1 timme o 20 minuter..

.. tog det att gå hem.. fast då smet jag in på macken o köpte lite smågott åt mig.. det ligger fortfarande kvar i ryggan eftersom jag blev sugen på pistagenötter ist.. o som tur var hade jag en påse hemma.. o jag inbillar mig att det inte är så onyttigt.. Men till på måndag ska jag ta med mig ett par överdragsbyxor för jag blev rätt kall om låren.. sen somnade jag under filten i soffan en timme eller så när jag kom hem.. behövde ju värma upp mig lite..

Ibland blir det tokigt när jag tänker.. eller blir det i slutändan rätt.. såg i morse vad jag trodde vara stegräknaren vi fick i förra årets jobbjulpaket.. tänkte jag tar med den o har den på mig när jag går hem.. bara för skojs skull.. när jag skulle gå hem tog jag fram den o skulle sätta fast den på fickan.. funkade väldigt dåligt.. tittade på den o funderade på hur jag skulle kunna komma ihåg siffrorna som stod på den.. aha, jag skriver de i ett sms o sparar.. så jag gjorde det.. o försökte sätta fast den igen.. då så jag att det stod km på den.. det var var cykelhastighetsmätaren jag fått med mig.. o det går inge bra att mäta steg med den.. o radion hade jag inte heller med mig.. så jag gick o försökte tänka på inget.. o då började jag fundilera på om det är lika långt mellan alla gatlyktor.. o jag tänkte räkna stegen mellan dem.. men tvingade mig själv att låta bli.. för jag behöver inte kontrollera det.. o vad skulle jag gjort om det vart olika.. börjat flytta stolpar eller.. ;p

Jag tror jag har lite trappfobier.. när jag ska gå nerför en trappa.. så går det fort fort fort.. har svårt för att ta det lugnt.. uppför däremot går det alltid långsamt.. som om jag inte vill komma upp.. eller är det bara en ursäkt för min nästan obefintliga kondis.. nej, jag tror inte det.. jag har nog alltid (?) haft den känslan.. där vi bodde o jag växte upp så var det i ett hus på andra våningen.. o det var en trappa med 20 steg upp.. kke tränade jag min räkning i den trappen.. eller också ville jag inte komma upp.. till de/det som fanns där uppe..
Eftersom jag inte har något minne från mina första 10-12 år så kan jag inte svara på det.. jag vet inte hur mycket jag har önskat mig minnet tillbaka, men det kke är lika bra jag inte minns.. Jag har hatat (?) mig själv för att jag inte kommer ihåg.. jag har önskat jag kunde komma på något snällt minne.. med kramar o närhet.. o pratat med bror om det.. Han förstod inte riktigt vad jag menade.. men han kommer ihåg 2 ggr som vi, hela familjen, gjorde utflykt i skogen.. jag misstänker vi var i våra egna världar då också.. Jag håller på att lära mig att släppa det där.. det är inte meningen att jag ska komma ihåg..


o jag behöver inte ha kontroll på allt.. o tänk om trappstegen på jobbet helt plötsligt inte är lika många som igår.. har då huset ändrat på sig under natten.. eller har mitt minne börjat bli dåligt så jag inte kommer ihåg hur många steg det var dagen innan.. tänk om jag får ett redigt spel o börjar springa upp o ner i trappen o räkna om o om igen.. o ingen gång blir det samma som förra gången.. hmm.. kke bästa att verkligen försöka komma ihåg att tänka på något annat i trapporna..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback