Excessa

.. på promenader och på.. promenader.. o det sitter enbart i jagets huvud..

När jag o bror var små (kanske 6-7 år), köpte "kära" föräldrarna en hund.. en liten pudel.. eftersom jag sett kort på honom så vet jag att han var svart som sot.. men jag tror jag kommer ihåg känslan av min hand mot hans päls.. så mjuk som sammet.. Vi bodde i ett hus i en liten by och hade stor gräsmatta.. och jag kommer ihåg att "kära" föräldrarna brukade gå ut med honom.. eller rättare sagt de ställde sig i dörren och lät honom rasta sig på gården.. men några ut o promeneraminnen tillsammans har jag inte.. Fast när jag blev kär i en av pojkarna i byn så brukade jag gå ut med honom.. o gå förbi huset där kärleken bodde..
Men när vi var till kusinerna som hade en tax, så gick det bra att vara ute o promenera med hundarna..

Kanske spelar minnen ett spratt.. men när jag ser tillbaka känns det som att den lilla söta svarta sammetslena pudeln bara var ett prydnadsföremål för "kära" föräldrarna.. något de ville ha bara för att andra hade det.. någon sorts statussymbol.. en av många..

^{Det är bäst att vara hänsynslös mot det förflutna. Det är inte vilka slag som träffar oss som spelar någon roll, utan vilka slag vi överlever! Och kom nu ihåg, och minns att det gäller Ditt förnuft, om inte ditt Liv!}

Grannens hårbollar är här nu.. och vi har vart ute ett tag.. vägarna är leriga och snön porös så det enda som fanns att göra var att kämpa på i leran.. men det var en underbar promenad.. solen strålade och hårbollarna kom när jag ropade.. jag misstänker att det evenuellt kan ha med godiset i fickan att göra.. eller också tyckte de bara om mig litegrann så det var Därför de kom springande.. Jaget tror benhårt på det sistnämnda..

För ett tag sedan hörde jag inledningen för ett radioprogram.. någon hade undersökt varför barn till idrottande föräldrar ofta idrottade själva.. tyvärr var programmet på finska så jag fick aldrig reda på varför det är så.. Jaget misstänker i alla fall att det har med vanor från uppväxten att göra.. o att glädjen i att röra på sig /evenuellt/ kan överföras till nästa generation..

I alla fall ska Jaget ska träna på promenader i helgen.. o på måndag ska hon cykla till jobbet.. och hem också.. Om o utifall inget ointräffar händer förstås..

Vi lever i gärningar
- inte i år.
i tankar
- inte i andetag.
i känslor
- inte i siffror på en urtavla.
Vi borde räkna tid
efter hjärtslag. Den
lever mest som tänker mest, känner ädlast,
handlar bäst.

David Baily

hmm..

.. och blygt fick jag frågan för ett par veckor sedan.. av B, en kvinna på jobbet.. en mycket kompetent och kunnig kvinna i sitt jobb.. hon frågade om jag kunde och ville hjälpa henne lite med hennes nya, första, hundvalp.. det värmde mig och jag sa att det gör jag gärna fast jag är bara en amatör och ingen instruktör.. första träffan blev inställd.. men igår bestämde vi att idag på långfredagen skulle vi träffas..

Innan jag åker dit funderar jag på vad jag har att ge.. kommer fram till att jag kan bara ge utifrån mitt eget valp- och hundägande.. enkla, för mig Idag, övningar som byggde upp min o vovsan samhörighet.. övningar som bygger upp förtroende.. vardagsövningar.. Var Dags Övningar.. utan prestationskrav.. men med kvalitetskrav..

När vi möts känner jag hennes glädje i att ha en hund, en levande varelse som ger så mycket tillbaka.. jag ser hur hon lyser upp varenda gång hon tittar på Molly.. jag ser också rädslan som finns.. frågorna som snurrar i hennes huvud.. har hon gjort fel.. gör hon fel.. hur ska hon göra..

