Köphysteri!
Nu, precis i mitten av september, närmar sig Sveriges mest hysteriska helg. Den helg då de barn som just börjat lära sig skriva, hårt koncentrerade plitar ner önskelistor långa som toapappersrullar. Egentligen är dessa listor föräldrarnas påfund, för de får en möjlighet att puffa på barnen att träna på att skriva. För vem vill inte skriva ner en lista som på saker som gör en lycklig.
Men vem säger att det är just det barnet skriver som det den önskar sig allra innerst inne? Med dagens alla TV:program blir vi, både små och stora, översköljda av alla underbara ting som gör vårt liv så mycket lyckligare än vi kan drömma om. Ja, vi blir inte bara lyckligare, om vi köper alla undermedel som finns kommer vi att bli vackra, framgångsrika och älskade. Och vem vill inte bli älskad?
Detsamma gäller även för barn! De plitar ner önskelistorna och som nybörjare i skrivarkonsten blir önskelistorna långa.. långa som toapappersrullar, och ju längre desto lyckligare blir barnet eftersom det får mer och mer beröm för att de klarar detta. Föräldrarna får också en lista där de kan välja det som passar just deras plånbok, så de behöver inte tänka så mycket.
När väl julklappsutdelningen kommer så kanske barnet inte alls blir så glad som det förväntades för paketen innehöll inte det den innerst inne önskade. Men barnet hade ju skrivit det på önskalistan så då är det bara att tacka och ta emot.
Egentligen är uppmaningen att skriva önskalistor välmening från föräldrar, men i slutändan kan det bli väldigt fel. Men att skriva önskalistor är en sak och att uppleva dem är en helt annan.
Upplevelser behöver inte kosta mycket mer än att man avsätter tid för varandra. Tid att ta en promenad och upptäcka allt som finns omkring oss. Lägga sig på rygg en sommardag i nyklippt gräs och följa molnens fantastiska formationer. Eller lägga sig på rygg mitt i vintern i snön och göra snöänglar. Ta en promenad i hösten och upptäcka alla färger som trädens granna löv bjuder oss på. Och på våren ta en cykeltur och försöka se allt som vaknar till liv.
Jag har inga barn.. men jag har varit ett.. och det bor fortfarande ett i mig.. Visst skriver jag önskalistor idag också, och när lönen kommer in på kontot så vill jag inte annat än att skaffa mig en del saker som lovar mig att jag blir lycklig, framgångsrik, vacker, vältalig och bara alldeles alldeles underbar .. och populär. Men reklamens budskap gör mig inte lycklig. Den försöker få mig att spara pengar om jag köper varan just nU.. en sak jag inte egentligen inte behöver.. men hur ska jag kunna motstå? Jag Sparar ju pengar jag inte har..för till och med bankerna lockar oss att göra allt vi kan för att få uppleva våra drömmar.. Men varken Du eller jag blir lycklig av att lyssna på dessa råd.. Lyssna istället på vad din mage säger dig.. när den känns som en skön känsla som ger ett leende på dina läppar.. då är det bara att följa med.. och njuta!
Mitt ämne till Johannapanna.. blir.. Sagan jag minns!
trevlig.... jag tror ju att köphysterin ökar i takt med att kärleken till oss själva och till varandra minskar... substitut... tror vi.
Trodde först Du refererade till Årjängs marknad som går av stapeln den här helgen och som gör den här fredagen varje år till varje lärares mardröm. Alla barn i vårt lilla samhälle är hysteriskt upptagna av att tänka ut vilken karusell de ska åka först och vad de ska köpa så i stort sett all undervisning faller på hälleberget.
Om önskelistor: Kanske borde det finnas utrymme att önska sig mer tid med människor man gillar, mer omtanke om varandra, mer av "snällhet" istället för prylar. "Lyckan" som kommer med köpta prylar är häftig en stund, men går fort över och lämnar inga goda avtyck i själen.
Ja, så sant så sant. Jag skrev sååå långa önskelistor som liten. Fick 150 julklappar och förstod aldrig riktigt varför. Mina föräldrar jobbade alltid och hade aldrig tid för mig. Vi hade barnflicka. Nä... julen blev aldrig glad ändå. Trots de 150 julklapparna.
Du har fångat det hela bra tycker jag!
Josephine.. Tack! Med tanke på all reklam som försöker få oss att känna det som att vi inte duger som vi är, så är det väl inte konstigt det blir så.. Tråkigt!
Inga.. Årjängs marknad.. hade jag alldeles glömt ;-) Så skönt sagt: Goda avtryck i själen! En sån önskalista kanske är ett ämne för barnen i skolan?
Mette.. Hade det ungefär som du, men utan barnflicka.. Tack för ämnet, det inspirerade.
Jättebra! Själv blir jag alltmer lik min salig far som under påtvingade besök i stadens varuhus ständigt muttrade: Jag ser bara mer och mer jag inte behöver.
Tant.. Tack! Visst finns det väldigt mycket vi inte behöver.. Kanske kommer det med åldern att vi vågar säga ifrån och Nej tack..