Att säga..
Kommer ihåg sist "kära" mor var hit (3-4-5 år sen ?).. hämtade henne på eftermiddan och när vi kommer hem till Mig så tittar hon sig omkring och jag ser att hon ser diskbänken.. o det fanns disk där, dock inte så mycket som det brukar finnas.. jag säger att Jag tar hand om det sen.. Tydligen hade hon öronproppar för det gick bara 10 minuter så tog hon hand om disken.. Okej, gör så tänkte jag.. När hon var klar kom hon och sa att jag Måste ställa undan en del porslin eftersom hon inte visste var det skulle vara.. Tack för att du diskade, jag ställer undan sen.. Efter 1 timme hade hon hittat egna stället eftersom jag inte gjorde det på en gång.. vilka blickar jag fick ska jag inte berätta..
Dagen efter när jag kommer hem från jobbet så har "kära" mor möblerat om.. min stryk- och avlastningsbräda är borta.. Jag frågar vad som har hänt.. - Jag ställde bort den för sÅ kan man ju inte ha det! säger "kära" mor.. Jaget hämtade tillbaka strykbrädan och ställde den där den Ska stå.. Lilla Jaget sa inget men jösses att jag tror hela stan hörde när jag ställde ner brädan.. Förhållandet mor vs dotter förbättrades inte efter den händelsen.. Toppen på isberget höjdes..
Det gör ont att tänka på sådana här händelser.. men förhoppningsvis har jag fått lite eftertankar.. och jag tror att jaget lärt en del på vägen.. Omtankar och närvarokänslor är attans så mycket viktigare än diskbänkar och strykbrädor..
För "kära" mor var hennes handlingar omtankar.. på hennes sätt och det hon lärt sig.. och då hade hon kanske inget annat val.. Jag vet inte! Bitterheten finns inom mig men jag försöker mest tänka på mig själv.. Egoistisk? Japp!
O förståndmässigt förstår jag, att som barn hade jaget inget val.. Idag har jag verktyg och kunskap att välja jaget i första hand... och det känns lika fel det ibland..
Hmm.. behovet av en Avigsida måste nog omedlebart tillfredställas..
Hela livet tar man ju hänsyn till alla andra,,, då måste man ju få sitt eget liv nån gång, och få lov vara egoist! Det är dej det gäller NU!
Men visst blir det ett märkligt umgänge när man liksom har en instinktiv "arg-kommunikation" med "magen" på en primitiv barnnivå och samtidigt en "jag- måste -förstå- att- hon- egentligen -är- omtänksam" kommunikation med förståndet på vuxennivå.
Det kan väl vara dilemmat med föräldra-barn-kommunikation att den försiggår på flera tidsplan samtidigt. Gamla känslor ska samsas med ny förståelse om utrymmet och båda vill helst ta över. Speciellt de gamla "barnkänslorna" kan bli oberäkneliga och svinga det hela över ände.
Läste fnissande avigsidorna!! Kul site!
Usch, så jobbigt! Bra kommentar Inga hade...
Sådant här MÅSTE man komma i håg när ungarna är stora! Framförallt - vad skönt att se på en diskbänk och veta att man måste INTE göra nåt åt det för det är INTE mitt!!!
Rita.. Jo, det gör ju det.. o jag skriver för att påminna mig om det.. Tack för att Du tittade förbi! :)
Inga.. Så sant så!
Manon.. Diskbänkar är hiiimska saker.. letar med ljus och lykta efter en disk"maskin" jag.. helst en med Nalle Puh-stuk över sig.. ;-)