Vi satt i köket och pratade.. jag känner igen mig i henne.. frågorna.. osäkerheten.. Molly är en blandras och vi pratar raser.. en del hon mött har sett den ena och andra den andra rasen.. Själv vet jag inte vad jag ska svara.. inom alla raser så finns det rasvariationer.. ett väldigt brett spektrum.. men Molly är Molly! Jag visar några hjärngympaövningar inomhus.. och betonar att det är viktigt att börja med lätta övningar.. gör det enkelt för hunden att lyckas med det du tänker..

Vi tog en promenad.. jag ser valpen och valpbeteendet.. och B´s vilja att göra "rätt".. och än en gång känner jag igen mig i henne.. Det blev en skön promenad trots att jaget blev lite (?) anfådd.. vanan att traska i snöiga traktorspår har försvunnit.. eller är det konditionen månntro som tappats någonstans i soffan kanske.. 

Mer köksprat och kaffe när vi kommer tillbaka.. funderingar och frågor.. Jag säger att lyssna på Alla råd du får! Ta med dig det hem och fundera på dem.. tänk efter och se dig sen genomföra dem innanför ögonlocken.. ta den tid det behövs.. för tid är nödvändigt.. Molly är bara en valp.. ställ inte för höga krav..

När vi skiljs har hon fått mycket att fundera på.. och hon säger försiktigt att vi kanske kan göra någon uppföljning.. Hela jag blir varm och det vill jag gärna..

Värmen från mötet följer mig hem.. B och hennes känslor för Molly.. och jag önskar dem det allra bästa..

Jag hoppas jag förvaltade förtroendet jag fick i hennes fråga.. och att jag kunde hjälpa lite på vägen..

I dag mötte jag en spegelbild..

13 år
Klockan är vid 9-10 på kvällen och nybadad kommer hon ut från badrummet. Pappan sitter i köket. Ensam och ändå inte. Hans vän står på bordet. En ölburk. I ett ögonblick av glömska frågar hon om han sett fönen. I samma sekund orden kommer ut ångrar hon sig. HOn vet vad som kommer att komma. Men kanske har hon fel denna gång.

- Nej, säger han. Men mamma vet nog. Ring och fråga!
- Äh, jag behöver den inte. Håret tokar ändå, säger hon och förbannar sig själv. Varför tvättade hon håret över huvud taget? Och hur kunde hon glömma att hon lovat sig själv att inte fråga något.. hon går in på sitt rum. Pappan följer efter.

- Ring till mamma och fråga. Du ville ju torka håret. Ring! Nu!
- Det behövs inte säger hon, och jag har inte telefonnumret till hotellet.
- Telefonnumret ligger vid telefon. Det finns ingen ilska i hans röst, innerst inne tror han att det är av omtanke för dottern. Och hon försöker intala sig samma sak. Ändå vet hon, när hon slår numret, att mamman inte kommer att vara där. Bara hennes jobbarkompis som säger att mamman är kvar i restaurangen. Pappan öppnar ännu en vän. Stänger in sig i sig själv. Dottern stänger in sig i sitt rum. Så småningom somnar hon. På en kudde våt av tårar.

17 år
På väg till Öland. Mor, far och dotter. Solen strålar och det är varmt. Hon har lyckats övertala föräldrarna att hon ska få övningsköra, i alla fall en stund. Hon har kört på körskolan och det är bara någon vecka kvar till 18-årsdagen. Hon har till och med fått datum för uppkörningen.
De packar bilen och åker iväg. Hon får köra. Hon ler och känner sig stolt. Och hon hoppas inom sig att föräldrarna ska tycka att hon är duktig.
Men några förmaningar får hon allt..
- Du ser väl att det är rött så nu måste du stanna och vänta tills det blir grönt.. Mamman som sitter bredvid hjälper till att bromsa. Hennes fötter trycker hårt mot passagerarsidans golv..
- Såg du hastighetsskylten? Det är bara 70 här.. kör inte så fort!
- Jag kör bara 70..

