Läser Rädda Barnens

undersökning "Hur många tror på en unge egentligen".. Av dem som svarat har var Fjärde blivit slagen många gånger under sin uppväxt.. Knappt 44% har berättat det för någon annan vuxen.. De vanligaste förklaringarna till varför ungdomarna väljer att inte berätta är att de förminskar betydelsen av händelsen, eller att de själva tycker att de förtjänade att få stryk. Det tredje vanligaste skälet är att man skäms över att de blivit utsatta för våld.

Det gör mig så ont och i magen växer sig ett nystan av rep som är svart som tjära.. Oavsett hur mycket information som finns i skola och samhälle så är det ändå föräldrarnas ord som väger tyngst.. för var annars skulle förminskningen av händelsen komma från.. och att de själva tyckte att de förtjänade att få stryk..

Hon vaknar mitt i natten av höga röster i köket.. föräldrarnas.. i yrvaknandet är hon på väg att gå upp o be dem vara tysta men när hon sätter fötterna i golvet hör hon en duns o radion som nyss spelade musik på hög volym blev tyst.. rent reflexmässigt kryper hon under täcket o drar upp det över öronen.. vill inte höra.. Men rösterna går inte att stänga ute..

Tankarna går inte att hindra o i rasande fart går det igenom varenda händelse.. vad har hon gjort för att de ska bli så osams..

Av ren utmattning somnar hon om.. och när hon vaknar på morgonen försöker hon inbilla sig att hon bara drömt.. att det bara var en mardröm som försvann i natten.. en dum jävla dröm som inte har med verkligheten att göra..


Vid frukostbordet vågar hon inte titta upp.. rädd att möta föräldrarnas blickar o att de ska se på henne att hon hade hört dem.. stirrar stint ner i bordet..

- Vi, jag o mamma diskuterade lite i natt..men det var inget farligt.. jag hoppas att du inte vaknade, säger "käre" far.. "kära" mor säger ingenting.. kniper bara ihop mun o tittar åt ett annat håll..


Inom sig hör hon dunsen från radion (?) som kastats.. diskuterade.. inget farligt.. o hon skäms för att hon inte vågar säga att de väckte henne.. och att hon blev rädd..


Hon fortsätter att stirra ner i bordet..



Kommentarer
Postat av: Gsan

Jag läser och jag är nu 46 år gammal, som barn upplevde jag många nätter med familjebråk, jag fick ständigt höra att " du förstår när du blir stor, lägg dig inte i det du inte begriper, lavett, pang * end of discussion" ...jag instämmer tro mig, det knyter sig i magen varje gång varje gång som jag idag läser om barn som far illa. jag vet för jag har varit där. Jag vågade bryta mig loss, tack o lov...Idag har vi läst i tidningar hört på tv om lilla BOBBY, ...mitt hjärta blöder men det finns så många mer i ett mörkertal,....det gör ont , väldigt ont...mvh G

2006-05-04 @ 23:21:53
Postat av: Excessa

Gsan.. Tack för att du titade förbi! Jo, Bobby är bara toppen på ett isberg. Dysfunkionella familjer finns det gott om o barnens ensamhet känns ända in i mig.. o det gör som du säger, fruktansvärt ont..

2006-05-05 @ 20:35:16
Postat av: Lena

håller så med er...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback