Excessa

.. att landstinget, eller var det universitetet tro, söker kvinnor som har pms-besvär.. o ett ögonblick tänkte jag att jag skulle ringa.. men något kom o slog undan dom tankarna.. för såå illa är det ju väl inte.. blir ju bara litegrann som en spärrballong.. o blir ju bara lite grinig.. o börjar ju bara nästan gråta för o på grund av nästan ingenting.. jag blir ju bara lite ful.. o har ju bara lite svårt att se någon mening med någonting.. o det finns ju dom som har det värre..

Varför är det så lätt att negligera sina egna problem.. Pratade med en som hade ett jobb i morgon o hon låg hemma med feber.. men hon tänkte att det jag tagit på mig måste jag göra.. Jag sa åt henne att hon skulle stanna hemma i morgon o vara rädd om sig o att jag skulle ringa o säga hon inte kunde komma.. för ingen tackar en för att man ställer upp fast man inte orkar.. Hon tackade mig för att jag tänkte på henne..

Men det här projektet skulle iaf hålla på i 8 månader.. en hel evighet alltså.. omräknat är det cirkus 1.5 % av det liv jag levat hittills (vet ju inte hur mycket till jag har kvar).. o så skulle man måsta göra 9 besök.. 1 gång i månaden med andra ord.. om jag gissningsvis gissar att varje besök tar 1-2 timmar så är ju det minst en halv arbetsdag.. per månad..

Så frågan är ju.. varför skulle man, Jag, inte ringa o anmäla mitt intresse.. För även om jag kke bara har några år kvar innan jag blir en klimakteriehäxa.. så är det ju värt ett försök iaf.. O det är ju bara rykten jag hört att det finns klimakteriehäxor som är i mitten av 40-talet..

Ju mer jag tänker på det, desto mer ologiskt är det att inte lägga ner tid på sig själv..

Ska tänka en stund till.. tills morgondagen börjar..