Efter ett par mil ser hon att vägbanan är ojämn. Det är spår efter alla andra som åkt före. Ett spår för vänster hjul och ett för höger hjul. Men det går bra. Ända till vinden puffar bilen lite i sidled. Då blir det lite gungning fram och tillbaka men efter en stund hittar hon hjulspåren igen. Föräldrarna hade inte ens märkt något. Än en gång uttalar hon ord som hon redan vet svaren på..
- Varför gick bilen fram och tillbaka, frågar hon.
- Vad menar du, fräser mamman.
- Ja, den liksom gungade lite till vänster och höger. Men är det som vanligt igen så det var nog inget.
- Stanna bilen! Jag kör! säger mamman.
Hon stannar o mamman sätter sig vid ratten. Pappan bredvid. Hon själv i baksätet. Lutar huvudet mot rutan. Känner samma gungningar i sidled. Väntar på ett svar på sin fråga; Det var bara spåren i vägen som gjorde gungningarna, det var inget fel som du gjorde.

Men inget svar kommer från den stela, spända nacken framför.

Än en gång förstår hon inte varför hon ställer frågor. Varför kan hon inte lära sig? Att fråga betyder att hon inte klarar av det hon håller på med. Att fråga betyder att någon annan tar över. Att fråga betyder att hon inte kan. Att fråga är misslyckande.

Varför gjorde dom som dom gjorde.. svaret är nog av omtanke för dottern.. i alla fall i deras ögon.. Omtanke kan visa sig på många olika sätt.. och uppfattas på andra..

I går, när hon var barn, såg hon inget annat val än att göra sitt bästa för att dom skulle tycka att hon var en bra dotter.. Det har följt henne länge, att göra dem stolta.. Inom sig har hon upprepat en mening fylld med bitterhet; Jag vill INTE bli som mina föräldrar!

Hon har en del av dem båda i sig.. det kommer hon aldrig ifrån.. Men idag har hon valet att välja bort..

HON har valet att ställa frågor..
HON har valet att växa..
HON har valet att minnas..
HON har valet att välja bort..

Minnen gör ont och tårarna rinner sakta nerför kinderna..
Insikten att hon inte kan förändra dem..
Gör ont..
Det enda hon önskade var
en
kram

Det enda hon hör
är moderns röst som stolt säger
jag har bara slagit mina barn
en enda gång
och det var då de lekt med
tändstickor

Nödvändiga minnen för henne
så hon inte faller tillbaka i samma handlingssätt som igår..
Nödvändiga minnen för henne..
frågor är behövliga..
frågor är nödvändiga..
frågor som ger svar..

.. gick det inte att få någon uppkoppling.. det spelade ingen roll att jag var envis som en.. röd gris.. det tutade bara som att det var alldeles för trångt på ledningarna.. så jag lekte med mobilen istället o upptäckte att det i alla fall gick att skriva kommentarer via den.. Kanske har jag ett Stephen King-modem som lever sitt egna lilla liv.. det är bara att hoppas att det inte kommer o äter upp mig på natten.. sladden är lång till det så om det vill så kan det smyga sig på mig när jag sussar som skönast..

Till för några år sedan läste jag nästan allt av King.. gillade känslan att av inte ha kontroll på saker o ting.. vad som helst kunde hända.. o skräckkänslan efter ryggraden var underbar.. Nu är det länge sedan jag läste något av honom.. kanske var det en flykt från verkligheten.. o kanske har jag blivit lite modigare idag o ser dagen som den är.. Kanske fann jag i hans böcker något som jag önskade skulle drabba andra.. för jag vet att jag har varit osnäll.. och oglad.. bara sett fel i allt.. som andra gjort.. o oavsett hur de gjort saker o ting så har jag tyckt det blivit fel o då har de ju naturligtvis gjort fel med flit bara för att jävlas med mig.. men jag vågade ju inte säga något till den berörda personen så varenda dag var en kamp som jag måste ta mig genom.. Idag blev jag påmind.. en kund ringde o gjorde en bokning som måste göras inom 1 timme och jag fixade det men muttrade lite.. efter 5 minuter ringde hon igen o avbokade samma sak.. o jag blev bara liiite mer irriterad och det hördes nog på mig.. då föklarade hon vad som hänt och det var inget som hon kunde påverkat.. både kunden o jag är beroende av andra.. så vi vinner ju inget på att irritera oss på varandra.. samtalet slutade i samförstånd och leenden.. Sånt slut Gillar jaget!

För övrigt så sussar jag numera skönt sedan jag införskaffade en nackkudde.. efter bara några nätter så har spänningarna i nacken o axlarna nästan försvunnit.. men jag ska nog unna mig lite massage på fredag ialla fall..

