Excessa

.. på allt som har med jobb just nu.. I måndags ringde D att han var sjuk o i tisdags var C hemma med sjuka barn.. Kopplade en telefon till chefen så att kunderna ska ha någon chans att komma fram.. det har ringt i ett o det gör att man får nästan dåligt samvete bara för att man går o fikar.. eller äter lunch.. en vikarie kom in o hon är jätteduktig.. men ett litet extraöga hålls ju i programmet.. o ett halvt öra på vad hon säger.. o när jag hör att hon är tveksam så tittar jag upp o föreslår vad hon kan göra.. frågor som ska besvaras.. o mycke information som ska med.. Ibland blir hon bara sittandes o stirrar in i skärmen o jag frågar hur det går.. om det är ett enda virrvarr i huvudet.. jo, det är det.. o jag känner igen mig.. Säger åt henne att gå o ta en kopp kaffe o rensa huvudet lite.. för blir man låst o tankarna inte kommer fram så hjälper det inte att fortsätta stirra..

Igår när jag gick hem så sa jag till chefen att det som är kvar tar vi imorgon för nu är klockan fem.. hon sa att hon skulle vara kvar eftersom Allt Hennes var kvar.. o i mina egna tankar så fyller jag på; eftersom jag hjälpt dig med ditt.. o jag känner så väl igen mitt eget beteende.. mina tankegångar.. kanske är det bara spöken.. men jag sticker inte under stolen med att "kära" mor o chefen påminner väldigt mycket om varandra i sättet.. inte i allt, men det finns i vissa saker..

Egentligen ska man aldrig upphöras att förvånas.. vi får in många underlag som ska behandlas.. antingen i vårat dataprogram eller också ska det skickas vidare till något av våra andra kontor som också jobbar med samma typ av saker.. de vi faxar vidare har vi samlat i en pärm inne hos oss "arbetsmyror".. idag när jag frågade chefen om några underlag sa hon att hon hade dem i en pärm inne hos sig.. Jaha, så då måste vi leta på flera ställen i olika pärmar när vi letar efter något.. ja, för jag orkar inte springa hit varje gång så jag har gjort en egen.. o jag hade bara lust att skrika.. är hon helt jävla dum i huvudet.. ska det kallas att underlätta arbetet.. Själv så tror jag på att samla underlagen på så få ställen som möjligt för att underlätta sen om man måste leta efter ett.. vilket händer ett par gånger i månaden.. Men nej då.. att gå 5 meter extra när man ändå är upp är alldeles för jobbigt..

Mitt o D´s o C´s arbete består i att svara i telefon, serva kunder o ringa för att fixa det kunderna vill ha.. o ibland kommer chefen in o informerar om saker o ting.. o det är bra.. fast hon stannar inte upp om det ringer o någon av oss måste svara.. då fortsätter hon o prata till den andre.. när man lagt på luren så börjar hon inte om.. Jag brukar be henne börja om o då sammanfattar hon med några stödord.. oki, antingen var det inte något viktigt för verksamheten eller också var det inget som var viktigt för mig att få reda på.. Jag har sagt det här problemet till henne flera gånger förut.. men antingen så kommer hon inte ihåg det.. eller så hörde hon inte vad jag sa.. eller också är väl jaget bara lite kinkig som tycker att alla ska få samma information..

Träffade en kompis idag.. frågade hur det var o hon sa att hon hade det jobbigt med saker o ting.. sen frågade hon hur det var med mig.. svarade att sen vovsan somnade så har det varit/är det tungt.. att somna o vakna utan henne är det värsta jag varit med om.. längre hann jag inte för Hoppsansa vilket avbrytande det blev.. plötsligt fick hon väldigt bråttom o avslutade med att vi ses.. tittade efter henne o kände det som om jag Spladdebonk satt mig på ändan.. Kanske skrämde jag henne med min sorg.. eller också kom hon bara ihåg att hon var på väg någonstans..

