Vanor..
Själv har jag hela denna vecka, som ju inte är slut än eftersom det fortfarande återstår
Fast egentligen är det nog inte så skumt eftersom man, Jag, blir mer effektiv ju mer avslappnad jag är i mitt förhållningssätt till tiden och tankarna jag hinner/hinner inte med bussen..
Jobbeveckan har annars varit nästan lika katastrofal som vanligt.. På måndag morgon tittade lillchefen in o sa/frågade: O alla är friska idag?! -Jag hoppas det men bästa vickan1 har ju inte kommit än (hon börjar lite senare).. Haha Det gick 2 minuter så kom lillchefen in o sa att bv1 var sjuk.. Bv2 kunde inte komma in och det har jag förståelse för, hon har sina jobbetider hemmifrån på eftermiddagarna o planerar sina dagar efter det.. däremot, och TackoLov, kunde bv3 komma in o börja jobbträna lite mer.. Hon har gjort det görbra dessa dagar och helt klart verkar det som att hon trivs med att sitta i telefon så framledels kommer hon att jobba fredagar. I morgon kommer hon in redan vid 8 för att börja ta emot samtal o få lite hum om kundnummer o sånt som vi behöver ha reda på för att kunna göra ett bra jobb..
I går kväll satt jag ett par timmar med mitt utvecklingssamtalspapper.. huua mig.. Förväntningar hit o förväntningar dit.. bra o obra.. arbetsmiljö o stress o gud vet vad.. Tills slut bestämde jag mig för att vara stolt för det jag gör och även värdera mina insatser rätt högt, för jag gör ett bra jobb!
Vi började med att diskutera framtiden och det verkar som att vi flyttar någon gång i maj (vilket är ju nästan nästa vecka ;) Arbetsuppgifterna pratades o om hur man kan lägga upp dem och jag hade några tips angående våra storjobb. Tipsen verkade bli väl mottagna eftersom storchefen inte reagerade översittande utan kanske fick sig en tankeställare.. Men jag vet inte om jag riktigt kan lita på honom för vi spelar i olika divisioner, svårt att förklara men jag tror att det enda som intresserar honom är om företaget kan göra en vinst i saken.. hmm.. fast jag kanske lurar med att jag gör en vinst i en viss löneökning om förslaget går igenom så vi kanske inte är så olika trots allt.. hehe
Dagens morgon började alldeles underbart med en 20-minuterspromenad och det är jag glad för, för fem över åtta fick vi meddelande att hk-kontoret inte kom åt jobbprogrammet.. kan vi ringa o meddela samt eventuellt fixa lite jobb.. hmm.. småjobben var ju inga probelm men lite storjobb var skrämmande! Eeh.. hmmm.. hittade som tur var mobilnumret till J o kunde ringa honom o fråga var det o det stället låg.. Jo just det, min geografi är ju inte vad den var för 27 år sedan.. hehe.. fick lite, nej Mycket bra, guidning i norrorter och söderorter o fixade några jobb..
Hmm.. när jag tänker tillbaka på dagen så känns den väldigt konstig.. första gången som hk inte kommer åt programmet (vilket hänt för oss några gånger).. storchefen som de inte kunde nå.. snälla hjälposs- och gör det ni kan-samtal.. hmm.. undras om det var något test av nåt slag.. Och ingen information från IT-sektorn om vad felet var och de brukar vara snabba på att skicka ut såna meddelanden.. Äschan då, jag är nog bara lite inbillningssjuk.. hehe
Jag är Tacksam att jag börjat promenera mer o mer för det ger mig en skönare sömn och jag får möjligheten att rensa huvudet från sånt som har tendenser att börja gro.. Men första gången jag skulle kliva en en hållplats innan min vanliga plats var det väligt svårt.. Ja, jo, jag är lite knasig, vaddå svårt att kliva av bussen? Jo, det är det! Vanor sitter så långt ingrodda i våra ryggmärgar att till o med tanken kan bli svår ibland.. Många gånger så hann bussen både stanna o åka och jag andades lättad ut att jag fick fortsätta med mina gamla vanor.. sen en dag, efter många dagars tänkande, så kastade jag mig ur bussen på fel hållplats och jag Överlevde! Och jag såg inga retande o skrattande ansikten inifrån bussen..
När jag försiktigt berättar för andra om att jag promnerat hittan o dittan så tycker de jag gör det Bra! Hmm.. visst sträcker jag på mig och ler.. och plötsligt vill jag göra det ännu bättre o bli än mer olat.. Snablar, det är så lätt att dras med och höja ribban till höjder man, Jag, inte riktigt är beredd på..
Jag gör promenerandet för att jag vill röra på mig och få mer ork och sova bättre, inte för att vara bra i andras ögon (men det skadar ju inte :).. Jag får nog vara väldigt försiktig med hur högt jag sätter ribban för det är ju ändå jag som ska hoppa över den.. Fast så länge jag inte känner mig lämmen efter promenaderna så är det nog ingen fara.. :-)
Nu är det dags för lite själavård med Ior, Vita Björnis och Ettriga Bettan..
Jag får dåligt samvete över mina uteblivna promenader när jag läser om hur du travar och går och mår bättre och sover bättre. Men jag rår inte för det. Det är nämligen som så att centrum för jordens dragningskraft råkat förläggas till min soffa. Så bara jag öppnat ytterdörren sugs jag obevekligt in och ner i soffan. Där ligger jag som fastlimmad, timme ut och timme in. En kort stund precis vid midnatt suckar jorden och kraften släpper så jag kan resa mig och rädda mig in i sovrummet. Så där håller det på. Undra på att jag inte kommer ut på någon promenad.
Oj, jag har en hel del olater men så många ovanor att det inte går att räkna dem och det värsta är att jag njuter av dem :-)
Tant.. Jag tror jag förstår dig, har varit där 1,5 år.. Nästa gång du öppnar ytterdörren så kan (och FÅR)du kasta ut samvetet för det gör ändå ingen nytta. Allt har sin tid och det tar (vilket jag tror du innerst inne vet (men man behöver bli påmind ibland)) 1-7 år att ta sig igenom en kris.. Önskar jag kunde säga några kloka ord men det enda jag kommer på är; Kom ihåg puffa upp kuddarna nästa gång du lägger dig i soffan.. Var omtänksam med Dig!
Blackout.. Ja, hade jag en röd fara vid min sida skulle jag också bli väldigt olat..
hmm.. vadå värsta? Det måste väl ändå vara det Bästa att njuta :-)
Oj, läser om Ditt utvecklingssamtal på jobbet och blir påmind om att jag måste boka en tid hos min chef. Har förträngt det in i det längsta. Det känns så pinsamt att liksom försöka hitta en massa positiva saker om sig själv. Vet inte om det är en läggningsfråga eller en generationsfråga.
Ville också tala om att jag har gjort februari månads bidrag till skrivarcirkeln. Du är välkommen in på min blogg att kolla!
Inga.. hmm.. svår fråga.. men jag tror att det ligger mycket i jantelagen.. du ska inte tro att du är något.. och rädslan i att om jag tycker jag är bra på det här så kommer någon att tala om för mig att jag har fel.. Kanske är det så att vi lägger in värderingar och jämförelse gentemot andra och det är det som gör det svårt för, jag vill ju inte sätta mig på höga hästar gentemot andra.. hmm.. kanske obegripligt men jag tror jag vet vad jag menar i alla fall..
Du har kvaliteter som du ska vara stolt över så försök tillåta dig själv att känna det.