Igår strålade solen o jag tror att minst 1 dm av snön försvann.. takdropp o smältvatten som rann ner i dagvattenbrunnarna.. o när jag lutade mig mot solväggen så längtade jag efter ett par gummistövlar.. lusten att med klacken göra rännor för vattnet var stor.. tyvärr hade jag bara tofflorna, de fotvänliga, på mig så smältvattnet fick rinna som det ville..

I dag har det varit snöväder nästan hela dagen.. o många röster i fikarummet längtade tillbaka till gårdagens sol.. några arga.. andra uppgivna.. o jag förstår dem.. för har man lämnat långkallingarna o mössan hemma så känns det kallt när snövindarna kryper innaför skinnet.. *inte ett dugg snäll jag*

När jag klev på bussen i eftermiddag så sa jaget, med ett leende, till chauffören; ja, idag ska man vara glad att man inte behöver cykla i motvind.. först tittade ha lite förvånat på mig, sen skrattade han.. =o)

.. skiner solen.. o jag tog fram stavarna o tog en prommis.. bara för att jag ville.. till sällskap valde jag E-type.. men det är skillnad på att sitta still o stampa takten o vara ute o gå i takt.. redan efter några minuter var jag varm.. o några sekunder senare kände jag svettpärlorna i pannan och på överläppen.. det är en skön känsla i benen att de fått röra på sig.. musklerna är faktiskt lite trötta.. o jag tänker att jag borde göra det här oftare.. o genast slår jag bakut o vill klappa till någon på käften.. jag borde ingenting! för det är bara mina hjärnspöken som säger så.. spöken som inte tycker att jag gör tillräckligt.. o varför gick jag ut när det finns disk att ta hand om.. för så här kan det ju inte se ut.. Försöker grina illa åt dem.. räcker ut tungan o lipar det mesta jag kan.. HA HA HA.. Du är bara ett hjärnspöke! o jag ska skrämma dig så du försvinner! O det där ordet Borde ska förpassas till någonstans där ingen hittar det!

Läser några bloggar.. om mod.. o jag tänker att jaget är då inte alls modig.. vill krypa ur skinnet när någon säger att så där borde du inte göra.. o att ta en konflikt är det värsta jag kan tänka mig.. o att ge mig in i en diskussion om varför något är si eller så.. hujeda mig.. låt mig hellre få sitta i ett hörn o lyssna.. kanske flika in en fråga ibland.. fundera lite..

När jag var 16-17 flyttade jag hemifrån.. vid 22 flyttade jag från hemstaden till Västerås.. visserligen bara 20 mil, men ändå bort.. ett år senare flyttade jag till Luleå.. o efter några månader var det Övertorneå.. Bytte yrke o var tillbaka i hemstaden.. tills jag flyttade igen.. till värmland.. träffade en kille o flyttade tillbaka till hemstaden eftersom vi båda fick jobb där.. Sen fick jag för mig att utbilda mig lite.. sökte o kom in på en skola i Svalöv.. fixade lägenhet o skulle få den 1 januari 1994.. pratade med en bekant lastbilschafför för transporten av våra flyttlådor.. lastbilen skulle vara på plats 27 december och jag o min dåvarande vovsa åkte ner o tog emot dem.. på nyårsaftonsdagen kom min kille ner o "kära" mor var också med.. När hon sa att hon skulle komma ner sa jag att det räcker med att hon är över nyårshelgen.. Tjopp, tjopp, tjopp.. Nej då, hon stannar en vecka o ska hjälpa oss få ordning.. Jag orkade (vågade) inte, som så många gånger tidigare, säga ifrån..

När jag berättat min historia har många sagt att det är mod.. att flytta till okända platser o ställen.. ge mig in i jobb med nya jobbkompisar.. anpassa mig efter nya rutiner.. Visst har jag lärt mig mycket.. o mycket är positivt.. men nu när jag ser tillbaka så har allt bara varit en flykt.. ett försök till att komma bort från ett litet ord.. Och det är bara ett litet enkelt ord.. 5 bokstäver..