På fredag kommer i alla fall grannens 2 goldisar hit o ska hålla mig promenadsysselsatt ända till söndag kväll.. jaget ser fram emot det.. o sällskapet i soffan.. o värmedynor i sängen vid fötterna..

Nästa fredag bär det av till Sthlm för studiebesök på HK.. o Mamma Mia vad vi ska roas på lördagen..

Den 18 mars åker jaget till Lövånger för att kursa lite.. ska utbilda mig till ringsekreterare.. för även om jag just nu inte kan ha egen hund så vill jag fortsätta umgås med hundar.. Fundilerar på att fortsätta upp till kusin C efter kursen.. ska kanske ringa o höra om det är ok för dem..

Nu ska ögonen få vila lite i en bukett tulpaner.. röda.. o på väg att spricka ut..

.. men det gör inget.. I går kväll kom jag på att vi är ju lediga på fredag så då blir premiärgåstavsturen från jobbet på måndag.. sen kom jag på att den 5:e är ju på torsdag.. Har kollat busstider o priser.. o funderar på om jag ska ta 7,10- eller 7,45-bussen.. men det behöver jag inte bestämma förrän kvällen innan.. bara jag har busspengar så ordnar det sig.. Jag skulle ju iofs kunna gå Till jobbet också, men jag tycker nog att 1 timme motion om dagen är tillräckligt..

Gick o tänkte på vad Det handlar om mig skrev om samtalet hon hört mellan en mamma och sonen.. Att ständigt få nedlåtande kommentarer om vad jag som barn väljer sätter sina spår.. att där kan du inte göra.. så där kan man inte se ut.. Att ständigt bli ifrågasatt.. Men Varför bla bla bla.. Det går inte att bekriva för jag kan inte få med tonfallet.. Det nedlåtande.. Men ibland hörde jag också några positiva ord.. Det var när dom berättade att jag var sååå snäll när jag var liten för jag grät aldrig.. låg mest o sov o var sååå snäll..

Jag blev tyst.. o hade helst av allt inte velat synas.. o så blev det i skolan med.. någon av de första dagarna i 1:an så hade jag inte hunnit gå på toan på rasten.. o jag trodde inte man fick gå på lektionen.. o jag var så jävla pinknödig men vågade inte fråga.. haha, det kunde ju bara sluta på ett sätt.. det var bara fröken som upptäckte det (tror jag) o sa att jag kunde cykla hem.. Hon var snäll den fröken..

När jag nyss hade fått körkort hade jag åkt till min moster en helg.. när jag åkte hem därifrån så blev det lite tokigt för jag gissade mig mest till åt vilket håll jag skulle.. Hem kom jag.. fast vägen blev väl 10 mil längre.. Mig gjorde det inget för jag tyckte, och tycker fortfarande om, att köra bil.. När jag kom hem så berättade jag det med ett litet skratt.. o blir sen dumförklarad, för vilken idiot som helst Vet ju vilken väg man ska åka..

Jag pendlar lite upp o ner i vikt.. men brukar ligga mellan 60 o 70 kg.. De gånger jag ligger närmare 70 o jag träffar "kära" mor så säger hon på fullt allvar; Vad tjock du har blivit..

Det ser bagatellartat ut det jag försöker beskriva för jag kan inte få med tonfallet, de nedåtragna mungiporna o blicken..

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt; Jag ska INTE bli som hon! O jag vet inte hur många gånger jag velat ge igen.. få henne att känna sig lika jävla liten som hennes ord har gjort mig.. jag har varit skitglad att jag inte har barn för jag vill inte utsätta mina barn för det jag fått..

Idag inser jag att jag har mycket av henne i mig.. pga arv o miljö.. men jag är ändå så mycket mer annat än hon.. Jag är ingen kopia av henne.. o jag har andra värderingar än vad hon har..

