Många dofter..
I går lessnade jag o var upp på vinden o letade fram ett strypkoppel.. i och för sig så är ju vovsans saker på tok för stora till honom, men jag visste att jag hade ett som var för litet åt henne o som nästan passar lillhårbollen.. I dag har han varit en helt annan hund och går jättefint med mig.. o jag har varken behövt strypa honom eller rycka i kopplet.. Inte heller har jag slagit honom eller läxat upp han genom att bita han i örat för såna saker ligger liksom inte för mig.. Jag tror att det räcker att han känner att det är ett annat halsband och då blir situationen en annan.. Förmodligen har husse lärt han att inte dra med ett sånt koppel eftersom de både tränar och tävlar, och till vardags så går de mest lösa med husse o då drar de ju inte.. men eftersom de bara är här typ 1 helg varannan månad så vill jag inte ha dem lösa då jag inte kan kräva 100% lydnad utifall de skulle få för sig att dra iväg.. Jag kan bara göra det bästa av situationen och det tror jag att jag har gjort..
För övrigt så är ju lördagar rena rama latardagen så i dag har vi mest gosat lite till o från mellan promenaderna.. de har omväxlande kommit o bytt av varandra för att bli lite kliade bakom örona eller på magen.. Jag tror att de i alla fall gillar mig litegrann..
Nu ska jag försöka göra något av en fläskfilé som råkade hoppa på mig när jag var o shoppade.. när jag kom hem kom jag på att nåt sånt har jag aldrig gjort.. haha.. 1980 gick jag hemteknisk linje o där ingick ju matlagning, tvättning, städning och omvårdnad men jag har glömt det mesta av allt.. Fast jag kommer ihåg att vi en gång gjorde blodpalt men eftersom jag inte tyckte om det så la jag inte receptet på minnet.. och lika bra är väl det för det receptet hade inte alls hjälpt mig med min fläskfilé..
Wish me luck! ;-)
Visst vill man ha koll på fyrbeningarna. Den röda faran, nu 3,5 år gammal, kan ingen lydnad alls och ska man tro raskännarna finns det inte stora utsikter att ändra på det. Lydnaden glöms lätt bort när något distraherar en liten terrierhjärna...som ett fladdrande löv, en intressant doft, en kaninskit mums, mums, mums...en kattjävel, på den bara, eller bara en otrolig lust att springa, springa, springa. För att inte tala om vad som inträffar om en annnan hund kommer i sikte. Bye bye matte!
Jag är dock van vid lydiga lösgående hundar och vill ge honom frihet men börjar inse att det får ske på "säkra" platser där jag har överblick, han lyssnar bra på visselpipan men kommer inte 100%igt och det är ju vad som krävs i kniviga situationer. Visste om detta när jag skaffade honom, visste att han bara gått i utställningsringen men han är så gooo inomhus, lugn och fin och så är han faktiskt lydigare än andra irländska terriers som jag träffat och drar inte i alls kopplet.
Jag skulle bara ha en sällskapshund och det har jag nu :-)
Tror säkert att de gillar dig om de kommer fram för att bli killade bakom öronen!
Blackout.. Ungefär sån var vovsan o det var bara på "säkra" platser jag hade henne lös.. Men ni har ju nyss träffats så ni har alla möjligheter att träna med det ni tycker är roligt! Guu vad kul det skulle vara om du kunde få han till något som raskännarna säger är omöjligt :-)
Pallas.. Visst gör de det :-)