigare.. men då dolde han det.. Sedan den dagen han ringde o bad mig, som nyss hade fått körkort, hämta hans bil som stod utanför polisstationen har jag så lite kontakt med honom som möjligt.. för jag kan inte rädda honom.. jag kan inte förändra hans beteende.. Mor min säger aldrig att han dricker.. nej, han ser bara hemsk ut och hon tycker så synd om honom.. och hon blir besviken på mig när hon frågar mig om jag ringt honom och jag svarar; Nej!
Jag blir så jävla förbannad.. men mest tycker jag synd om henne.. för idag fick jag en liten pusselbit till varför det har varit, och är, som det är.. hon är lika mycket vuxet barn som jag är..
Jag tycker mest synd om henne eftersom hon inbillar sig att hon minsann inte behöver någon hjälp..
Kanske är det det som är meningen.. att få mig att tycka synd om henne.. för det kanske får mig att omvärdera de gränser jag satt.. och om jag tar tillbaka mina gränser så blir hon glad igen..
Jag tycker mest synd om henne.. men jag kan inte gå tillbaka till igår och börja tänka på att varenda ord ska falla väl i hennes öron.. Jag kan inte gå tillbaka till igår och anpassa mig till hennes planeringar om när och hur vi ska träffas och fira helger..
Jag tycker mest synd om henne.. för att hon är så fruktansvärt rädd att andra ska avslöja att hon inte är fullkomlig och perfekt..
Jag tycker mest synd om henne.. men jag kan inte gå tillbaka till igår för då lämnar jag den viktigaste människan i mitt liv ensam.. och den viktigaste människan i mitt liv är Jag!
I dag fick jag ett brev.. ett brev vars omslag var en offerkofta lika svart som den mörkaste höstnatt.. och utanpå den, martyrkappan som ett nattligt höstregn.. Hon hoppas att jag har ett bra liv- utan kontakt med henne eller min bror. ... och hon tappade inte kontakten med sin far trots att han drack.. och hon behöver minsann inte gå på några möten för att förstå att hon är den felande länken..
Jag blir så jävla förbannad.. inte konstigt att de aldrig pratade om morfar.. för han drack ju.. och druckna människor pratar man inte om.. Min far dricker också.. det har han gjort sen jag var tidig tonåring.. kanske tidigare.. men då dolde han det.. Sedan den dagen han ringde o bad mig, som nyss hade fått körkort, hämta hans bil som stod utanför polisstationen har jag så lite kontakt med honom som möjligt.. för jag kan inte rädda honom.. jag kan inte förändra hans beteende.. Mor min säger aldrig att han dricker.. nej, han ser bara hemsk ut och hon tycker så synd om honom.. och hon blir besviken på mig när hon frågar mig om jag ringt honom och jag svarar; Nej!
Jag blir så jävla förbannad.. men mest tycker jag synd om henne.. för idag fick jag en liten pusselbit till varför det har varit, och är, som det är.. hon är lika mycket vuxet barn som jag är..
Jag tycker mest synd om henne eftersom hon inbillar sig att hon minsann inte behöver någon hjälp..
Kanske är det det som är meningen.. att få mig att tycka synd om henne.. för det kanske får mig att omvärdera de gränser jag satt.. och om jag tar tillbaka mina gränser så blir hon glad igen..
Jag tycker mest synd om henne.. men jag kan inte gå tillbaka till igår och börja tänka på att varenda ord ska falla väl i hennes öron.. Jag kan inte gå tillbaka till igår och anpassa mig till hennes planeringar om när och hur vi ska träffas och fira helger..
Jag tycker mest synd om henne.. för att hon är så fruktansvärt rädd att andra ska avslöja att hon inte är fullkomlig och perfekt..
Jag tycker mest synd om henne.. men jag kan inte gå tillbaka till igår för då lämnar jag den viktigaste människan i mitt liv ensam.. och den viktigaste människan i mitt liv är Jag!
Ansvar..
På eftermiddagen, alldeles strax innan fikat, loggar hon in i mejlboxen.. funderar på om någon komt ihåg henne med några kuliga mejl.. när hon öppnar inboxen känns det som att hon får ett slag i ansiktet och hon känner spindelkvinnans klor river och sliter bakom ryggen.. och på ett ögonblick blir hennes leende förvandlat till ett skrämt barns rädsla..
Hon skakar på sig.. ett litet mejl kan ju inte vara så farligt.. så hon öppnar det o läser det hon redan visste skulle stå där; Bara ytliga saker, det som är spindelkvinnans referenser.. Du har väl jobb o lägenhet.. För har man jobb o lägenhet så kan väl livet inte vara annat än bra.. Slutet förvånar henne; Om jag har gjort Dig så illa att Du inte vill veta av mig så ber jag av djupet i mitt hjärta FÖRLÅT. Det har hon aldrig förut hört från spindelkvinnan.. Sedan förstår hon.. de sista raderna.. Om jag kommer får jag hälsa på Dig??
Spindelkvinnan tror uppriktigt på sitt förlåt.. och att nu kan allt gå tillbaka till igår.. vi kan träffas o sitta o dricka vin och båda försöker dricka så sofistikerat som möjligt men båda vill ha det mesta ur flaskan.. smaka av spindelkvinnans hemgjorda likör.. gå ut o dansa tillsammans, efter att dom delat på ett par flaskor vin.. säga till varandra att ååÅh så treeevligt vi har det.. vakna dagen efter o sitta framför TV:n o glo.. nedlåtande kommentera deltagare i dokusåpor..
Spindelkvinnan tror uppriktigt på sitt förlåt.. för hon har sedan länge glömt det som hände långt borta igår.. den gången de var i Norge med spindelföräldrarnas kompis.. spindelkvinnan har glömt den lilla dotterns förändring från en dag till en annan.. för spindelkvinnan tänkte aldrig på att den lilla dotterns självständighet, över en natt, byttes till att vilja krypa in i väggen..
Spindelkvinnan tror uppriktigt på sitt förlåt.. lika mycket som hon trodde på lilla dotterns nej den gången hon inbillade sig att spindelkompisen hade varit inne i dotterns rum en natt det var fest i huset.. Vad spindelkvinnan inte förstår är att om man sitter stelt med armarna i kors o stirrar blint in i TV:n så får man de svar man förväntar sig.. Ingenting hade hänt, hon hade bara inbillat sig att någon hade varit inne i dotterns rum.. satt sig bredvid sängen o fört in en hand under täcket..
Spindelkvinnan tror uppriktigt på sitt förlåt.. lika mycket som hon trodde det var roligt för en 13-åring liten tjej att följa med på restaurangen och sitta o lyssna på de konstlade skratten..
Hon tänker på den gången hon mötte en kvinna som såg henne utifrån födelsedatum och plats.. hon fick svar som hon inte väntat sig, för hon hade aldrig förut träffat eller hört talas om denna stjärnkvinna.. när hon berättade om spindelkvinnans födelsedatum fick hon, en del, förklaring till varför vissa saker var/är som de är..
Inom henne kommer alltid den lilla tjejen att leva kvar.. men den där lilla rädda tösen har inget ansvar för spindelkvinnan.. Det enda hon har ansvar för är sitt eget liv.. och sina känslor.. Kanske är det dags att berätta som det var.. kanske är det dags att lätta lite på ryggsäcken.. den ryggsäck som hon inbillat sig att det inte funnits någon mening med att öppna..
Ibland behöver saker o ting tid på sig.. för ryggsäckar är inte lätta att öppna.. speciellt om där finns bitterhet och en vilja att hämnas på de som gjort illa.. Hur hon än formulerar sig så blir det ett slag i solarplexus för spindelkvinnan.. för spindelkvinnan visste ju inte vad hon gjorde för fel..
Allt eller inget.. Man kan inte hoppa fallskräm med en halv skärm.. så någon påhälsning blir det icke tal om!
Missade valet..
.. fast jag missade hela alltet.. ointresse.. okunskap.. rädsla för att inte våga stå för vad jag skulle valt.. ? Nej, valet hade helt enkelt kommit i skymundan för mitt eget liv.. jag hade inte ens uppmärksamamt att det ens var ett val..
