Katastrof..
.. eller kanske inte.. bara lite kaos.. men kaos är väl granne med gud.. eller.. hmm.. har inte så mycket koll jag.. är ju inte med i kyrkan.. i och för sig så var jag det i och med att mina föräldrar valde att döpa mig.. visserligen blev jag inte döpt i kyrkan (har sett fotobevis på det) men det hade väl ingen större betydelse.. konfirmera mig vägrade jag eftersom jag tyckte att många gjorde det bara för att få presenter.. jag fick present ändå.. en senapsgul Puch Dakota.. då, 1978, hade den jag fick några år på sadeln.. så kanske hade lacken varit Guld till att börja med..
Mina kompisar, eller kanske rättare sagt, de stora pojkarna, samt min bästa kompis, tyckte ju att en blå Zündapp var det absolut bästa, och enda, märket man kunde transportera sig med.. men trots min senapsgula Puch fick jag hänga med så gott jag kunde..
Hängde med gjorde jag dock inte speciellt mycket eftersom jag mest var hemma hos min dåvarande pojkvän.. han bodde 2 mil bort o dit gick det ju att åka moppe.. på landet tillsammans med kossor och grisar..
När jag fick,,, hahaha,, jag fick inget minsann körkort, betalde allt själv och körde upp i egen 165 cm hög person,, så glömde jag bort min senapsgula Puch Dakota för jag köpte en grön SAAB 99 -69.. den hade lite rödahundfläckar.. o så var den lite kinkig i starten.. tankmätaren fungerade inte heller så jag visste aldrig om det berodde på kinkighet eller tom tank då den inte ville starta.. den sålde jag efter ett tag..
Efter det så lånade jag pappas oranga Audi 100 från -81 eller nå sånt.. för det mesta de kvällar han var i det tillståndet att han inte kunde köra den.. men i den bilen såg jag inte alls bra ut för lampor och reflektorer var fruktansvärt dåliga..
Så, helt plötsligt, råkade jag på en SAAB automat -74.. Åh, jag satt som en drottning i den bilen.. gled fram o vinkade vackert till alla som råkade snegla på mig.. i och för sig så var den inte speciellt vacker, men den jag köpte bilen av sa att den hade varit med i en film.. tyvärr så var även den kinkig i starten.. o automater drar man inte igång hur som helst.. hmm.. har glömt vad som hände med den..
Sen blev det en Audi 80 -83.. tja, liten o behändig var den.. o jag syntes i skogen orange som den var.. men en dag när jag körde in på parkeringen vid Kupolen så började det dundra förfärligt av den.. o så bidde styrningen lite kaputto.. oooppsi.. Rost?! Den bilen vet jag vars den hamnade.. Skroten!
Då hittade jag en lysande röd Opel Kadett.. årtal.. hmm.. den var gammal! Men fin var den! Något bullrig inuti men den rullade troget fram dit jag ville.. från dalarna till skåne o till västerbotten.. men när jag åkte hitåt så var jag allt lite fundersam.. hackade o knackade.. stannade lite nu o då o lyfte huven för o se om jag, amatörtraktorreparatör som ajg var, kunde hitta något fel att laga.. men nej då, såg inget alls.. så jag fortsatte gasa o hålla tummarna att jag skulle komma fram.. o det gjorde jag.. efter ett halvår upptäckte jag varför den hackat o knackat.. ett litet litet brott på en tändkabel gjorde att gnistan inte gick ända dit den skulle utan hoppade över i motorblocket.. samtidigt hittade jag även andra fel så skrotnisse fick till slut ta hand om den..
Fast jag hade tur o en jobbkompis hade en Volvo 144 -74.. Röd! med bruna prickar.. men den rullade i alla fall.. o startade för det mesta.. tyvärr så blev det massa fel på även den men det gjorde inget för kompisen hade en Volvo 245 -84 o sälja.. för Volvon som jag lämnade tillbaka drogs det av lite på priset..
Waow.. det kändes som en Ny bil.. en -84 redan 1998.. o kombi.. vovsan fick sin alldeles egna ingång o plats.. tyvärr gjorde ett mångapoängsbesiktingsprotokoll slut på vår ärofyllda välfärd.. med, bland annat, en CO-halt på 7,5 valde jag att skänka bort den..fast jag fick i alla fall betalt för lättmetallfälgarna..
