Excessa

plötsligt står hon bara där.. precis som hon är.. lampan avslöjar allt.. hon kan inte gömma sig..

Ögonen är det första som fångar mig.. mörkt bruna som de djupaste brunnar.. och det känns som att jag skulle kunna dras in i dem.. fångas utan att veta vart det leder.. i mörkret finns också ett dunkel, nästan som om hon dolde något..

Ovan de mörka ögonen ser jag de svarta ögonbrynen.. där finns inte det minsta finess men de passar så väl ihop med ögonen att finessen skulle ha blivit malplacerad..

Ett smalt gammalt, aningen rött, ärr går snett över näsryggen.. hon döljer det inte med krämer och smink.. det känns naket på något sätt.. och.. intressant.. är hon månntro inte rädd att visa sitt innersta för den som vågar se..

I pannan finns många vågräta linjer.. är hon månntro nyfiken på livet.. varför skulle hon annars lyfta pannan så mycket att spåren stannat kvar.. spanar efter lodräta veck.. bekymmersrynkor.. nej, kontigt nog så finns de inte där.. eller är hon kanske en mästare på att dölja dem..

När hon ler så lyfts kindbenen och skrattskrynklorna ger ansiktet en helt annan form.. från ögonkanterna och utåt så ser det ut som att hon är en katt.. eller kanske en tiger..

Hennes leende verkar komma från det innersta.. sprider sig till ögonen.. och visar sig i hela hennes jag.. och jag känner att Henne vill jag lära känna.. och bli vän med..

*håller tummarna* och hoppas hon vill bli lite kompis med mig..