Excessa

.. men det gör inget.. I går kväll kom jag på att vi är ju lediga på fredag så då blir premiärgåstavsturen från jobbet på måndag.. sen kom jag på att den 5:e är ju på torsdag.. Har kollat busstider o priser.. o funderar på om jag ska ta 7,10- eller 7,45-bussen.. men det behöver jag inte bestämma förrän kvällen innan.. bara jag har busspengar så ordnar det sig.. Jag skulle ju iofs kunna gå Till jobbet också, men jag tycker nog att 1 timme motion om dagen är tillräckligt..

Gick o tänkte på vad Det handlar om mig skrev om samtalet hon hört mellan en mamma och sonen.. Att ständigt få nedlåtande kommentarer om vad jag som barn väljer sätter sina spår.. att där kan du inte göra.. så där kan man inte se ut.. Att ständigt bli ifrågasatt.. Men Varför bla bla bla.. Det går inte att bekriva för jag kan inte få med tonfallet.. Det nedlåtande.. Men ibland hörde jag också några positiva ord.. Det var när dom berättade att jag var sååå snäll när jag var liten för jag grät aldrig.. låg mest o sov o var sååå snäll..

Jag blev tyst.. o hade helst av allt inte velat synas.. o så blev det i skolan med.. någon av de första dagarna i 1:an så hade jag inte hunnit gå på toan på rasten.. o jag trodde inte man fick gå på lektionen.. o jag var så jävla pinknödig men vågade inte fråga.. haha, det kunde ju bara sluta på ett sätt.. det var bara fröken som upptäckte det (tror jag) o sa att jag kunde cykla hem.. Hon var snäll den fröken..

När jag nyss hade fått körkort hade jag åkt till min moster en helg.. när jag åkte hem därifrån så blev det lite tokigt för jag gissade mig mest till åt vilket håll jag skulle.. Hem kom jag.. fast vägen blev väl 10 mil längre.. Mig gjorde det inget för jag tyckte, och tycker fortfarande om, att köra bil.. När jag kom hem så berättade jag det med ett litet skratt.. o blir sen dumförklarad, för vilken idiot som helst Vet ju vilken väg man ska åka..

Jag pendlar lite upp o ner i vikt.. men brukar ligga mellan 60 o 70 kg.. De gånger jag ligger närmare 70 o jag träffar "kära" mor så säger hon på fullt allvar; Vad tjock du har blivit..

Det ser bagatellartat ut det jag försöker beskriva för jag kan inte få med tonfallet, de nedåtragna mungiporna o blicken..

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt; Jag ska INTE bli som hon! O jag vet inte hur många gånger jag velat ge igen.. få henne att känna sig lika jävla liten som hennes ord har gjort mig.. jag har varit skitglad att jag inte har barn för jag vill inte utsätta mina barn för det jag fått..

Idag inser jag att jag har mycket av henne i mig.. pga arv o miljö.. men jag är ändå så mycket mer annat än hon.. Jag är ingen kopia av henne.. o jag har andra värderingar än vad hon har..

Nej, jag är ingen ängel.. jag har mina sidor jag med.. som jag måste jobba med.. men jag försöker tänka efter innan jag säger nåt.. jag försöker lyssna o på den som pratar.. o ta mig tid till den som behöver det.. o jag försöker ge svar på frågor.. Jag försöker se det positiva..

Hon är densamma idag o jag kan inte förändra henne.. Kanske är jag oärlig när jag inte säger rätt upp o ner vad jag känner o hur jag upplevt henne o "käre" far.. När jag var på behändlingshemmet så bjöd jag inte henne till anhörigdagarna, men jag sa att hon får inte bo hos mig.. Det passade inte riktigt så då struntade hon i att komma.. okej, det var hennes val.. Att hon sen tycker det är mitt fel att hon inte åkte är en helt annan historia.. Jag har gett henne tips på böcker hon kan läsa.. Men Nej, det behöver inte hon.. So what.. mer kan jag inte göra.. annat än att tänka på mig själv..

Kanske är jag oärlig när jag inte bryter helt med henne.. men jag kan ju inte hindra henne från att älska mig.. på sitt sätt.. Jag kan däremot sätta gränser, o då är det upp till henne att acceptera dom..