Gatlopp
Den nya scoutskjortan hängde på en galge.. tilltjatad från föräldrar som så länge sagt att de inte hade råd, att det inte fanns pengar till onödiga utgifter.. men Nu hade hon fått den.. o hon skulle vara så fin, så fin..
Hon låg i sängen och tränade på sätta fingrarna alldeles på Rätt sätt mot huvudet och allvarligt säga de ord som en scout ska kunna; Alltid redo! Och inom sig såg hon knopar och stekar och hur man skulle klara sig ute i vildmarken.. och hon ville hjälpa de nya småscouterna så att de också lärde sig.. Att vara Redo!
Helt plötsligt var det morgon och det första hon såg när hon slog upp ögonen var scoutskjortan.. hon log o önskade att dagen skulle försvinna i som ett ögonblick..
Kanske försvann dagen i ett ögonblick.. kanske tog dagen en hel evighet på sig.. Vem vet..
På kvällen tog hon på sig den nya fina scoutskjortan.. Stolt! För nu var hon med på Riktigt! Nu var hon redo för allt!
Hon tar tag i dörrhandaget o känner sig stark.. o det enda hon ser inom sig är möjligheter.. Ända till hon kliver innanför tröskeln..
I korridoren sitter dom, dom osnälla.. o de 5-6 metrarna känns om 100 mil..
Sakta går hon med nerböjt huvud.. vill inte synas.. vill inte ses.. och ser heller inte benet som sträcks ut.. oförberedd ramlar hon raklång på golvet och medans hon faller hör hon skratten.. Känner förnedringen.. hånskratten..
Hon går in i scoutlokalen.. känner sig inte alls redo.. ledaren frågar vad som hänt och hon berättar.. till svar får hon att det var väl inget farligt!
Med scoutskjortan dammig o trasig känns kvällens övningar som en evighet innan de äntligen tar slut..
Den kvällen var första och sista gången hon tog på sig skjortan.. o besökte scouterna..
Mitt ämne till En liten tant.. blir.. Förutfattade meningar..
Men fy, så sorgesamt - från lycka och stolthet till ett tillintetgörande på ingen tid alls. Dom osnälla - ve dom! Och den där ledaren! Man hoppas på ett skandalomsusat äldreboende för så'na!! Vare sig detta var en sann berättelse eller inte så upplevde jag alla känslorna när jag läste. Och va' snabb du var!!!!
Tack för pinnen - grunnar!
Säger som lilla tanten att känslorna fanns där, hos mig också, när jag läste. Ledarens förringande fick mig att vilja klösa ögon eller nåt annat på densamme.
så sorgligt. Och känner så igen det. Jag hade roligt på scouterna... tills en grupp yngre killar fick för sig att de skulle reta mig. Ledarna gjorde ingenting. Jag sa till dem (ledarna) att antingen slutar jag eller så slutar killarna. Det blev jag som slutade. Så gick det med min scout-tid. :-(
F-n, se till att mobb-utbilda varenda ungdomsledare i hela Sverige - NU! Sånthär beteende är så j-a onödigt!!
Detta med ledarskap. Det är av vikt att förstå… hur viktigt det är med ett förhållningssätt i mötet med alla.
Här är det aldrig på tyck och smak nivå,
ledarskapet kräver en oerhört stor mångfacettering ett kunnande om människor
Det finns alltför många ledare som inte borde vara ledare utan borde istället få prova på den andra sidan mer...för att komma till insikt om både sig själva gruppen om andra, om empati och förhållningssättet framför allt till alla individer man möter.. kramen till dig!
Det är tufft att vara liten! En barndom innehåller mycket av svårigheter som ska hanteras och det utifrån en ganska begränsad livserfarenhet. Min respekt för barn och deras förmåga att överleva växer mer och mer.
Det Du berättar är ju bara för grymt. Det får egentligen inte hända.
Håller med er allihop..
Det känns stort att läsa att jag kunnat förmedla många känslor!
Tyvärr finns det alltför många korridorer som för många känns som ett gatlopp, i ordets ursprungliga bemärkelse; Du har gjort, du är fel! Ställ upp en rad men människor med piskor i handen o så får den som är fel springa fram med slagen på ryggen..
Vad är det som är fel då? Ibland så är det ingen som vet det. Ofta är det de osnälla som har bestämt så.. Och ledare som kanske mer ser sin egen duktighet i andra vuxna människors ögon än att vara där för barnen.. Mycket handlar om prestige; se så Duktig jag är! Hittar på aktiviteter o dirigerar hit o dit! Väntar med stort leende på berömmet, från andra vuxna.. Människorna som är mindre och kortare, är endast redskap för att nå dit..
Tack för att ni lämnar era fotspår hos mig!
Kom ihåg att vara rädda om Er, för det finns bara en av oss! I positiv bemärkelse alltså :)
KRAMEN TILL DIG...
Tack Lena.. o tbxmegakraaam till Dig!