Excessa

Ämnet jag fått av Annela: Kappan


Det finns kappor.. och det finns kappor..

Minnet får sig en skjuts tillbaka till tidigt 80-tal.. Det är julafton o klapparna ligger under granen.. o visst har hon klämt o känt på sina klappar.. Vem har inte gjort det, spelar ingen roll om man är 8, 18 eller 38 år, att klämma hör lika mycket julen till som snöflingor..

Det året önskade hon sig en dunkappa.. kanske var det en svart hon ville ha, eller en röd kanske.. det var i alla fall en som var lagom puffig.. men ändå vara som en goosig varm famn att krypa in i.. och Snygg!

När hon vaknade på morgonen så önskade hon bara att dagen skulle gå fort, att Kalle Anka bara skulle vara 10 minuter och att julmiddagen bestått av endast Janssons frestelse.. Ja, det var väl en alldeles vanlig julaftonsdag.. då för cirka 25 år sedan.. 

När barna satt o tittade på Kalle Anka gjorde mor iordning julmiddagen.. och far var nere i källaren o fixade något med värmepannan, eller kanske något annat.. efter att ha varit ner i källaren flera gånger denna dag så var det tur för honom att det fanns att räcke längs trappen upp..

När det så till slut var dags för julklappsutdelning så var allas förväntningar på topp.. o äntligen satt hon där med det mjuka, stora paketet i famnen.. hon trodde och önskade att det skulle vara just den fina dunkappan som hon beskrivit för mor..

Julklappssnöret ville hon inte klippa sönder utan kämpade så fingrarna gjorde ont,  o drog det över hörnen.. och även fast hon var ivrig så lossades tejpen försiktigt från pappret, för pappret var ju vackert o kanske kunde det komma till användning en annan gång (fast hon kan inte påminna sig om att något sådant någonsin hänt)..

Öppnade slutligen kartongen o kikade ner.. såg något grått, puffigt o bylsigt.. det verkar vara dun, precis som hon ville ha, men färgen känns så fel.. när hon tar upp den så är det enda som påminner om önskningen plaggbeskrivningen; Dunkappa!

Hon tittar upp o säger Tack.. ser mors ögon som lyser av förväntan; Är den inte snygg!  och den passar jättebra till stövlarna du fick i födelsedagspresent ! ! !

Tanken att då, för 25 år sedan, be om kvitto o gå o byta, fanns inte.. o kappan var ju i alla fall varm och hon frös inte det minsta när hon hade den på..

En vinterkväll var hon ute på stan.. på håll såg en en tjej som hon lekt med som liten.. försöken att göra henne osynlig fungerade inte.. hon såg henne o tittade rätt in i ögonen.. - Tjenare! Hur är det med dig då? Vad gör du nu för tiden? Frågorna ramlar ramlar ut så hon knappt hinner svara.. sen kommer det.. tankarna som hon inte vågat tänka själv.. tankarna som bekräftar att det inte var detta hon önskat sig i julklapp.. 
- Du ser ju ut som en tant! 

Dunkappan hängdes in i garderoben.. hängde där många år till en rensning återbördade den till dess rätta ägare.. stövlarna vart så bortglömda att de till slut gick sin alldeles egen väg..

När hon tänker tillbaka så är det många känslor som dansar rumba.. men med facit i hand är hon ändå tacksam att hon fick orden kastade rätt in i magen.. det fick henne att börja resan.. Resan till nu..

och resan till nu.. den tar aldrig slut..


Mitt ämne till Johannapanna; Fotografiet