Men det gör inte så mye.. när jag idag såg reprisen av Folktoppen så flög mina tankar omedelbart till denna man.. Sveriges Bästa manliga artist.. mina skratt och leenden tänkte omedelbart på Sportbilen.. Hooked on a feeling (jag var 11 när den blev USA-1:a!).. Strul (dalmål?).. Håll mitt hjärta.. Kyss mig.. o en massa, massa mer..
Och folket hade valt alldeles rätt helt utan inblandning av jaget.. en skön människa som delar med sig och ger mig skratt, närhet, tårar, liv, lek..
Jag fick skönrysningar när 1:an presenterades.. Sveriges bästa manliga artis: Björn Skifs!
Det andra valet, dagens, var jag tveksam till.. tycker det känns lika illa vilket jag än gör.. o hur ska min lilla röst kunna betyda något.. MEN.. så jag såg på en chatt att en hade lagt sin på ett parti som jag inte alls tycker om.. fick obehagsrysningar.. letade fram röstkortet o cyklade iväg o la min röst, på det som jag tycker, mest stämmer överrens med mina tankar.. fast jag kan inte hela deras program.. men nu är hjort gjort!
Det finns många spöken som besöker mig i tid och otid.. bland annat: Det är din PLIKT att göra si eller så.. svårt att beskriva.. och jag vet inte ens om jag kan.. hacka hacka hacka.. känns det som..
När det gäller valet.. så är det min RÄTTIGHET att lägga min röst.. och rättigheter ska jag, och alla andra, vara rädda om och ta vara på!
Valvakan får däremot klara sig alldiles utan mig.. ska pumpa och smörja cykel istället..
Håll fast..
Håll fast
allt vad du kan
vad du än gör
släpp INTE taget
Håll fast
håll Fast
Håll förbannat Fast
o låt inte någon smita
ens försöka
Håll fAst
med alla medel
kvittra om Dina
besvikelse-
tårar
men kom ihåg att du
Aldrig aldriG
ALDRIG
får visa dem
vinka istället med bankbok
och checkhäfte
mutor, pengar och
gåvor Du värdesätter
Man kan inte köpa
kärlek
för pengar
men det är nog en myt
så Håll Fast
Håll förbannat mycket faST
Släpper du taget så kanske
dU
dör
o vem ska då ta hand om dig
så håll fast
Håll förbanant väldigt Fast
släpper du
tappar du kontrollen
över ditt eget liv
så Håll faST
Håll förbanant mycket fASt
© Excessa
Dagen idag..
.. har jag väntat på över 1 månad.. jag har inte direkt sett fram emot den, men insett att dagen idag är nödvändig.. bland annat för att nattsömnen ska kunna återgå till ett stabilt lugn..
Jag har inte direkt oroat mig heller för jag visste ju vem jag skulle få träffa.. världens gulligaste o raraste Astrid.. hon vet hur jag är.. respekterar mig ändå.. o har förståelse för att det är som det är..
- Så nu är du här igen.. sa hon..
- Ja, jag är tvungen eftersom han nu har blivit väldigt besvärlig.. sa jag..
- Jaså, det är han.. ja, är det något som är besvärligt så är det ofta en han.. sa hon med glimten i ögat o fick mig att skratta..
O visst måste väl det väl vara en han.. när man ser rent fysiskt på det så är det ju en lång sak (nåja, relativt i alla fall ;) som sitter i ett hål.. o blir det hål i han så klagar han så mye att jag får ont i hövvet..
Kan rädsla orsaka att man gråter fast man inte har ont någonstans.. Ja, i alla fall i mitt fall.. när jag sätter mig i tandläkarstolen så blir jag alldeles svettig o tårarna rinner.. men det är ingenting som jag kan göra något åt.. annat än att försöka komma ihåg att andas.. det är tur att underbaraste Astrid är uppmärksam o kan påminna mig om att jag behöver andas..
Bedövningssprutan tycker jag inte är så besvärlig.. sticks bara lite.. men samtidigt så vet jag ju vad som kommer att hända sen, när bedövningen tagit.. men det går så himla fort.. Astrid säger att hon bara ska känna lite o rätt som det är är allt över..
Jag har aldrig, vad jag kommer ihåg, blivit illa behandlad hos någon tandläkare.. alltid fått bedövning när risken för att det ska göra ont funnits.. till o med för minstaste lilla hål som det inte finns någon risk för att borren ska gå ner i nerven..
Och jag har i minnet vad min farmor en gång sa ( som aldrig tog bedövning); den smärtan man känner hos tandläkaren kan vara stor men den är så kortvarig jämfört med resten av dagen.. efteråt tog hon kanske en värktablett, men hon slapp att ha halva ansiktet bedövad flera timmar.. Och visst hade hon rätt.. själva utdragningen gick på sekunder, men jag sitter fortfarande med bara halv känning i ansiktet.. men det gör inte så mycket.. Ont gjorde det i alla fall inte..
Jag tror att det mesta av rädslan sitter i huvudet.. under uppväxten påverkas vi av de som är närmast oss.. o deras beteende förs, ibland, över till oss.. hon, mor min, höll aldrig inne med vad hon tyckte om tandläkaren.. att gå till tandläkaren, liksom tandhygenisten, var det värsta hon visste.. o det berättade hon var gång hon skulle dit.. likaså om någon annan råkade säga att den hade tid där..
För henne var (ÄR) allt som har med tänder att göra fruktansvärt hemskt.. Kanske ville/vill hon ha medkänsla i sin rädsla.. eller kanske är det för att hon inte hade/har någon kontroll på vad som händer i munnen när hon ligger i tandläkarstolen.. hon är helt enkelt utlämnad åt människan som kan tänder bättre än hon..
Getingar har hon heller ingen kontroll över.. otaliga skrik o spring har jag sett.. o tagit efter samma beteende..
När jag flyttade från uppväxtstaden så fortsatte jag ändå gå hos "min" tandläkare där ett bra tag.. rädslan gjorde att jag inte vågade ringa någon ny.. för jag var rädd att visa min rädsla för någon ny tandläkare.. när jag flyttade till skåne var det en aanings för långt att åka när jag blev kallad.. o ännu längre var det att åka härifrån.. så i nästan 10 år gick jag inte på någon undersökning.. till slut fick jag tandvärk o var så illa tvungen att ringa akut.. då blev det en rotfyllning.. som jag, konstigt nog, överlevde.. När de frågade om jag fortsättningsvis ville så sa jag ja.. fast jag avbokade tiderna när jag fick dem.. För 2,5 år sedan var jag nödd o tvungen att ringa igen.. fick en akuttid hos min nuvarande tandläkare.. Jag hade ont o jag var livrädd när jag kom dit.. men hon tog hand om mig o fixade en tid hos en tandhygenist, som också är världens raraste (förutom att hon alltid tjatar på mig om rökningen).. BTW, ett besök hos tandhygenisten är, för mig, som ett lyxig tandborstning.. inte för att det är det skönaste som finns, men otäckt är det inte!
I dag går jag regelbundet hos både min tandhygenist o min tandläkare, men tyvärr får jag leva med att jag misskötte underhållet i så många år.. o så har jag fått en glugg på vardera sida i mun.. men eftersom jag inte är så stor i käften så syns de inte hur mycket jag än ler.. o mat kan jag ändå tugga.. o det kommer inte att bli ett sort hål (ja, jag vågade, faktikst, fråga ;).. När jag frågade om granntänderna var i fara så sa hon att; Vi tar en dag i taget! Ingen idé att oroa sig för något som man inte vet om det kommer att hända..
Har jag det minsta rätt i mina tankar att jag tagit efter min mors beteende? Eller lägger jag skulden för mina rädslor på någon som är fullständigt oskyldig?
Både ock skulle jag vilja säga.. för jag tror att vi som barn lär av beteenden som andra har.. men hon kanske är oskyldig i den benämningen att hon inte visste/vet hur och att rädslor kan överföras..