Nu har jag en gammal bil.. ja, alltså jag har haft den i drygt 1 år.. en vit (smutsgrå) Toyota Camry -92 år 2006.. o den passerade galant bilprovningen.. förutom framrutan då som behöver bytas.. men om jag byter den (en försäkringsangelägenhet) så kommer jag att se väldigt bra ut..
Mina kompisar, eller kanske rättare sagt, de stora pojkarna, samt min bästa kompis, tyckte ju att en blå Zündapp var det absolut bästa, och enda, märket man kunde transportera sig med.. men trots min senapsgula Puch fick jag hänga med så gott jag kunde..
Hängde med gjorde jag dock inte speciellt mycket eftersom jag mest var hemma hos min dåvarande pojkvän.. han bodde 2 mil bort o dit gick det ju att åka moppe.. på landet tillsammans med kossor och grisar..
När jag fick,,, hahaha,, jag fick inget minsann körkort, betalde allt själv och körde upp i egen 165 cm hög person,, så glömde jag bort min senapsgula Puch Dakota för jag köpte en grön SAAB 99 -69.. den hade lite rödahundfläckar.. o så var den lite kinkig i starten.. tankmätaren fungerade inte heller så jag visste aldrig om det berodde på kinkighet eller tom tank då den inte ville starta.. den sålde jag efter ett tag..
Efter det så lånade jag pappas oranga Audi 100 från -81 eller nå sånt.. för det mesta de kvällar han var i det tillståndet att han inte kunde köra den.. men i den bilen såg jag inte alls bra ut för lampor och reflektorer var fruktansvärt dåliga..
Så, helt plötsligt, råkade jag på en SAAB automat -74.. Åh, jag satt som en drottning i den bilen.. gled fram o vinkade vackert till alla som råkade snegla på mig.. i och för sig så var den inte speciellt vacker, men den jag köpte bilen av sa att den hade varit med i en film.. tyvärr så var även den kinkig i starten.. o automater drar man inte igång hur som helst.. hmm.. har glömt vad som hände med den..
Sen blev det en Audi 80 -83.. tja, liten o behändig var den.. o jag syntes i skogen orange som den var.. men en dag när jag körde in på parkeringen vid Kupolen så började det dundra förfärligt av den.. o så bidde styrningen lite kaputto.. oooppsi.. Rost?! Den bilen vet jag vars den hamnade.. Skroten!
Då hittade jag en lysande röd Opel Kadett.. årtal.. hmm.. den var gammal! Men fin var den! Något bullrig inuti men den rullade troget fram dit jag ville.. från dalarna till skåne o till västerbotten.. men när jag åkte hitåt så var jag allt lite fundersam.. hackade o knackade.. stannade lite nu o då o lyfte huven för o se om jag, amatörtraktorreparatör som ajg var, kunde hitta något fel att laga.. men nej då, såg inget alls.. så jag fortsatte gasa o hålla tummarna att jag skulle komma fram.. o det gjorde jag.. efter ett halvår upptäckte jag varför den hackat o knackat.. ett litet litet brott på en tändkabel gjorde att gnistan inte gick ända dit den skulle utan hoppade över i motorblocket.. samtidigt hittade jag även andra fel så skrotnisse fick till slut ta hand om den..
Fast jag hade tur o en jobbkompis hade en Volvo 144 -74.. Röd! med bruna prickar.. men den rullade i alla fall.. o startade för det mesta.. tyvärr så blev det massa fel på även den men det gjorde inget för kompisen hade en Volvo 245 -84 o sälja.. för Volvon som jag lämnade tillbaka drogs det av lite på priset..
Waow.. det kändes som en Ny bil.. en -84 redan 1998.. o kombi.. vovsan fick sin alldeles egna ingång o plats.. tyvärr gjorde ett mångapoängsbesiktingsprotokoll slut på vår ärofyllda välfärd.. med, bland annat, en CO-halt på 7,5 valde jag att skänka bort den..fast jag fick i alla fall betalt för lättmetallfälgarna..
Nu har jag en gammal bil.. ja, alltså jag har haft den i drygt 1 år.. en vit (smutsgrå) Toyota Camry -92 år 2006.. o den passerade galant bilprovningen.. förutom framrutan då som behöver bytas.. men om jag byter den (en försäkringsangelägenhet) så kommer jag att se väldigt bra ut..
Kommentarer
Trackback