Jag är 42.. o försöker bli modig.. gentemot mig Själv.. försöker lyssna på vad jag vill o kan.. försöker sätta mig själv i centrum.. kvarnstenen i magen ska inte behöva ta hand om sandkorn som bara blir större o större.. Att vara egoist har varit ett skällsord för mig.. idag försöker jag vända det.. sätta mig själv i centrum av magen.. dela med mig av det jag har.. ta del av andra.. ge o få i samförstånd och uppskattning..

Ja, lite modig är jag.. kanske....

.. på att chefen kommer in o pratar om att vi har så lite att göra.. trött, trött, trött.. på att hon ser ner på det dom, konkurrenten, gör.. när jag idag sa att dom gör precis samma sak mot oss som vi gjort mot andra.. så ser hon bara oförstående ut.. Hon berättade att hon pratat med en av "våra" frilansare och sagt att; ja, vi kan ju inte förbjuda dig att jobba för dem.. så ville jag bara skrika.. försökte säga att även om de andra betalar mindre så är det faktiskt en inkomst, o de flesta är i behov av en sådan..

Trött, trött, trött.. på att hon kommer o säger att hon "råkade" jämföra förra årets siffra med årets.. som om vi inte skulle märka det.. vi som tar emot beställningar o fixar dem..

Trött, trött, trött.. på att påminna henne om att de kunder som lämnat oss nog kommer tillbaka för alla säger att dom är nöjda med oss.. o de som ändå ringer till oss säger att det bara strular på det andra stället.. o i slutändan blir strul kostsamt för dem.. o då kommer de nog tillbaka.. fast det är ju bara vad jag tror.. o jag kan inte speciellt mycket om hur det fungerar bland topparna som bestämmer..

Till idag skulle vi skicka in en medarbetarpresentation.. har gruvat mig lite.. funderat på vad jag ska skriva om jaget.. vad kan de andra tänkas vilja veta.. men kom på att det har jag ingen aning om.. så jag berättade bara lite om mig.. inte allt.. bara lite..  men det var jag som berättade.. Men när jag gör sånt så kommer den där hornbeklädda rösten o knackar på axeln o viskar i örat; men så där kan du väl inte skriva.. ingen annan skriver så där.. vad ska dom andra nu tro då.. o den kommer att få mig att tro att vänliga ord bara är ironi.. förklädd elakhet..

Idag vände jag på huvudet o tittade på rösten.. frågade; Är du avundsjuk.. eller rädd.. i så fall är det upp till Dig.. för jag är bara jag.. o kan inget annat vara.. än mig själv.. o tycker någon att det inte är bra så vad är det med det.. Jag tar bara emot det braiga.. resten lämnar jag till sopstation.. o den ligger inte i min mage!

Vilken himmelens Tur att man, jag, bara kan ändra på mig.. för tänk vilket slitgöra jag annars hade fått göra..

Oj, vad otrött jag helt plötsligt blev..

.. fick en hjärnblödning en vanlig dag på jobbet.. en människa som var sjukvårdskunnig var där o räddade henne tillbaka till livet... Ambulansen kom o min moster överlevde.. hennes syster blev glad att  min moster klarade sig o överlevde.. men glädjen överbyttes i sorg.. min moster blev inte sig själv.. min moster kunde inte klara sig själv.. hon behövde hjälp med matning.. o blöjbyten.. o hon kunde inte förmedla de tankar hon hade.. Jag frågar mig.. hade hon några tankar.. Jag vet inte.. Det var jobbigt för hennes man.. o söner.. o det var, tror jag, en lättnad när hennes inre organ gav upp.. Jag hoppas att de inte känner någon skuld.. för att de kke är lättade.. för nu har hon det mycket bättre än som ett paket med blöjor o matning.. Nu är hon på en plats som är så mycket lättare för henne..  o vi andra kommer efter..