Bitterhet o ilska? Javisst! De känslorna finns hos jaget.. men idag springer jag inte så fort jag ser en geting.. o jag är glad att tandhygenisten kallar mig en gång i halvåret.. o fruktansvärt tacksam att jag, för 2 år sedan, fick tid hos min underbara tandläkare Astrid..
Vad har mor min sagt om att föda barn.. Jo, Det gjorde så förbannat helvetes ont att hon aldrig, aldrig, ALDRIG kommer att glömma det.. Fast det har ju inget med tänder att göra..
Jag har inte direkt oroat mig heller för jag visste ju vem jag skulle få träffa.. världens gulligaste o raraste Astrid.. hon vet hur jag är.. respekterar mig ändå.. o har förståelse för att det är som det är..
- Så nu är du här igen.. sa hon..
- Ja, jag är tvungen eftersom han nu har blivit väldigt besvärlig.. sa jag..
- Jaså, det är han.. ja, är det något som är besvärligt så är det ofta en han.. sa hon med glimten i ögat o fick mig att skratta..
O visst måste väl det väl vara en han.. när man ser rent fysiskt på det så är det ju en lång sak (nåja, relativt i alla fall ;) som sitter i ett hål.. o blir det hål i han så klagar han så mye att jag får ont i hövvet..
Kan rädsla orsaka att man gråter fast man inte har ont någonstans.. Ja, i alla fall i mitt fall.. när jag sätter mig i tandläkarstolen så blir jag alldeles svettig o tårarna rinner.. men det är ingenting som jag kan göra något åt.. annat än att försöka komma ihåg att andas.. det är tur att underbaraste Astrid är uppmärksam o kan påminna mig om att jag behöver andas..
Bedövningssprutan tycker jag inte är så besvärlig.. sticks bara lite.. men samtidigt så vet jag ju vad som kommer att hända sen, när bedövningen tagit.. men det går så himla fort.. Astrid säger att hon bara ska känna lite o rätt som det är är allt över..
Jag har aldrig, vad jag kommer ihåg, blivit illa behandlad hos någon tandläkare.. alltid fått bedövning när risken för att det ska göra ont funnits.. till o med för minstaste lilla hål som det inte finns någon risk för att borren ska gå ner i nerven..
Och jag har i minnet vad min farmor en gång sa ( som aldrig tog bedövning); den smärtan man känner hos tandläkaren kan vara stor men den är så kortvarig jämfört med resten av dagen.. efteråt tog hon kanske en värktablett, men hon slapp att ha halva ansiktet bedövad flera timmar.. Och visst hade hon rätt.. själva utdragningen gick på sekunder, men jag sitter fortfarande med bara halv känning i ansiktet.. men det gör inte så mycket.. Ont gjorde det i alla fall inte..
Jag tror att det mesta av rädslan sitter i huvudet.. under uppväxten påverkas vi av de som är närmast oss.. o deras beteende förs, ibland, över till oss.. hon, mor min, höll aldrig inne med vad hon tyckte om tandläkaren.. att gå till tandläkaren, liksom tandhygenisten, var det värsta hon visste.. o det berättade hon var gång hon skulle dit.. likaså om någon annan råkade säga att den hade tid där..
För henne var (ÄR) allt som har med tänder att göra fruktansvärt hemskt.. Kanske ville/vill hon ha medkänsla i sin rädsla.. eller kanske är det för att hon inte hade/har någon kontroll på vad som händer i munnen när hon ligger i tandläkarstolen.. hon är helt enkelt utlämnad åt människan som kan tänder bättre än hon..
Getingar har hon heller ingen kontroll över.. otaliga skrik o spring har jag sett.. o tagit efter samma beteende..
När jag flyttade från uppväxtstaden så fortsatte jag ändå gå hos "min" tandläkare där ett bra tag.. rädslan gjorde att jag inte vågade ringa någon ny.. för jag var rädd att visa min rädsla för någon ny tandläkare.. när jag flyttade till skåne var det en aanings för långt att åka när jag blev kallad.. o ännu längre var det att åka härifrån.. så i nästan 10 år gick jag inte på någon undersökning.. till slut fick jag tandvärk o var så illa tvungen att ringa akut.. då blev det en rotfyllning.. som jag, konstigt nog, överlevde.. När de frågade om jag fortsättningsvis ville så sa jag ja.. fast jag avbokade tiderna när jag fick dem.. För 2,5 år sedan var jag nödd o tvungen att ringa igen.. fick en akuttid hos min nuvarande tandläkare.. Jag hade ont o jag var livrädd när jag kom dit.. men hon tog hand om mig o fixade en tid hos en tandhygenist, som också är världens raraste (förutom att hon alltid tjatar på mig om rökningen).. BTW, ett besök hos tandhygenisten är, för mig, som ett lyxig tandborstning.. inte för att det är det skönaste som finns, men otäckt är det inte!
I dag går jag regelbundet hos både min tandhygenist o min tandläkare, men tyvärr får jag leva med att jag misskötte underhållet i så många år.. o så har jag fått en glugg på vardera sida i mun.. men eftersom jag inte är så stor i käften så syns de inte hur mycket jag än ler.. o mat kan jag ändå tugga.. o det kommer inte att bli ett sort hål (ja, jag vågade, faktikst, fråga ;).. När jag frågade om granntänderna var i fara så sa hon att; Vi tar en dag i taget! Ingen idé att oroa sig för något som man inte vet om det kommer att hända..
Har jag det minsta rätt i mina tankar att jag tagit efter min mors beteende? Eller lägger jag skulden för mina rädslor på någon som är fullständigt oskyldig?
Både ock skulle jag vilja säga.. för jag tror att vi som barn lär av beteenden som andra har.. men hon kanske är oskyldig i den benämningen att hon inte visste/vet hur och att rädslor kan överföras..
Bitterhet o ilska? Javisst! De känslorna finns hos jaget.. men idag springer jag inte så fort jag ser en geting.. o jag är glad att tandhygenisten kallar mig en gång i halvåret.. o fruktansvärt tacksam att jag, för 2 år sedan, fick tid hos min underbara tandläkare Astrid..
Vad har mor min sagt om att föda barn.. Jo, Det gjorde så förbannat helvetes ont att hon aldrig, aldrig, ALDRIG kommer att glömma det.. Fast det har ju inget med tänder att göra..
I min vardag..
.. möter jag många människor.. svenskar med svensk bakgrund.. och svenskar med rötterna i ett annat land..
I dag är stämningen en annan än den brukar.. Rädslan har satt sig på deras axlar och den går inte att komma ifrån..
En man, jämngammal med mig, berättade att hans familj bor i södra Libanon.. bomber hade slagit ner 250 meter från föräldrarnas hus.. och en annan 50 meter från hans farbrors hus.. Lättad säger han att dom klarade sig, hans syster hade fått glassplitter i ryggen.. Men de klarade sig! och nu är dom på flykt..
Min okunskap gör att jag frågar; Var ska dom ta vägen?
Han rycker på axlarna och säger att han inte vet..
Fick ett sms från en kvinna som befinner sig hos sin familj i Beirut.. Hon åkte dit på semester och skulle stanna till i mitten på augusti.. De väntar på evakuering.. dom hör mycket bomber och raketer.. Det är alldeles dött här! skriver hon..
Det är så svårt.. jag kan inte föreställa mig marken skaka.. bomber som slår ner i grannkvarteret.. Rädslan..
Vad kan lilla jag göra.. annat än att visa att jag hör det de säger.. respektera deras känslor.. Det enda jag kan göra är att visa dem lite omtankar..
I dag är stämningen en annan än den brukar.. Rädslan har satt sig på deras axlar och den går inte att komma ifrån..
En man, jämngammal med mig, berättade att hans familj bor i södra Libanon.. bomber hade slagit ner 250 meter från föräldrarnas hus.. och en annan 50 meter från hans farbrors hus.. Lättad säger han att dom klarade sig, hans syster hade fått glassplitter i ryggen.. Men de klarade sig! och nu är dom på flykt..
Min okunskap gör att jag frågar; Var ska dom ta vägen?
Han rycker på axlarna och säger att han inte vet..
