Excessa

.. trillar ner o snart förvandlas jag nog till en sparbössa..

Jag vet att förändringar tar tid, fast jag vill de ska gå fort.. I gårdagens På jakt efter lyckan (på 2:an) intervjuade Helle Lyster Mette Nørgård som har skrivit en bok om några av H C Andersens berättelser och hur man i dem kan få hjälp till att skapa ett bättre liv, både på arbetsplatser och privat. Den fula ankungen togs upp och det är väl rätt naturligt att man så småningom inser vad och var man är.. Men det var inte det som gav mig mest utan det var när Mette sa att det tagit henne 30-35 år att ändra sin egen självbild.. de ord hon fick sig sagda när hon var liten satt så djupt inne i henne att oavsett hur många som sa motsatsen så hade hon länge kvar bilden från hon var barn.. Det tar tid och det måste få ta tid, men så småningom så är barnabilden borta.. eller i varje fall undanstuvad o mycket mindre betydelsefull..

På P1 i morse så resenserade ehmm Ahlström boken A perfect mess.. Jahupp, tänkte jag, änteligen har resten av världen förstått det där med att inte behöva ha perfekt ordning och reda.. detta har jag själv förstått ända från dagen O som Orkar inte.. Men otaliga är de kommentarer, och handfasta "hjälpsamheter", som försökt få mig att bli/vara något jag inte är.. 

I dag har en massa 25-öringar ramlat ner vad det gäller mat.. Den senaste tiden har jag ju i alla fall försökt, och för det mesta, lyckats med att ordna till lite skapligt goda lunchlådor.. för inte så länge (ett par-tre år) sedan kunde jag steka falukorv och koka snabbmakaroner på morgonen innan jag gick till jobbet.. Ja, jag vet, det låter helt sjukt.. men jag orkade inte på kvällarna och jag inbillade mig att jag inte kunde laga mat.. Om jag, mot all förmodan, orkade laga mat på kvällen så blev det hemgjord potatismos och stekt falukorv..
I dag har jag haft lusten att tilllaga, och reparera, sånt jag förut aldrig haft en tanke på att ens försöka göra..
När jag tänker tillbaka så är det kanske inte så konstigt att jag varit en aaanings rädd för matlagning, för hon som lagade mat när jag var liten tyckte det var rena rama pinan att laga mat.. och att beräkna portionerna var för henne ett litet helvete eftersom hon ville att alla skulle bli mätta och att alla fat skulle vara tomma efter måltiden.. Jag tror att letandet efter perfektion samt kontrollbehovet var/är hennes största fiende.. och jag tycker mest synd om henne för då, 30 år sedan, hade hon nog inget annat val.. arvet och hur man skulle vara satt nog (gissar jag) så hårt inpräntat att något annat inte fanns att välja.. I dag, med otaliga program, böcker och andra verktyg, har hon alla möjligheter att välja.. Men det är hennes val!

Själv har jag njutit av helstekt hjort, potatis- o morotsgratäng och kantarellsås.. Waow.. jag blev nästan imponerad av min egen matlagning.. hjorten var alldeles lagomt stekt, mör o fullkomligt smalt i mun.. gratängen la sig lent med lite sting i mun o kantarellsåsen toppade det hela med en smak av skogen.. I och för sig så har jag ingen annan hjortstek att jämföra med men det gör inget.. Gott var det! :-)
Waow.. för första gången har jag ätit en söndagsstek.. o så fick jag 4 lunchlådor också..

Laxfiléerna var inte alls några filéer utan schnitslar.. provsmakade en liten bit (orkar ju inte äta 2 middagar efter varandra :) o de verkade också vara rätt okej.. potatisarna hann däremot koka sönder så det blev mos istället för pressat.. men det är okej det med.. i alla fall så blev det 4 st såna..
O så bidde det en stor bunke med tomater, gurka och äpplebitar..

Men nästa helg behöver jag inte reparera någon mat för nu är alla mina lunchlådor fyllda med något ätbart, + att jag fick flytta över några förfrysta lådor till plastpåsar, så nu har jag 2,5 veckas hemlagade lunchlådor i frysen.. Waow, jag blir nästan imponerad,, igen.. ;-)

Nej, men allvarligt.. förändringar tar tid.. o gissningsvis så har bland annat höstens (och förra höstens) line dancen gjort en del.. promenaderna en del.. reflektioner en del.. bloggandet en del.. Förändrade tankar har absolut gjort sin del.. valet att välja vila sin del.. promenerandet sin del.. Måånga delar blir det.. 

Livet är ett pussel så stort att vi inte kan se ytterkonturerna på det, men kärnan finns där alltid..
det spelar ingen roll om det är bara en pusselbit vi har att hålla fast vid från början
i den lilla biten ryms regnbågens alla färger..
Så småningom finner vi fler bitar
bygger på vårat pussel
och regnbågen blir vackrare och vackrare
liksom den som bygger..



Jag hade inte planerat denna dag.. och jag har inte varit bäst i dag.. men jag har gjort upptäckter och jag har vågat pröva saker jag aldrig kunnat drömma om.. Underbart med andra ord :-)

Till veckan ska jag göra mitt bästa för att bli en pulkaägare.. annars får jag väl kamoflera mig med nåt lånat nåt barn.. ;-)