När huvudet är trött..
.. så känns även kroppen helt utmattad.. o även fast jag vet att det är skänt att promenera så tog jag bussen hem.. o satte mig sen i bilen o var ute o åkte nästan 1 timme.. egentligen var nog inte det speciellt smart med tanke på tröttheten.. men jag behövde den stunden.. instängd i min bil.. o ingen utifrån kan komma in..
Lyssnade på P1, tror jag, på en kvinna som intervjuade någon som heter Kim.. som hade gjort en dokumentär som heter Sisters in law.. en film om 2 kvinnor som är domare i Kamerun.. en film om människor som är offer som anmäler förövarna.. en film om hopp och framtidstro.. o jag kände att jag skulle vilja se den.. letade på nätet o hittade info.. Fast jag får vänta till den 10/3 innan den visas här.. o den helgen är jag i Stockholm.. jag hoppas verkligen att den visas flera dagar.. Men jag hade gärna sett den i morgon.. för när jag kommer på något så vill jag att saker o ting ska hända på en gång..
Jag vill till exempel att bältet ska kunna knäppas i samma hål som förra sommaren efter endast några gångers gående.. Jag vet att det inte funkar.. Men några millimeter märks det allt redan nu..
Om jag börjar göra något hemma.. så vill jag bli klar lika fort som jag knäpper med fingrarna.. Men sitter jag och väntar på en busstation så gör det inget om jag får sitta en kvart..
På morgonen när jag går till bussen så är jag nästan stressad innan jag går.. ändå vet jag att jag kommer att hinna med bussen.. för jag är vid hållplatsen minst 10 minuter innan den kommer..
Ska jag någonstans så är jag gärna ute i tid.. iaf tills jag satt mig i bilen.. när jag väl sitter i den så gör det mig inget om jag får lov att stanna vid varje rödljus.. eller om tågbommarna är nere.. då sitter jag lugnt o bara väntar på min tur..
Men det är tiden innan som är stressande.. sen lugn när jag är på väg till något.. eller från något..
När man åker från en plats till en annan.. så är man ju på väg från något.. men också till något.. o det har olika betydelser varje gång.. lämnandet är mest betydelsefullt ibland.. o ibland är målet i fokus.. då kanske det är bra om man i alla fall kan vila sinnet under resans gång.. o i själva resan finna ett lugn.. o närvaro med ressällskapet..
Lyssnade på P1, tror jag, på en kvinna som intervjuade någon som heter Kim.. som hade gjort en dokumentär som heter Sisters in law.. en film om 2 kvinnor som är domare i Kamerun.. en film om människor som är offer som anmäler förövarna.. en film om hopp och framtidstro.. o jag kände att jag skulle vilja se den.. letade på nätet o hittade info.. Fast jag får vänta till den 10/3 innan den visas här.. o den helgen är jag i Stockholm.. jag hoppas verkligen att den visas flera dagar.. Men jag hade gärna sett den i morgon.. för när jag kommer på något så vill jag att saker o ting ska hända på en gång..
Jag vill till exempel att bältet ska kunna knäppas i samma hål som förra sommaren efter endast några gångers gående.. Jag vet att det inte funkar.. Men några millimeter märks det allt redan nu..
Om jag börjar göra något hemma.. så vill jag bli klar lika fort som jag knäpper med fingrarna.. Men sitter jag och väntar på en busstation så gör det inget om jag får sitta en kvart..
På morgonen när jag går till bussen så är jag nästan stressad innan jag går.. ändå vet jag att jag kommer att hinna med bussen.. för jag är vid hållplatsen minst 10 minuter innan den kommer..
Ska jag någonstans så är jag gärna ute i tid.. iaf tills jag satt mig i bilen.. när jag väl sitter i den så gör det mig inget om jag får lov att stanna vid varje rödljus.. eller om tågbommarna är nere.. då sitter jag lugnt o bara väntar på min tur..
Men det är tiden innan som är stressande.. sen lugn när jag är på väg till något.. eller från något..
När man åker från en plats till en annan.. så är man ju på väg från något.. men också till något.. o det har olika betydelser varje gång.. lämnandet är mest betydelsefullt ibland.. o ibland är målet i fokus.. då kanske det är bra om man i alla fall kan vila sinnet under resans gång.. o i själva resan finna ett lugn.. o närvaro med ressällskapet..
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Kommentarer
Postat av: Annela
På Filmfestivalen som börjar snart här i Göteborg ska de visa "Sisters in law" och den ska jag försöka gå och se. Den verkar väldigt bra och trösterik.
Postat av: En liten tant
Bra beskrivning av otålighet i vardagen. Vill också knäppa med fingrarna!
Postat av: Excessa
Annela.. Ja, jag tror detsamma.. Har en aning om att Folkets bio bara visar en föreställning.. men jag blir glad om jag har fel..
En liten tant.. Tack! Det är skönt att känna att jag inte är ensam.. Jag tror att det är resultat- o prestationstankar som sätter stopp i mitt handlande.. en svårighet att vara Här o Nu.. Men jag tränar på att koppla bort det.. o Snart kanske jag är där.. Snart är nog om.. 20 år.. eller nåt sånt..
Trackback