Fick ett sms från en kvinna som befinner sig hos sin familj i Beirut.. Hon åkte dit på semester och skulle stanna till i mitten på augusti.. De väntar på evakuering.. dom hör mycket bomber och raketer.. Det är alldeles dött här! skriver hon..
Det är så svårt.. jag kan inte föreställa mig marken skaka.. bomber som slår ner i grannkvarteret.. Rädslan..
Vad kan lilla jag göra.. annat än att visa att jag hör det de säger.. respektera deras känslor.. Det enda jag kan göra är att visa dem lite omtankar..
Färre bokningar..
.. på jobbet nu under semestertider.. men det.. betyder inte automatiskt att det är mindre att göra.. för vi är ju färre personer som jobbar.. jag försöker vara tålmodig med den som är ovan med det "dagliga".. hoppas jag lyckas.. glad är jag i alla fall att det bara är 4 dagar kvar innan chefen går på semester o C kommer tillbaka..
Efter jobbet var jag o köpte ett bord till datorn.. den behövde verkligen det.. o jag vill ha tillbaka köksbordet eftersom det är för stort för datorhörnet.. o köksbordet viskade att det var lite less på datorn.. kanske trivdes de inte med varandra, o sånt är inte roligt.. då är det bra om man, Jag, kan omorganisera så båda två trivs på sitt ställe..
När jag var hem med datorbordskartongen tänkte jag att jag tar det efter filmen.. men lite kunde jag ju i alla fall få kika.. paket är som rena rama julafton för jaget.. till o med när jag vet vad som är i.. men det skulle ju skruvas ihop o jag var ju tvungen (?) att kolla så alla delar var med.. utan att jag kunde hejda mig så hade jag börjat skruva ihop det.. ja, jag måsta ju kolla så att det verkligen var rätt skruvar med.. o det var det..
Innan jag var färdig så åkte jag iväg till bion.. o på vägen dit kom jag på att jag inte nödvändigtvis behöver åka samma väg som den till jobbet.. så jag genade lite.. Nä, inte över någon gräsmatta eller så.. tog bara en närmare väg.. i god tid kom jag också.. men det var jag inte ensam om.. P kom också tidigare.. o tur var väl det eftersom biljettkassorna var stängda o endast kiosken sålde biljetter.. oj, vilken kö det var..25 minuter stod vi i den.. o strax innan vi kom fram så mindes jag att jag har ett biokort.. o det hade jag med mig.. Yiihaaa.. Poäng till mig! O eftersom P inte hade något kort så fick jag dubbla poäng.. hon är allt bra snäll hon! O det var hon som kom på att fråga förra veckan om jag ville följa med på bio.. Javisst, sa jag.. Bra idé!
Vi såg Beck- Skarpt läge! Jag hade liksom ingen koll på vad den handlade om, men eftersom jag gilllar Beck så kollade jag inget mer.. o reklaminslagen på televisionen har jag också missat.. När den började så började den snällt.. men bara en stund.. sen blundade jag.. det kändes som värsta rysaren jag såg när jag var liten.. vill inte se.. vill inte höra.. men jag kan inte resa mig o gå.. I och för sig så var det inte speciellt många skräckscener.. o jag tror inte, eller snarare jag vet inte, om det var några blodiga scener för dom blundade jag bort.. fast egentligen kanske det var skräck hela tiden.. verkligheten ser ut så.. o det är det som är skrämmande..
Hur det slutade? Jo, jag tog bilen hem o skruvade klart på datorns bord.. o möblerade lite.. men bara lite.. o det är väl ett gott slut om något.. =o)
Efter jobbet var jag o köpte ett bord till datorn.. den behövde verkligen det.. o jag vill ha tillbaka köksbordet eftersom det är för stort för datorhörnet.. o köksbordet viskade att det var lite less på datorn.. kanske trivdes de inte med varandra, o sånt är inte roligt.. då är det bra om man, Jag, kan omorganisera så båda två trivs på sitt ställe..
När jag var hem med datorbordskartongen tänkte jag att jag tar det efter filmen.. men lite kunde jag ju i alla fall få kika.. paket är som rena rama julafton för jaget.. till o med när jag vet vad som är i.. men det skulle ju skruvas ihop o jag var ju tvungen (?) att kolla så alla delar var med.. utan att jag kunde hejda mig så hade jag börjat skruva ihop det.. ja, jag måsta ju kolla så att det verkligen var rätt skruvar med.. o det var det..
Innan jag var färdig så åkte jag iväg till bion.. o på vägen dit kom jag på att jag inte nödvändigtvis behöver åka samma väg som den till jobbet.. så jag genade lite.. Nä, inte över någon gräsmatta eller så.. tog bara en närmare väg.. i god tid kom jag också.. men det var jag inte ensam om.. P kom också tidigare.. o tur var väl det eftersom biljettkassorna var stängda o endast kiosken sålde biljetter.. oj, vilken kö det var..25 minuter stod vi i den.. o strax innan vi kom fram så mindes jag att jag har ett biokort.. o det hade jag med mig.. Yiihaaa.. Poäng till mig! O eftersom P inte hade något kort så fick jag dubbla poäng.. hon är allt bra snäll hon! O det var hon som kom på att fråga förra veckan om jag ville följa med på bio.. Javisst, sa jag.. Bra idé!
Vi såg Beck- Skarpt läge! Jag hade liksom ingen koll på vad den handlade om, men eftersom jag gilllar Beck så kollade jag inget mer.. o reklaminslagen på televisionen har jag också missat.. När den började så började den snällt.. men bara en stund.. sen blundade jag.. det kändes som värsta rysaren jag såg när jag var liten.. vill inte se.. vill inte höra.. men jag kan inte resa mig o gå.. I och för sig så var det inte speciellt många skräckscener.. o jag tror inte, eller snarare jag vet inte, om det var några blodiga scener för dom blundade jag bort.. fast egentligen kanske det var skräck hela tiden.. verkligheten ser ut så.. o det är det som är skrämmande..
Hur det slutade? Jo, jag tog bilen hem o skruvade klart på datorns bord.. o möblerade lite.. men bara lite.. o det är väl ett gott slut om något.. =o)
Tog mod till mig..
.. o ringde en kompis idag.. frågade om de var hemma, o oupptagna, ikväll.. frågade om de ville ha lite besök.. - Ja, jättegärna sa A..
Egentligen känner vi inte varandra så jätteväl.. det är väl enbart pga att vi har samma intresse för vovsor.. men hon är en tjej som jag tycker om.. o hon verkar tycka att jag är lite okej också..
Var förbi macken i deras by o köpte en liten present till henne eftersom hon nyss fyllt år.. en liten bok som heter Grunnaren 2.. o så ett paket pecannötglass..
Blev mycket välkomnad när jag kom dit.. av både A o hennes man K.. o så 2 vovsar.. en på 2 år o en på 3 månader.. blev bjuden på grillmat o som efterrätt jordgubbar med glass.. o så wienerbröd.. o flera pusskalas blev det också.. ja, alltså.. pusskalasen hade jag med vovsarna! A o K pussas nog bara med varandra.. o sina barn då..
Hade bara tänkt vara en stund så som en timme ungefär.. men rätt vad det var så hade den där timmen blivit 3 timmar.. När man trivs med någon så flyter orden lätt o minuterna bara försvinner..
O tack vare detta lilla telefonsamtal så blev jag tillfrågad om jag skulle vilja vara hundvakt en helg i augusti då de hade tänkt åka bort lite.. visst hade hon andra som hon kunde lämna hundarna till men man vill ju känna på sig att de får det bra där de är.. Att få ett sånt förtroende värmer så oerhört mycket att det knappt går att beskriva..
Jag har nog kanske alltid (?) haft en mur uppbyggd runt ikring mig.. osynlig.. en mur jag inte släppt in människor genom eftersom grinden varit låst o fastrostad.. dit men inte längre har andra fått komma.. o den är, har varit, byggd av mina egna rädslor.. kanske pga rädslor som jag lärt mig från det jag var liten.. Men då var Då.. o nu är Nu!
