Det som gömdes i tö..

Plötsligt en dag vaknar hon, sträcker på sig o känner att stelheten är aningens mindre än igår.. förfrysningen börjar sakta men säkert släppa taget, och solens strålar ger en känsla av hopp.. Åh, vad hon har längtat efter den här stunden och att få slänga av sig det kalla, vackra vita snötäcket och låta fröna av livsglädje börja gro igen..


En gång för en evighet sedan så fanns glädjen där men abrupt tog den slut en höstdag då solen slocknade för att, som det kändes, aldrig mer tändas. Vintern infann sig och hon var innesluten i metertjock is där hon knappt såg vad som rörde sig på andra sidan, än mindre hörde hon vad som sades. Fast hon brydde sig inte, orkade inte annat än bara vara innesluten i isblocket.


Så småningom börjar hon fingra lite på isen.. knackar försiktigt och får, överraskande svar.. det knackar tillbaka utifrån.. Fylld av rädsla drar hon sig tillbaka och vill skrika Kom inte hit! Jag är smittad av vintern och isens kalla grepp om mig.. låt mig bara,, vara..


Men hon säger ingenting, blundar bara hårt.. oväntat känner hon en tår som sakta rinner nerför kinden.. blundar hårdare, ingen ska få se.. min ensamhet är min, bara Min! Solen kommer aldrig mer att värma som den gjorde förr, då, innan den slocknade..


Hon går in i dvalan igen och låter världen vara den den är..


När hon vaknar nästa gång är kinderna våta av tårar.. hon sträcker upp huvudet mot ljuset hon anar finns där utanför och känner en salt men livgivande smak på tungan.. i dvalan har hon fingrat lite på isen.. skrapat med nageln så isblocket fått flera gropar i sig.. På andra ställen upptäcker hon avtryck av händer som värmt och smält isen utifrån.. Djupt inom henne finns rädslan att de ska nå fram men längtan är starkare och försiktigt fortsätter hon skrapa på insidan av isblocket.. och värmen från händerna på utsidan gör isen skirare och tunnare och snart finns det en öppning..


I öppningen ser och känner hon åter solens strålar.. värmande.. Skrämmande.. Hon känner en hand på sin axel.. vänlig.. varm.. förstående.. Kisande med tårfyllda ögon tittar hon upp, överraskad att det finns människor som stannat kvar.. Känslan fyller henne med glödande värme som smälter det sista av isen..


Försiktigt sträcker hon ut handen och lägger den på den arm som är närmast.. provar om den ger det stöd hon behöver.. Känslan är hissnande då armen stannar kvar när hon sakta börjar resa sig.. och där kommer en till som säger jag Finns här om du vill.. Bakom sig känner hon att någon står nära, nära men utan att tränga sig på, bara som stöd utifall det behövs.. Framför sig ser hon människor som delar med sig av sina leenden och som vill skratta med henne..


Med stapplande steg tar hon sig ut i solen.. hjärtats extraslag blir en dans som tar henne från det gömda ut i värmen och än en gång får hon uppleva våren.. Tårar av tacksamhet rinner sakta nerför kinden..


 

Mitt ämne till Johannapanna: Lösenordet


 


Kommentarer
Postat av: johannapannan

välskrivet och sorgligt. Men en fin historia. Kändes bra i magen att slutet blev så fint, som en liten blomma som växte upp ur torr jord kom hon fram ur isen.

Postat av: Anonym

Du har skrivit en berättelse med flera bottnar som jag uppfattar den när jag läser den.

Det handlar både om att våren och värmen kommer och tinar upp snö och vinter.

Men den handlar också om att kärlek kan tränga igenom kyla och likgiltighet. Den kan tina upp en människa som länge varit djupfryst, att det alltid finns hopp för den som varit förlamad och bortglömd under tjockt täcke av det kalla mörkret.

Nu kanske jag lägger in mer än Du tänkt i Din text, men jag uppfattar den så här.

Du skriver bra!

2007-03-05 @ 19:02:57
Postat av: Inga M

Det var jag som skrev kommentaren ovan. Namnen bara försvinner, trist!

2007-03-05 @ 19:03:51
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Gisan

Underbart! Härligt med lyckligt slut. Jag säger som Inga att jag läser in mer i din text än "bara" det som står där. Men det är ju det som gör dig så bra. Att det finns utrymme för så mycket mellan raderna. Kramar...

2007-03-05 @ 21:05:42
URL: http://gisan.blogg.se
Postat av: Josephine

den får mig att tänka på sången "the Rose"...
dens lutar just med raderna

"Just remember in the winter
far beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose "

2007-03-06 @ 20:08:33
URL: http://giraffen197.webblogg.se
Postat av: Excessa

johannapanna.. Tack! Åh, så skönt med bra magkänsla.. hoppas den får följa dig länge..

Inga och Gisan.. Ni får läsa in precis vad ni vill och jag sträcker på mig för allt.. Det är det som är underbart med författandet och läsandet! Tack för era ord..

Josephine.. Waow, att bli tänkbar med Bette Midlers The Rose.. Tack!
Fast jag lovar, du vill inte höra mig sjunga..

2007-03-06 @ 21:37:13
Postat av: Lena

Min vän i norr, du får mina ögon att tåras, känna det iskalla täcket som förfryst både inombords och utanför det skal som skall bära....
du ger orden liv och jag tackar och niger ödmjukt inför ditt sätt att möta de rader som kom att fyllas med så rikt innehåll.
Tack!

2007-03-06 @ 22:06:46
URL: http://www.lenjangel.webblogg.se
Postat av: Excessa

Lenavännen.. Varmaste tankekramen till Dig

2007-03-08 @ 19:51:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback