Excessa

.. blir det bara för mycket.. fick brev från "kära" mor idag.. en människa jag för övrigt inte orkar med eftersom hon tömmer mig på ork.. o inget jag gör är positivt i hennes ögon.. eller om jag säger som så att hon ifrågasätter 90% av allt jag gör.. så jag ser ingen mening med att prata med henne.. o nu är det synd om henne eftersom jag aldrig ringer till henne.. men om jag inte har något att säga så förstår jag inte varför jag ska ringa.. hon skrev i brevet att hon tänkt ge mig en slant till jul. Men då måste jag ju ge henne Mitt kontonr eftersom jag bytte bank i somras så har hon inte det.. Man kan säga att hon har rätt stort kontrollbehov.. o det där var en underdrift.. Jag har varit precis som hon, men det sista 1,5 året har jag fått lite mer insikt.. Jag kan inte ändra på andra människor.. o om jag blir arg, sur eller grinig så är det inte på grund av någon annan människas sätt att vara utan det är helt o hållet mina egna känslor som styr Mig.. o det är bara mig själv jag kan ändra på.. Varför skämmas för något någon annan gör.. O jag är inte perfekt, tack o lov för det, men jag har fått mycket större insikt om mig själv.. Men jag erkänner att ibland är det svårt att styra känslor även om de bara är mina egna.. det är lätt att lägga skulden på andra och kanske är det det jag gör med mor min.. O det är väldigt lätt att halka in i gammalt beteende.. Ok, jag åker väl o hälsar på då så blir det lugnt ett tag efter det.. Ibland är det väldigt svårt att säga nej fast man inte vill göra en sak, eftersom det är lättare att vara andra till lags än att tänka på sig själv..

Egentligen så är det ju konstigt att man lär sig att mer lyssna på andra o försöka få dem att må bra.. o på så sätt så börjar det där lilla sandkornet mala i magen o till slut har det blivit en kvarnsten som maler ett stort svart hål i magen på mig.. o jag mår sämre o sämre av att göra saker jag inte vill.. Att bryta det mönstret är inte lätt, men jag har hört att det går.. om jag bara står på mig o påminner mig att den viktigaste människan i mitt liv är Jag.. om jag påminner mig om att jag inte kan ta ansvar för andras känslor, för deras känslor är deras.. Deras välbefinnande hänger inte på mitt agerande.. För jag är inte elak.. o jag skulle (tror jag) inte kunna berätta hur jag egentligen känner.. eller rättare sagt, jag har inget behov av det just nu.. Haha.. om jag inte kan berätta vad jag egentligen känner så tror jag ju ändå att jag måste ta ett visst ansvar för andras känslor.. En enda stor självbedrägerska jag.. Men det har tagit mig 42 år att komma hit så jag kan väl knappast vänta mig att bli mig själv på bara nått år.. *skrattar* Allt har sin tid.. o min har just börjat..

Karel Capek