O idag så växte jag lite.. fast jag ska nog vara lite försiktig så jag inte växer så mye att hövvet slår i himmelens tak.. eller att jag bara växer på bredden.. men till taket kan jag gott växa, för jag kan gärna böja huvudet för dörrkarmen..
Idag är det..
.. 3 månader sedan hon ringde..
- Hej, hur är det? frågade hon..
- Jo, tack, det är rätt bra! Jag har sagt upp lägenheten idag o flyttar om 3 månader.. jag tror att jag lät uppspelt o det kändes som att förväntan var mitt första namn..
- Men vARfÖR ska du göra det då? frågade hon.. Ja, hon kan verkligen sin sak med att ta ner en på backen..
- För att jag behöver förändring.. för att komma vidare.. sa jag..
inom mig tänkte jag; Vilken rätt har du att ifrågasätta det jag gör.. mina handligar..
- Jahaaa, vart ska du flytta dÅ? Du ska väl inte flytta frÅN stan?
- Nej, jag ska bara flytta till andra sidan.. o jag är lite less på den här lägenheten..
inom mig tänkte jag; Är det så svårt att förstå att precis Allt är annorlunda för mig idag..
Kanske tror hon att jag inte skulle tala om vart jag flyttat.. att jag helt enkelt vill försvinna..
Men det har aldrig varit meningen.. o flyttkort har jag skickat..
Kanske ville hon att jag skulle be henne om hjälp..
Men jag vill inte ha henne hjälpandes.. ifrågasättandes om varför o hur jag gör mitt.. försökande att få ta över o styra o ställa som hon tycker att saker o ting BÖR vara..
Visst tänker jag på henne ibland.. o jag vill henne inget ont.. eller är jag så arg på henne att jag vill ge igen för sånt som hon gjort när jag var liten..
Inom mig så vill jag skydda henne från mina känslor.. mina känslor av att ha blivit sviken av hennes handlingar..
Men jag kan inte bara klampa på o vräka ur mig det som finns här.. inom mig..
O trots hennes ständiga fråga; Vad gjorde jag för fel.. hur hade jag kunnat göra annorlunda.. så är det hennes att fundera på..
Jag har fullt upp med att jobba på min egen förlåtelse gentemot det barn som bor o lever i mig.. All energi går åt till det..
Och det är där jag lägger energin!
Letar leenden o omtankar.. fyller på energiförrådet med hjälp av andras ord o omtankar..
Idag så vet jag att; Jag är inte ensam!
Om jag bara vågar titta upp så finns där massor med underbara människor som är precis som jag.. eller i alla fall näst intill..
Tack!
- Hej, hur är det? frågade hon..
- Jo, tack, det är rätt bra! Jag har sagt upp lägenheten idag o flyttar om 3 månader.. jag tror att jag lät uppspelt o det kändes som att förväntan var mitt första namn..
- Men vARfÖR ska du göra det då? frågade hon.. Ja, hon kan verkligen sin sak med att ta ner en på backen..
- För att jag behöver förändring.. för att komma vidare.. sa jag..
inom mig tänkte jag; Vilken rätt har du att ifrågasätta det jag gör.. mina handligar..
- Jahaaa, vart ska du flytta dÅ? Du ska väl inte flytta frÅN stan?
- Nej, jag ska bara flytta till andra sidan.. o jag är lite less på den här lägenheten..
inom mig tänkte jag; Är det så svårt att förstå att precis Allt är annorlunda för mig idag..
Kanske tror hon att jag inte skulle tala om vart jag flyttat.. att jag helt enkelt vill försvinna..
Men det har aldrig varit meningen.. o flyttkort har jag skickat..
Kanske ville hon att jag skulle be henne om hjälp..
Men jag vill inte ha henne hjälpandes.. ifrågasättandes om varför o hur jag gör mitt.. försökande att få ta över o styra o ställa som hon tycker att saker o ting BÖR vara..
Visst tänker jag på henne ibland.. o jag vill henne inget ont.. eller är jag så arg på henne att jag vill ge igen för sånt som hon gjort när jag var liten..
Inom mig så vill jag skydda henne från mina känslor.. mina känslor av att ha blivit sviken av hennes handlingar..
Men jag kan inte bara klampa på o vräka ur mig det som finns här.. inom mig..
O trots hennes ständiga fråga; Vad gjorde jag för fel.. hur hade jag kunnat göra annorlunda.. så är det hennes att fundera på..
Jag har fullt upp med att jobba på min egen förlåtelse gentemot det barn som bor o lever i mig.. All energi går åt till det..
Och det är där jag lägger energin!
Letar leenden o omtankar.. fyller på energiförrådet med hjälp av andras ord o omtankar..
Idag så vet jag att; Jag är inte ensam!
Om jag bara vågar titta upp så finns där massor med underbara människor som är precis som jag.. eller i alla fall näst intill..
Tack!
En liten notis..
.. blev det i gårdagens ab på nätet.. idag hittar jag den, tyvärr, inte när jag letar o söker..
i getingtidningen skrivs det några rader..
"Åtalet är det första i sitt slag sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982. Sedan 1999 gäller den även könsstympning som utförts utomlands, uppger TT, som även skriver att rätten är enig i sin dom."
Jag letar efter uppföljningar som informerar mig..
"Infubilation (även kallat "faraonisk omskärelse") är den värsta typen av kvinnlig könsstympning och innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Infubilation leder till många allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser för den drabbade."
Bara att läsa om det gör ont ända in i hjärtat.. att någon kan göra detta mot ett barn..
i getingtidningen skrivs det några rader..
"Åtalet är det första i sitt slag sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982. Sedan 1999 gäller den även könsstympning som utförts utomlands, uppger TT, som även skriver att rätten är enig i sin dom."
Jag letar efter uppföljningar som informerar mig..
"Infubilation (även kallat "faraonisk omskärelse") är den värsta typen av kvinnlig könsstympning och innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Infubilation leder till många allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser för den drabbade."
Bara att läsa om det gör ont ända in i hjärtat.. att någon kan göra detta mot ett barn..
Det är inte bara i Somalia och afrikanska länder det händer, som de sa på morgonnyheterna i morse.. det pågår även i andra länder.. hittade en gammal nyhet från 2005..
Oavsett var man bor, var man är född, vilket namn eller vilken hudfärg man har.. så ska man inte behöva vara rädd för att bli utsatt för ord, slag, misshandel, tortyr mm mm
Allra minst om man är ett barn som inte vet något annat än att ens föräldrar o släktningar tar hand om en o vill en sitt bästa..
Gör ett besök hos Waris Dirie..
Betrakta mig som blödig eller vad Du vill.. men jag anser ändå att det här en, av många, oacceptabla saker som sker mot barn..
O politiker ska jag Aldrig bli för bättre än så har kan jag inte formulera mig..
Tillåter mig..
.. att tillfälligt inneslutas i historia.. brev som sänts mig igår.. men oavsett om igår var igår morse.. eller i förrgår kväll.. breven är fyllda med ensamhet.. bitterhet.. självömkan.. ilska.. brev som skriker i rädsla för ensamheten..
Tankarna går till filmen Titanic.. kommer inte ihåg vad rollfigurerna heter men mamman säger till dottern att det är hennes Plikt att gifta sig med en karl så att familjen kommer på fötter igen o inte behöver bli "tiggare"..
I 25 år har jag försökt peppa hon som skrev.. gå nån kurs.. ring nån.. gå ut o gå.. ta en cykeltur.. gå till biblioteket.. gå o hälsa på nån..
Inte den endaste av mina idéer har tagits emot positivt.. till o med den enklaste sak som att ringa någon har varit negativt o den snipiga rösten smyger fram; Jag ringer minsann till den o den en gång per år men dom ringer Aldrig tillbaka, så varför ska jag fortsätta ringa dem?
Kurser? Nej, det finns inget som intresserar mig!
Gå ut o gå? Nej, fy vad tråkigt!
osv osv osv
Det enda jag finner i breven som hon blir glad över är telefonsamtal från sonen eller dottern.. eller besök från dessa.. bara det att dessa 2 bor 60 mil åt var sitt väderstreck.. o de lever sina liv..
