248.15 grader Kelvin..
I går var jag trött o tog bussen hem.. satt på busstationen 15 minuter o väntade.. men det gjorde inget.. att bara sitta.. bara vara.. se människorna runt ikring mig..
De flesta ser ut att vilja vara någon annanstans.. o jag funderade på om de kommer att känna sig nöjda när de kommar fram till.. någonannanstans..
En ung människa satt o trummade med fingrarna o verkade tycka att tiden gick alldeles för långsamt.. som om en stund på en busstation var något nödvändigt ont..
Bredvid mig satt några äldre damer som varit på shoppingtur i stan.. de visade varandra de fynd de hittat.. o blev förvånade när bussen kom.. jösses, är den redan här..
Jo, visst vill jag vara någon annanstans ibland.. o visst kan tiden gå långsamt.. men ofta kan jag inte göra så mycket åt det.. då gäller det att försöka ta vara på minuterna.. o träna på att bara vara..
Det var flera jobbkompisar som klagade idag.. att det var såå KALLT i morse.. o jag var på väg att fråga om de hade långkallingar, täckbyxor o mössa på sig när de gick ut.. men tack o lov höll jag tand för tunga.. en annan jobbkompis sa att hon hade varit ute med sin hund i morse o hon frös inte alls.. eftersom hon hade klätt sig i varma kläder.. jag bara log mot henne o höll med i det hon sa.. o tänkte för mig själv.. att vi som jobbar har en lön.. kke inte så hög.. men vi kan ändå välja vilka kläder vi tar på oss på morgonen.. o om vi väljer bort mössan för att frisyren tar stryk.. eller långkallingarna för man känner sig så otymplig.. så har man bara sig själv att skylla.. När det gäller kyla så är jag inte det minsta fåfäng.. jag förvandlar mig gärna till en färgglad michellinetant bara jag slipper frysa..
Jag är också på väg att förvandla hempromenaderna till rena rama träningspasset.. o det är spännande.. men emellanåt kommer jag på mig själv att jag inte är närvarande.. jag tappar farten.. hållningen.. takten.. axlarna åker upp till öronen.. o jag börjar känna mig som en kal o ovig björk som knäpper av vinterns kyla .. men så kommer jaget på sig själv.. o blir aktivt gående igen..
Jag tänkte på en härlig herres leende i tunnelbanan.. som nådde ända till jaget tack vare en namne som satte ord på sin upplevelse..
O sparkstöttingföret var perfekt..
O om min enhetsomvandlare funkar.. så är 248.15 grader Kelvin.. som -13 grader Fahrenheit.. o -25 grader Celsius..
Vet Du att du får mig att LE Stort och det värmer ända hit ner till mig och jag blir så varm i hjärtat av Dina rader. Du är en sann reflekterande kvinna som sprider värme i Dina fotspår!
Kram *L
Det är konstigt när ångan kommer upp så glömms allt annat. Men medvandraren såg så ynklig ut och började dansa på sina tassar så det blev raska steg hem. Skulle ha varit härligt att prövat sparkstöttingsföret..... :-)
Lena.. Tack för Dina ord.. de värmer.. Funderar på om det är namnet som gör oss lika.. Kramar *L*
Lexrex.. Åh, du har en medvandrare.. tycker om sådana jag.. o en rask promenad hem är i allra högsta grad närvaro.. Ja, vem vet.. vi kanske måste planera in en en långsparkstöttingtur.. :-)
fniss...det är säkert ett av det som förenar oss...kram och tack för din uppvaktning, den mådde jag bra av!