.. sitter jag tyst o bara är.. o lyssnar på de andra.. o efteråt hittar jag svar hos mig som jag skulle velat säga.. som tex igår var det en kvinna som berättade att hennes man går på tandläkarhögskolan hos en tandläkarstudent.. o hans tandsköterska är en jättegullig o rar tjej.. o invandrare.. men hon luktar fruktansvärt mycket armsvett.. o han visste inte om han vågade säga något.. så diskussionen kom igång Hur o Vem som skulle säga det till henne.. o på vilket sätt skulle det sägas.. för om ingen säger något kommer hon kke inte att få vara kvar på något jobb hon är provanställd på.. för alla kunder/tandpatienter klagar inför arbetsgivaren på att hon luktar illa.. Jag vet ju inte hur länge hon varit här.. o ännu mindre vet jag vilka förhållande hon kommer från.. kke, eller troligen, så var hygienen annorlunda mot här, o kke finns inre tankar på att man måste spara på vatten.. eller nåt liknande.. Jag vet själv hur tvångstankar finns fast man inte vill ha dem där..  Men en sak Vet jag.. det hjälper inte henne det minsta av att andra sitter o pratar om det..

Själv är jag rätt feg med att säga saker jag tycker.. eller kke försiktig.. eller kke rädd.. osäker.. för tänk om jag inte kommer ihåg alldeles ordagrant rätt vad som sas.. tänk om det jag känner är fel..

Fast idag på fm-fikat slank det bara ur mig.. en kärring hade sett en dokumentär om New Orleanskatastrofen (Katarina ?).. o om bussar som evakuerade människor därifrån.. o i bilderna visade de en massa hundar som sprang lösa runtikring.. de visade en man som ville ta med sin hund på bussen.. men bussen var bara till för människor.. TV-teamet lovade mannen att ta med hans hund.. o kärringen dramatiserade med både gester o ord.. hur man riktigt såg tårarna o att mannen grät av lycka för den hjälpen.. då kunde jag inte hålla käften: Jag skulle ALDRIG, jag skulle ALDRIG åkt med bussen o lämnat min hund! sa jag.. o kände att tårarna var på väg.. kärringen tittade på mig som jag vart ett UFO.. o K sa: dom blir ju som familjemedlemmar, som ett barn.. o inom mig tackade jag K..

Sen gick jag.. orkade inte sitta kvar.. orkade inte med sorgen för dem som lämnat sina hundar.. tänkte på dem som hade både barn och hund.. små barn som kke ändå behöver sättas i första hand..

För övrigt tror jag inte att kärringen mår så himmelens bra.. det enda jag hör är klagan.. ingen glädje över något.. ingen tacksamhet.. men mycket besvärligheter..  Påminner mig väldigt mycket om hon som födde mig..

Jag har väldigt svårt att veta vad jag vill kalla "käre" mor.. Mamma.. har jag alltid sagt.. men på något sätt känns det inte bra.. jag har inte dom känslorna för henne.. morsan.. har jag aldrig Vågat säga.. mor.. passar inte på henne.. förnamnet.. men Det kan man ju inte säga om en som fött en.. haha.. en liten fegis är jag.. men tror jag fortsätter ironiskt med "kära" mor.. för det är ju så jag känner det..

*Keep smiling*

.. medlemskapet på en kontaktsida på nätet.. Rädslan kom spökande i huvudet o jag kände att jag inte orkar med den just nu.. Att meila går bra, men sen om någon vill träffa mig så slår jag bakut o vill helst springa o gömma mig.. o allt det beror enbart på en massa rädslor.. Ok, man ska vara försiktig när man träffar en okänd första gången, o jag har inte lämnat ut telenr o adress.. Fast jag tycker nog helst om människor som är lite på håll.. som inte behöver se mig när jag känner mig som fulast.. när jag är mest ledsen o liten.. Det är bra mycket lättare att Ge hjälp till andra, än att sträcka ut en hand o be om hjälp..

Sviker jag den andra eller sviker jag mig själv..

I går hände en trevlig sak.. Jag var o tittade på en inofficiell utställning för hundar.. När jag stod o prata med en kompis så kommer det en tjej fram o säger; Tack!  Jag log förvånat o sa; Inte för att jag vet vad du menar men du har nog någon orsak, så Varsågod! Hon berättade att för 7-8 år sedan hade jag varit handledare på en valpkurs hon gått o jag hade hjälpt henne o hennes valp. Han levde tyvärr inte mer men hon hade en annan hund som hon fått uppflyttad till elitklass inom bruks. Jag är glad för hennes skull!

Det är konstigt att ens egen syn på en själv kan skilja sig så mycket från andras syn på en..