Grymma o elaka barn hon har.. som tänker på sig o sitt.. speciellt dottern.. som har sagt ifrån.. som har nog och tillräckligt med sitt idag.. som inte orkar peppa någon som bara kommer med invändningar mot allt som föreslås.. som inte orkar fortsätta vara en spelpjäs i brevskriverskans liv..
Jag vill inte vara elak mot andra.. tycker inte om att såra andra.. o det är svårt att säga nej..
Men det är nödvändigt ibland.. för andras känslor är Deras, inte mina..
Den enda egentliga Plikt jag har.. är att ta hand om mina egna känslor.. känna efter i magen vad den tänker o tycker.. Fast jag måste omprogrammera den lite så den verkligen visar sitt rätta jag.. den omtänksamma magkänslan..
Jaa, det tjärövertäckta repnystanet i magen håller sakta på att bli en anings mindre..
Saker o ting tar tid.. det måste få ta tid.. men förhoppningsvis tar det lite mindre tid att ta sig ur det än det tog att komma hit..
Dags för ett nattligt äventyr med kudden..
Ps. Om peronalpolicyn fortfarande gäller så är jag flyttledig, utan löneavdrag, på fredag.. =o)
Tankarna går till filmen Titanic.. kommer inte ihåg vad rollfigurerna heter men mamman säger till dottern att det är hennes Plikt att gifta sig med en karl så att familjen kommer på fötter igen o inte behöver bli "tiggare"..
I 25 år har jag försökt peppa hon som skrev.. gå nån kurs.. ring nån.. gå ut o gå.. ta en cykeltur.. gå till biblioteket.. gå o hälsa på nån..
Inte den endaste av mina idéer har tagits emot positivt.. till o med den enklaste sak som att ringa någon har varit negativt o den snipiga rösten smyger fram; Jag ringer minsann till den o den en gång per år men dom ringer Aldrig tillbaka, så varför ska jag fortsätta ringa dem?
Kurser? Nej, det finns inget som intresserar mig!
Gå ut o gå? Nej, fy vad tråkigt!
osv osv osv
Det enda jag finner i breven som hon blir glad över är telefonsamtal från sonen eller dottern.. eller besök från dessa.. bara det att dessa 2 bor 60 mil åt var sitt väderstreck.. o de lever sina liv..
Grymma o elaka barn hon har.. som tänker på sig o sitt.. speciellt dottern.. som har sagt ifrån.. som har nog och tillräckligt med sitt idag.. som inte orkar peppa någon som bara kommer med invändningar mot allt som föreslås.. som inte orkar fortsätta vara en spelpjäs i brevskriverskans liv..
Jag vill inte vara elak mot andra.. tycker inte om att såra andra.. o det är svårt att säga nej..
Men det är nödvändigt ibland.. för andras känslor är Deras, inte mina..
Den enda egentliga Plikt jag har.. är att ta hand om mina egna känslor.. känna efter i magen vad den tänker o tycker.. Fast jag måste omprogrammera den lite så den verkligen visar sitt rätta jag.. den omtänksamma magkänslan..
Jaa, det tjärövertäckta repnystanet i magen håller sakta på att bli en anings mindre..
Saker o ting tar tid.. det måste få ta tid.. men förhoppningsvis tar det lite mindre tid att ta sig ur det än det tog att komma hit..
Dags för ett nattligt äventyr med kudden..
Ps. Om peronalpolicyn fortfarande gäller så är jag flyttledig, utan löneavdrag, på fredag.. =o)
Arbetet har satt..
.. sina spår.. nästan 13 år inom restaurang o bar.. 8 år inom jordbruk.. utfodring på olika nivåer.. men ändå lika viktiga.. för vi behöver ju både avkoppling och mat på bordet.. Då fanns inte tanken på att försöka vara rädd om kroppen eftersom man ju skulle vara ung o stark livet ut.. När jag började jobba på kontor vid dator så satte jag musen på vänster sida.. o blev som barn på nytt eftersom jag är högerhänt.. MÅnga gånger skrattade jag åt mig själv när vänsterhanden inte riktigt gjorde som jag ville.. men daglig träning gjorde musarbetet nästan lika bra som högerhanden..
Det är bara det att snedbelastningar aldrig är bra.. inte ens om det bara handlar om att föra handen fram o tillbaka på ett bord.. så trots att jag använde vänster istället för höger hand så kom axel- o nackvärkern tillbaka..
Efter tjat o gnat på arbetsgivaren, som ju endast såg utgiften, fick jag en rolermouse o numer har jag sällan ont i axlar o nacke.. Förutom när jag sitter hemma vid datorn.. o nu är det en aaanings ömt.. så ikväll sitter jag inte här.. haha
På torsdag får vi tillbaka några gamla kunder.. o det ska bli trevligt (trots att de kan vara lite jobbiga ibland;).. det ska också bli kul (?) att se hur telefonkön kommer att fungera.. vi har ju redan fått påpekningar om att det ibland är alldeles för lång väntetid.. men Det är inte mitt problem att lösa.. telefonen är mitt arbetsredskap o jag tar hand om den kund jag pratar med.. o hur kul skulle det vara för de som ringer att höra; Du är nu placerad i kö, var god vänta.. Det är nu din tur o du har exakt 60 sekunder på dig att framföra ditt ärende..
Om det står fågel i ett korsord så ska man inte ta för givet att det blir ara.. det kan lika gärna bli and eller gås.. Mitt nej-tack till tävlingsledarengagemanget togs väl emot o jag fick inte det utbrottet jag väntade mig.. fnular på vem som är gås i sammanhanget.. ;-)
Var lite framfusig o frågade en jobbkompis om han åker bil till jobbet.. hade tänk tigga mig till skjuts på måndag när jag ska hämta bilen från bildoktorn.. tyvärr så bussade han för det mesta.. men en annan som satt bredvid föreslog att jag skulle kolla måndagsschemat för S eller H.. o minsann ska inte S åt det hållet på eftermiddagen.. o när jag snällt frågade så var det klart att jag får åka med *Glad*
Att be om hjälp är inte lätt.. förmodligen sitter det djupt planterat.. från kommentarer som att nu är du så stor att du måste klara dig själv.. från frågor som man ställt där svaret har blivit att hon/han inte har tid.. medans hjälpen andra gånger kommit utan att man velat ha den.. man har mentalt blivit satt på plats o saker har tagits över av andra..
Jag gissar att kombinationen gjort att man, Jag, varken delgivit andra mina problem.. inte heller frågat om hjälp.. jag har helt enkelt hamnat i en konflikt.. vill/får inte störa o visar jag det minsta lilla behov av att behöva hjälp så tas allt över o jag får stå bredvid o titta på..
Jag kan Själv! har i många år varit mitt budord.. men sakta håller jag på att lära om.. Förra vintern måsta jag köpa nytt batteri till dåvarande bilen.. vrång som jag är så hade jag tänkt gå till macken o sen bära hem det.. hembärandet hade i så fall blivit ca 6 km.. hmm.. bilbatterier är inte lätta.. efter en veckas funderingar så vågade jag mig på att fråga M om hon hade tid o lust att skjutsa mig.. o hon både ville o gjorde det *tacksamt glad*
Det viktigaste är inte
varifrån man kommer
utan vart man går.
Visst får jag nej ibland men det gör inget.. jag blir varken sur eller tvär.. jag Vågade ju i alla fall..
Det tar tid att lära om.. men det går!
Ja, dagen idag har varit en bra dag..
Hoppas bara att jag inte gav någon skrämselhicka när jag för full hals sjöng i kapp med öronsnäckorna o trampade takten med cykelpedalerna på hemvägen.. =o)
Det är bara det att snedbelastningar aldrig är bra.. inte ens om det bara handlar om att föra handen fram o tillbaka på ett bord.. så trots att jag använde vänster istället för höger hand så kom axel- o nackvärkern tillbaka..
