Ett telefonsamtal..

.. som jag visste skulle komma för med jämna mellanrum har hon ett behov av att tala om hur ledsen jag gjort henne.. för jag har inte ringt.. o eftersom jag inte ringt så vet jag ju inte om hon är levande eller död säger jag att jag hoppas hon har det bra.. inte har jag ringt U eller B heller.. vill jag inte ha reda på hur dom mår.. O jag hör hur kontrollbehovet styr henne.. har du kvar bilen, jobbet, lägenheten.. när jag säger att jag ska flytta så frågar hon men varför då..

Gårdagen kan jag inte göra något åt.. o det hjälper inte att lägga den i kvarnstenen i magen o älta den än mer än vad jag gjort för inget av igår kan förändras.. Den enda förändring jag kan göra av något.. är mig själv.. att börja leva här och nu.. och börja ta ansvar för den viktigaste människan i mitt liv.. Mig själv!

Att ta ansvar för sig själv.. inte så lätt.. när vissa känslor nästan varit förbjudna.. och andra förträngda.. Uppväxt o inlärt beteende att det värsta du kan göra är att trampa andra på tårna.. blir du arg, sårad eller ledsen så stäng in dig på ditt rum o prata inte om det.. för du missförstod nog bara o inbillade dig allt..
Att mötas med orden; Men vad tjock du har blivit.. var ju bara av rena rama omtanken om mitt yttre..

Kanske skulle jag säga det rätt ut till henne vad jag tycker.. men det får bli en annan dag.. för det skulle inte hjälpa mig det minsta eftersom jag inte har någon ork att ta emot hennes självömkan o martyrskap..

Hon har fått verktyg.. tips på böcker som kan underlätta hennes situation, och adresser dit hon kan gå om hon vill.. Det är det enda jag kan ge henne; Verktyg.. hur hon använder dem är upp till henne..

Så än en gång sa jag bara att jag försöker hitta det som är viktigt för mig.. o visst kan jag ringa någon gång; När jag har något att säga..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback