Excessa

Det hela började en solig söndagseftermiddag. Våren hade tagit ordentlig fart o snösmältningen gjorde att översvämningar var mer regler än undantag.

Jag hade just kommit in efter en långpromenad när telefonen ringde. – Hej, jag ringer från SVT och är producent för Plus. Jag undrar om du skulle kunna komma hit i morgon o leda programmet?

Om jag säger att jag tappade hakan o ögonen blev stora som tefat så är det en underdrift.

- Va.. va.. va.. stammade jag fram.. men Sverker då? Han Är ju Plus.. o har ju gjort varenda program i 18 år.. tillsammans med soptunnan.. Hur har ni fått mitt telefonnummer? Jag har aldrig gjort TV.. vet inte ens hur man gör..

- Nja, egentligen skulle ju Sverker göra programmet som vanligt, men han är försvunnen sedan 3 dagar. Han skulle varit här igår och fått manuset men jag får inte tag på honom. Ditt nummer fick jag av en kollega. Kan du komma i morgon vid 10- tiden så hinner vi gå igenom hur allt går till?

-Kan jag få en timme på mig att fundera, frågade jag samtidigt som tankarna förvirrade sig mer än vanligt o 1000 fjärilar kläcktes i magen. Hur hög pulsen var har jag ingen aning om, kanske någonstans i närheten av max.

När jag lagt på damp jag ner på rumpen där jag stod o fick ett hysteriskt fnitteranfall. Dom är ju inte kloka på en endaste fläck. Nog måste dom ha ringt fel nummer för jag känner ingen som jobbar på SVT. Inte ens på lokalavdelningen. När jag satt där och flämtade efter luft så ringde en vän. Han blev en anings fundersam då han bara hörde fnitter. Efter en stund lyckades jag förklara vad som hänt o han tyckte absolut att jag skulle ta chansen. För en sådan chans får man nog bara en gång i livet. O vem vet, programledaranlaget kanske legat gömt ända tills nu. Trots mina protester om att de ringt fel så fick han mig att lova att ringa tillbaka, tacka ja o så åka dit morgonen därpå.

När jag väl somnade så sov jag faktiskt några timmar. Och konstigt nog så drömde jag också. Att jag kunde flyga. Jag vaknade innan klockan ringde och gjorde mina vanliga morgonbestyr tills jag kom ihåg vad jag gett mig in på. Gröten kallnade och osten började svettas. I duschen tog jag balsam först och sen tvättade jag håret. Garderoben hann jag vända ut och in på och byrålådorna fick en alldeles ny ordning.

Vi hade bestämt att jag skulle vara vid studion kring 10- tiden och jag var där i tid. Väldigt god tid. Närmare bestämt redan vid 9. Men så tidigt kunde jag ju inte gå in så jag åkte runt TV- huset o tittade efter var jag skulle kunna smyga in. Körde omväxlande höger- och vänstervarv.  O varje varv så räknade till 4 ingångar, varav en var en kajplats och två var dörrar med kodlås. Alltså skulle jag bli tvungen att ta stora entrén för att komma in.
Parkerade bilen och tog ett djupt andetag. Ok, vinna eller försvinna! Gick in genom dörren o mötte mig själv i en spegel.. Oj, hade visst glömt kamma mig.. men det var så dags att tänka på när jag stod öga mot öga med producenten. Hon tittade leende på mig och hälsade mig välkommen. Mina protester att jag var  fel människa, på fel plats, vid fel tillfälle hördes inte för hon började presentera mig för reportrarna, bildproducenterna, kamerafolket och lämnade mig sedan i händerna på en erfaren scripta. En scripta är en människa som håller reda på det mesta som händer på en inspelning. Vi började gå igenom dagens program. Hon förklarade att jag skulle se in i den kameran som det lyser en röd lampa på. Istället för en massa papper i handen så fanns det en rullande textremsa i en monitor och det var bara för mig att läsa den. Jag skulle också ha en snäcka i örat med direktkontakt med producenten. I den skulle jag få alla instruktioner jag behövde. Så egentligen behövde jag bara stå där och läsa innantill.

Jag blev visad till sminket o fick tillfälle att sitta o andas en stund innan jag blev omklädd. Det var ungefär som "Gör om mig" i Go´kväll. Gissa om jag blev snygg.

Sen var det dags att börja öva. Dagens test var om hur man skulle sköta behåar så de höll så länge som möjligt. Sedan var det en intervju med en kabelleverantör som inte håller de löften de lovar i reklamen. Och även om jag inte behövde tänka själv så gjorde stamningarna att omtagningarna blev otaliga.

Plötsligt kliver Sverker in i studion. Med andan i halsen förklarar han att han varit ute på en flerdagarstur på hästar tillsammans med sin dotter Linda och hennes naturkollegor från Island. De hade blivit instängda pga vårfloden och eftersom de var i fjällen och alla hade comviq- abonnemang så gick det inte att få kontakt med resten av världen. Efter många omkringridningar hade de till slut kommit fram till en tågstation. Där hade de väntat på tåget i 2 dagar innan de till slut kunnat ta sig hem.

Tacksamt återlämnade jag programledarrollen till Sverker och satte mig att prata med Linda och hennes isländska vänner. Rätt vad det är så kläcker jag ur mig att Island alltid fascinerat mig och rätt vad det är så har jag en inbjudan i handen att åka dit och jobba med deras hästar. Efter ett par månader med jobbavslut, möbel- och tingbortskänkning samt lägenhetsrensning så sitter jag nu på ett plan till Island. Och ska få jobba med hästar och lära mig köra slädhundar. Men det.. är en helt annan historia.

Jag fick senare reda på att en 6:a hade blivit en 9:a.. Så det kan gå..

Mitt ämne till Mys och Pys: Därför är jag bussguide i Italien