Efter tjat o gnat på arbetsgivaren, som ju endast såg utgiften, fick jag en rolermouse o numer har jag sällan ont i axlar o nacke.. Förutom när jag sitter hemma vid datorn.. o nu är det en aaanings ömt.. så ikväll sitter jag inte här.. haha
På torsdag får vi tillbaka några gamla kunder.. o det ska bli trevligt (trots att de kan vara lite jobbiga ibland;).. det ska också bli kul (?) att se hur telefonkön kommer att fungera.. vi har ju redan fått påpekningar om att det ibland är alldeles för lång väntetid.. men Det är inte mitt problem att lösa.. telefonen är mitt arbetsredskap o jag tar hand om den kund jag pratar med.. o hur kul skulle det vara för de som ringer att höra; Du är nu placerad i kö, var god vänta.. Det är nu din tur o du har exakt 60 sekunder på dig att framföra ditt ärende..
Om det står fågel i ett korsord så ska man inte ta för givet att det blir ara.. det kan lika gärna bli and eller gås.. Mitt nej-tack till tävlingsledarengagemanget togs väl emot o jag fick inte det utbrottet jag väntade mig.. fnular på vem som är gås i sammanhanget.. ;-)
Var lite framfusig o frågade en jobbkompis om han åker bil till jobbet.. hade tänk tigga mig till skjuts på måndag när jag ska hämta bilen från bildoktorn.. tyvärr så bussade han för det mesta.. men en annan som satt bredvid föreslog att jag skulle kolla måndagsschemat för S eller H.. o minsann ska inte S åt det hållet på eftermiddagen.. o när jag snällt frågade så var det klart att jag får åka med *Glad*
Att be om hjälp är inte lätt.. förmodligen sitter det djupt planterat.. från kommentarer som att nu är du så stor att du måste klara dig själv.. från frågor som man ställt där svaret har blivit att hon/han inte har tid.. medans hjälpen andra gånger kommit utan att man velat ha den.. man har mentalt blivit satt på plats o saker har tagits över av andra..
Jag gissar att kombinationen gjort att man, Jag, varken delgivit andra mina problem.. inte heller frågat om hjälp.. jag har helt enkelt hamnat i en konflikt.. vill/får inte störa o visar jag det minsta lilla behov av att behöva hjälp så tas allt över o jag får stå bredvid o titta på..
Jag kan Själv! har i många år varit mitt budord.. men sakta håller jag på att lära om.. Förra vintern måsta jag köpa nytt batteri till dåvarande bilen.. vrång som jag är så hade jag tänkt gå till macken o sen bära hem det.. hembärandet hade i så fall blivit ca 6 km.. hmm.. bilbatterier är inte lätta.. efter en veckas funderingar så vågade jag mig på att fråga M om hon hade tid o lust att skjutsa mig.. o hon både ville o gjorde det *tacksamt glad*
Det viktigaste är inte
varifrån man kommer
utan vart man går.
Man bör akta sig
för att akta sig
för mycket.
för att akta sig
för mycket.
Visst får jag nej ibland men det gör inget.. jag blir varken sur eller tvär.. jag Vågade ju i alla fall..
Det tar tid att lära om.. men det går!
När invanda mönster bryts
kan helt nya världar uppstå.
kan helt nya världar uppstå.
Ja, dagen idag har varit en bra dag..
Hoppas bara att jag inte gav någon skrämselhicka när jag för full hals sjöng i kapp med öronsnäckorna o trampade takten med cykelpedalerna på hemvägen.. =o)
Det spökar..
.. i mina papper.. har synat blanketten rad för rad flera gånger men inte upptäckt det jag letat efter.. har nästan varit på väg att ringa o fråga.. men helt plötsligt idag så såg jag tydliga nuffror.. o det var rätt nuffror.. hmm.. jag lovar att dom har inte varit där förut så enda förklaringen är att ett snällt spöke tyckte att jag behövde lugnas lite..
Öppnade stora skrubben idag o såg saker där också.. 2 st Mc-jackor.. Vågar mig på att prova.. Jösses Amaaaliiaa.. var jag verkligen sÅ liten som 15-åring.. illusionerna fullkomligt Rasar..
Ser ett skrapmärke på axeln.. minns.. en kväll i folkparken.. 15 år.. nåja, nästan 15 i alla fall.. föräldrarna var borta o jag "lånade" min egen moped.. Den som jag fått för att jag skulle sluta röka.. egentligen hade jag velat ha en blå Zündapp fast en senapsgul PUSH Dakota var ju i alla fall bättre än ingenting..
Hon parkerade mopeden utanför.. släntrade in genom grindarna.. stentuff på utsidan.. inombords så osäker med en önskan att få vara deltagande.. Träffar människor från byn o tar tacksamt emot folkölsburken när frågan kommer; Vill du smaka? Vågar till o med fråga om hon får smaka.. En sak har hon i alla fall lärt sig hemmifrån.. ska man ha roligt så måste det till alkohol..
Äntligen kommer bilen med pojkvännen.. hon är uppspelt o känner sig självsäker.. hon Ler o älskar hela världen.. Arm i arm satsar de några kronor på tombolahjulet.. dansade ostadiga på benen tätt ihop.. För att inte verka alltför påhängig kanske hon lämnar honom några gånger.. uppsöker de andra kompisarna.. smakar lite mer..
När kvällen är slut känner hon att hon inte klarar av att köra mopeden.. för det snurrar i huvudet.. förslagen haglar men hon har bestämt sig.. HAN ska köra mopeden.. men eftersom det är hennes moped ska hon sitta bakom.. En hjälm har dom.. o den hänger hon på vänster arm..
Någonstans efter vägen vinglar det till..
Dagen efter vaknar hon av att kära mor sitter bredvid sängen o gråter.. när hon försöker titta upp kan hon inte öppna vänster öga.. det är igenklistrat och gör ont.. svaga minnen vaknar o hon tror att hon fått såret rengjort hos en kompis.. Skamsen o trött säger hon till kära mor att det inte är någon fara..
När hon kliver upp o ser sig själv i spegeln möter hon ett ansikte hon inte känner igen.. vänstra delen är sönderskrapad, blodig o uppsvullen.. o vänster öga går inte att öppna..
Ett telefonsamtal lättar hennes rädsla.. ingen annan hade gjort illa sig.. Fotpinnen hade fastnat i vägräcket o mopeden tvärstannade.. hon hade flygit upp o snurrat några varv genom luften innan hon dök med huvudet rätt ner i asfalten.. de andra hade skjutsat henne till en kompis o tvättat ansiktet o sen kört hem henne..
2 veckor efteråt PRYAr hon hos Polisen.. i samråd med föräldrarna har de kommit fram till att hon ska säga att hon cyklat omkull.. hon var ju inte 15 fyllda..
När någon frågar säger hon att hon hade huvudet på armen.. o det hade hon ju.. för det var där hjälmen hängde..
I eftertanken många år senare frågar hon kära mor varför de inte åkt till akuten.. något svar fick hon inte..
Eftersom jackan idag är på tok för liten så är det nog dags att göra sig av med den..
Öppnade stora skrubben idag o såg saker där också.. 2 st Mc-jackor.. Vågar mig på att prova.. Jösses Amaaaliiaa.. var jag verkligen sÅ liten som 15-åring.. illusionerna fullkomligt Rasar..
Ser ett skrapmärke på axeln.. minns.. en kväll i folkparken.. 15 år.. nåja, nästan 15 i alla fall.. föräldrarna var borta o jag "lånade" min egen moped.. Den som jag fått för att jag skulle sluta röka.. egentligen hade jag velat ha en blå Zündapp fast en senapsgul PUSH Dakota var ju i alla fall bättre än ingenting..
Hon parkerade mopeden utanför.. släntrade in genom grindarna.. stentuff på utsidan.. inombords så osäker med en önskan att få vara deltagande.. Träffar människor från byn o tar tacksamt emot folkölsburken när frågan kommer; Vill du smaka? Vågar till o med fråga om hon får smaka.. En sak har hon i alla fall lärt sig hemmifrån.. ska man ha roligt så måste det till alkohol..
Äntligen kommer bilen med pojkvännen.. hon är uppspelt o känner sig självsäker.. hon Ler o älskar hela världen.. Arm i arm satsar de några kronor på tombolahjulet.. dansade ostadiga på benen tätt ihop.. För att inte verka alltför påhängig kanske hon lämnar honom några gånger.. uppsöker de andra kompisarna.. smakar lite mer..
När kvällen är slut känner hon att hon inte klarar av att köra mopeden.. för det snurrar i huvudet.. förslagen haglar men hon har bestämt sig.. HAN ska köra mopeden.. men eftersom det är hennes moped ska hon sitta bakom.. En hjälm har dom.. o den hänger hon på vänster arm..
Någonstans efter vägen vinglar det till..
Dagen efter vaknar hon av att kära mor sitter bredvid sängen o gråter.. när hon försöker titta upp kan hon inte öppna vänster öga.. det är igenklistrat och gör ont.. svaga minnen vaknar o hon tror att hon fått såret rengjort hos en kompis.. Skamsen o trött säger hon till kära mor att det inte är någon fara..
När hon kliver upp o ser sig själv i spegeln möter hon ett ansikte hon inte känner igen.. vänstra delen är sönderskrapad, blodig o uppsvullen.. o vänster öga går inte att öppna..
Ett telefonsamtal lättar hennes rädsla.. ingen annan hade gjort illa sig.. Fotpinnen hade fastnat i vägräcket o mopeden tvärstannade.. hon hade flygit upp o snurrat några varv genom luften innan hon dök med huvudet rätt ner i asfalten.. de andra hade skjutsat henne till en kompis o tvättat ansiktet o sen kört hem henne..
2 veckor efteråt PRYAr hon hos Polisen.. i samråd med föräldrarna har de kommit fram till att hon ska säga att hon cyklat omkull.. hon var ju inte 15 fyllda..
När någon frågar säger hon att hon hade huvudet på armen.. o det hade hon ju.. för det var där hjälmen hängde..
I eftertanken många år senare frågar hon kära mor varför de inte åkt till akuten.. något svar fick hon inte..
Eftersom jackan idag är på tok för liten så är det nog dags att göra sig av med den..
Läser Rädda Barnens
undersökning "Hur många tror på en unge egentligen".. Av dem som svarat har var Fjärde blivit slagen många gånger under sin uppväxt.. Knappt 44% har berättat det för någon annan vuxen.. De vanligaste förklaringarna till varför ungdomarna väljer att inte berätta är att de förminskar betydelsen av händelsen, eller att de själva tycker att de förtjänade att få stryk. Det tredje vanligaste skälet är att man skäms över att de blivit utsatta för våld.
Det gör mig så ont och i magen växer sig ett nystan av rep som är svart som tjära.. Oavsett hur mycket information som finns i skola och samhälle så är det ändå föräldrarnas ord som väger tyngst.. för var annars skulle förminskningen av händelsen komma från.. och att de själva tyckte att de förtjänade att få stryk..
Hon vaknar mitt i natten av höga röster i köket.. föräldrarnas.. i yrvaknandet är hon på väg att gå upp o be dem vara tysta men när hon sätter fötterna i golvet hör hon en duns o radion som nyss spelade musik på hög volym blev tyst.. rent reflexmässigt kryper hon under täcket o drar upp det över öronen.. vill inte höra.. Men rösterna går inte att stänga ute..
Tankarna går inte att hindra o i rasande fart går det igenom varenda händelse.. vad har hon gjort för att de ska bli så osams..
Av ren utmattning somnar hon om.. och när hon vaknar på morgonen försöker hon inbilla sig att hon bara drömt.. att det bara var en mardröm som försvann i natten.. en dum jävla dröm som inte har med verkligheten att göra..
Det gör mig så ont och i magen växer sig ett nystan av rep som är svart som tjära.. Oavsett hur mycket information som finns i skola och samhälle så är det ändå föräldrarnas ord som väger tyngst.. för var annars skulle förminskningen av händelsen komma från.. och att de själva tyckte att de förtjänade att få stryk..
Hon vaknar mitt i natten av höga röster i köket.. föräldrarnas.. i yrvaknandet är hon på väg att gå upp o be dem vara tysta men när hon sätter fötterna i golvet hör hon en duns o radion som nyss spelade musik på hög volym blev tyst.. rent reflexmässigt kryper hon under täcket o drar upp det över öronen.. vill inte höra.. Men rösterna går inte att stänga ute..
Tankarna går inte att hindra o i rasande fart går det igenom varenda händelse.. vad har hon gjort för att de ska bli så osams..
Av ren utmattning somnar hon om.. och när hon vaknar på morgonen försöker hon inbilla sig att hon bara drömt.. att det bara var en mardröm som försvann i natten.. en dum jävla dröm som inte har med verkligheten att göra..
Vid frukostbordet vågar hon inte titta upp.. rädd att möta föräldrarnas blickar o att de ska se på henne att hon hade hört dem.. stirrar stint ner i bordet..
- Vi, jag o mamma diskuterade lite i natt..men det var inget farligt.. jag hoppas att du inte vaknade, säger "käre" far.. "kära" mor säger ingenting.. kniper bara ihop mun o tittar åt ett annat håll..
Inom sig hör hon dunsen från radion (?) som kastats.. diskuterade.. inget farligt.. o hon skäms för att hon inte vågar säga att de väckte henne.. och att hon blev rädd..
Hon fortsätter att stirra ner i bordet..
Jag förstår inte..
.. varför det tar emot att säga ifrån.. fick lite ångest inför kommande arbetsvecka.. Hur ska vi göra.. går det att göra ett schema så vi alla tar del av de 08,30-17,00 passen.. eller ska en av oss fortsätta att alltid gå hem 16,30 fast telefonerna måste vara bemannade till 17,00, som vinterarbetstiden..
Jag har förståelse för tidigare hemgång pga busstider o viljan att komma hem innan barnen lagt sig.. Och egentligen känns resonemanget alldeles obehövligt.. Jobbar vi heltid alla och ska vara tillgängliga en viss tid så är det inte mitt ansvar att se till att det blir så.. Om jag ställer upp o tar halvtimmesenarearbetsdagarna när de inte ger mig något så är jag bara dum.. för inte kommer arbetsgivaren att stoppa några extra kronor i mitt lönekuvert.. bara för att jag är snäll mot en som inte kan hjälpa att hon inte bor nära, eller kan ta bilen, eller kan cykla till jobbet..
Har i alla fall skickat en fråga till facket hur mycket jag har Rätt till om jag avsäger mig sommartidsförkortningen.. något extra blir det inte, för det har arbetsgivaren redan sagt..
Äsch, jag är nog bara lite kinkig.. Lite mat gör nog humöret bättre.. o lite grönsaker ingår också i middagen.. Efter en månad så känns det som att jag Vill ha lite sallad o vitaminer som tillbehör..
Jag har förståelse för tidigare hemgång pga busstider o viljan att komma hem innan barnen lagt sig.. Och egentligen känns resonemanget alldeles obehövligt.. Jobbar vi heltid alla och ska vara tillgängliga en viss tid så är det inte mitt ansvar att se till att det blir så.. Om jag ställer upp o tar halvtimmesenarearbetsdagarna när de inte ger mig något så är jag bara dum.. för inte kommer arbetsgivaren att stoppa några extra kronor i mitt lönekuvert.. bara för att jag är snäll mot en som inte kan hjälpa att hon inte bor nära, eller kan ta bilen, eller kan cykla till jobbet..
Har i alla fall skickat en fråga till facket hur mycket jag har Rätt till om jag avsäger mig sommartidsförkortningen.. något extra blir det inte, för det har arbetsgivaren redan sagt..
Äsch, jag är nog bara lite kinkig.. Lite mat gör nog humöret bättre.. o lite grönsaker ingår också i middagen.. Efter en månad så känns det som att jag Vill ha lite sallad o vitaminer som tillbehör..
Tänk att det faktiskt går att få lite bättre matvanor.. Tillåter jaget att bli lite imponerad av sig själv.. ;-)