Nej, jag är ingen ängel.. jag har mina sidor jag med.. som jag måste jobba med.. men jag försöker tänka efter innan jag säger nåt.. jag försöker lyssna o på den som pratar.. o ta mig tid till den som behöver det.. o jag försöker ge svar på frågor.. Jag försöker se det positiva..

Hon är densamma idag o jag kan inte förändra henne.. Kanske är jag oärlig när jag inte säger rätt upp o ner vad jag känner o hur jag upplevt henne o "käre" far.. När jag var på behändlingshemmet så bjöd jag inte henne till anhörigdagarna, men jag sa att hon får inte bo hos mig.. Det passade inte riktigt så då struntade hon i att komma.. okej, det var hennes val.. Att hon sen tycker det är mitt fel att hon inte åkte är en helt annan historia.. Jag har gett henne tips på böcker hon kan läsa.. Men Nej, det behöver inte hon.. So what.. mer kan jag inte göra.. annat än att tänka på mig själv..

Kanske är jag oärlig när jag inte bryter helt med henne.. men jag kan ju inte hindra henne från att älska mig.. på sitt sätt.. Jag kan däremot sätta gränser, o då är det upp till henne att acceptera dom..

.. på jobbet.. o chefen, som ju jobbat längre än oss andra, sa att den här människan Kan jobbet.. o den är Trevlig.. o Duktig.. o vi köpte det.. o sa att vi kan ju pröva.. o vi behövde förstärkning på en gång.. vi litade på henne, chefen.. för hon hade längst erfarenhet i jobbet.. o hon hade jobbat med den.. även om det var några år sedan.. Vi andra, eller om det var jag, föreslog att K skulle komma o jobba bredvid den en vecka så den skulle få det lättare att komma in i jobbet igen.. Den ignorerade K hela veckan hon var där.. även när K diskret försökte tipsa om saker o ting ..  När jag började på jobbet så var K där.. o gav tips o var ett stöd.. när jag sa Hjälp.. vad gör jag.. o hon hjälpte mig o lät mig testa.. men fanns där o stöttade när jag behövde stöttning.. När K slutade efter 1 vecka så satt jag o den o skulle försöka jobba..  det gick inte bra..  En del pga mig, Ja!  Men inte enbart! Om man sitter o lyssnar på en som säger att kundregister, o Alla register BORDE vara på ett annat sätt. Som ni jobbar är inget bra!  När de vanliga sättet att jobba blir rackat ner på.. när man får höra; Du borde INTE ha gjort så! Du BORDE ha gjort si eller så!

Nej, jag var inte någon ängel.. jag sa inte hej på morgonen.. när dagen var slut så gick jag utan att säga hej då.. ibland sa jag att det som är kvar tar vi itu med imorgon.. o så gick jag till bussen.. För jag orkade inte sitta kvar med 25% av jobbet när klockan var hemdags..

Vi hade möte med chefen.. men hon lyssnade inte på någon av oss.. för hon ville så jävla gärna att det skulle funka.. o konstigt hade det väl varit annars.. Vi hade möte med chefen över chefen.. En människa som varit med om mycket.. en människa med erfarenhet.. o empati.. o sympati.. o både jag o den fick prata till punkt.. Jag lyssnade o (tror jag) förstod o sa att jag är ledsen för vad som hänt.. o jag tror att jag menade det.. det kändes som det.. Den lyssnade på mig.. o kom med inlägg.. o flinade efteråt; Nej nej nej, så har jag aldrig menat det.. Det där jävla förbannade flinet gjorde att jag hade lust att slå han på käften där o då..

Men det var inte pga mig han var sån.. det var inte pga att han var 11 år äldre som han var sån.. Det fanns/finns nog en massa osäkerhet/sorg/förtvivlan/bitterhet/rädsla bakom.. Vad vet jag.. vi pratade inte med varandra.. kke för att jag har svårt för människor jag inte känner mig bekväm med..

Jag sa till chefen att jag letade annat jobb.. jag är inte kvar om han är det.. o när han började tracka henne med så var hon väldigt ledsen.. o stressad.. När ingen stod på hans sida.. Då är det jobbigt.. men han kämpade in i det sista.. på gott eller ont..

Jag vet inte vems fel det var.. från början.. o var började allt.. o jag vill skriva att han saknade ödmjukhet.. empati.. samarbetsförmåga.. Men det vet jag ju inte om han gjorde.. Han hamnade på fel plats pga fel förutsättningar.. Eller var det jag som gjorde det..

Men en sak Vet jag med säkerhet: Jag ändrade Aldrig i dataprogrammet i det som han sparade.

Idag är de där 25% av jobbet kvar vid em-fikat, 2 timmar innan vi hemdags.. o vi är för det mesta klara i god tid innan vi stänger butiken.. o det är en jävla skillnad..

Dags för lite positivism!

.. stillastående.. o när jag ska röra på mig känns det som om jag befinner mig i sirap.. Kall sirap..  jag Vet att jag kan reagera.. men det liksom funkar inte.. att tex byta kanal på radion till en som spelar "gladmusik" faller inte ens in i tankebanan..  På nätterna så brukar jag ha radion på i köket.. jag hör inte orden de säger eller sjunger, men det är som ett sällskap.. o på något sätt så blir det ett sällskap..  en ,maskinell, ersättning för vovsans rörelse i lägenheten.. *ler* på nätterna var hon ju iofs tyst men hon rörde andades ju o rörde på sig.. Men när jag kom hem.. o när hon var kelsjuk.. eller ville göra något.. Då kunde hon prata.. o lika ofta som hon började prata kunde jag börja o hon tittade på mig o höll med.. då sträckte hon på halsen o sjöng för mig.. o där fanns det inga falska toner..
Oooppsi.. tappar visst bort mig.. som vanligt..
I morse när jag vaknade o hörde radion så insåg jag att jag hela helgen lyssnat på, iofs skön musik, men speciellt Upplyftande har den inte varit..

Igår blev det mye tv-tittande.. tsunamin.. o filmer.. bl.a. Utanför din dörr.. o den var så himmelens goo.. jag kände igen mig i både henne o honom.. en massa rädslor.. o ibland lite tokiga saker som man ibland bara måste göra.. Jag är inte någon som kan analysera filmer, eller något annat för den delen, men jag tyckte om filmen.. o en av replikerna.. Du har ingen rätt att tala om för mig vad jag ska känna.. Äh, jag måste nog börja skriva upp sånt jag tycker är bra.. Men hon älskade honom fast han hade Tourett (eller vad det heter)..

Peter Pan som vuxen gav mig också en tankeställare.. Tingeling sa; Tänk en Glad tanke så kan du flyga.. o fattar du hur svårt det var för honom, den Vuxna, ansvarstagande, Peter Pan? Men med lite träning så gick det.. o när jag tittade o så kom de glada tankarna på filmen.. o låtsasmaten dukades fram.. o det blev låtsasmatkastning.. Då kände jag lite pirr i magen o jag nästan lyfte jag med..

Lite gladledsen blev jag när jag hörde en kurator/psykolog som sa att Nu har de lärt sig att ta hand om barn i kris.. för 10 år sedan fanns visst inte den tanken.. Fast det är klart att allt går ju framåt.. o det ska vi ju vara glada för..  För 5 år sedan gick jag på KomVux o läste in högskolekompetensen.. jag valde samhällskunskap för att jag trodde det var ett lätt ämne som jag bara skulle sitta av i stort sett.. Hahaha.. jag som inte är intresserad av politik.. varken Sveriges eller andra länders.. Jag fick VG.. eller var det G.. Jag gjorde ett specialarbete o det handlade om BRIS.. det fick jag bara G på eftersom jag mer koncentrerade mig på hur de hjälpte o vilket jobb frivilliga lade/lägger ner på att i alla fall låta barn få prata med någon.. Någonstans glömde jag bort den ekonomiska biten.. Ett tag tänkte jag anmäla mig som volontär.. men efter en träff där ändrade jag mig.. de förklarade att den som svarade i telefon helst inte skulle ha så stor egen ryggsäck att bära på.. För de får höra mycket..

Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge.

When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes

to rainbow bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so

they can run and play together.

There is plenty of food and water and sunshine, and our friends are warm and

comfortable. All the animals who had been ill and old are restored to health and

vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we

remember them in our dreams of days and times gone by.

The animals are happy and content, except for one small thing: they miss someone

very special to them; who had to be left behind. They all run and play together, but

the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. The bright

eyes are intent; the eager body quivers.

Suddenly she begins to break away from the group, flying over the green grass, her

legs carrying her faster and faster. YOU have been spotted, and when you and your

special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted

again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved

head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from

your life but never absent from your heart.

Dedicated to the loving memory of The best one in my life

Om hundar kunde tala, kanske vi skulle ha lika svårt att komma överens med dem
 som vi har med människor.

o någonstans kanske den finns.. handen som nästan passar i min..

.. som om all ork tar slut o jag bara vill sitta o stirra in i väggen.. o låta världen gå under.. jag bryr mig inte.. Det känns som en enda stor tomhet inuti mig.. Är jag då närvarande eller frånvarande? Mitt i intet..

Har just betalat räkningarna.. o det är inte så kul för det var många den här månaden.. Men jag försöker känna tacksamhet att jag överhuvudtaget kan betala dem..

I tvättstugan är det ungefär likadant.. jag blir less på att stå o vika tvätten.. men jag är tacksam att jag har en tvättstuga att gå till.. o tvätt att tvätta o vika..

Men när orken tagit slut så är det jobbigt att tänka tacksamhet..

Har en liten bok jag.. Hopp! Drömmar! heter den.. Sitter o bläddrar i den o försöker hitta motivation.. Ibland funkar det..

Asch då.. jag har flera små böcker.. med kloka ord.. En heter Hundliv..
"De är vida överlägsen människor som sällskap. De grälar eller argumenterar inte med dig. De pratar aldrig om sig själva, utan lyssnar medan medan du pratar om dig själv, och ger intrycket av att vara intresserade av samtalet." Jerome K. Jerome

O nu är det dags att prata med T en stund..

...måste man däremot ibland..som tex i helgen har jag möjlighet att åka o titta på en lägenhet. Den är närmare mina kompisar... o det blir bara 5 km till jobbet, mot mina 6 som jag har nu ;-).. dit går det också lokalbuss. Nu är det olokala bussar jag får åka med. De har visserligen skönare säten, men å andra sidan så går de inte lika ofta.. Fast hur ofta åker jag buss nu när jag har bil o punka på cykel... det kommer att bli 30 kvadratmeter mindre att städa.. de 74 jag har nu är lite väl mycket ibland... eller rättare sagt, oftast.. Men jag kommer inte att ha några hästar att stå o prata med där. Kan ju inte ha dom i stan. O förresten så är dom inte mina.. men de hjälper mig att ladda batteriet o hitta ett lugn.. Förut har jag gått med skygglappar o bara tittat framåt.. Grävt ner mig i sådant som jag inte kan påverka.. O varit bitter för sådant som varit.. Det händer fortfarande att jag blir sån ibland.. eller är det mer som ett vakuum nu.. o lite är jag nog på väg dit igen.. Julen närmar sig o snart så kommer det där samtalet från mamma... Var ska du fira jul? Hemma, säger jag numer.. Men det är ju så länge sen jag har sett dig.. Ock? Ibland har jag sagt att jag kan skicka ett kort så får hon se hur jag ser ut.. Sist hon ringde, tror det är 3 v sedan, sa hon att jag kunde ju ringa henne ibland.. o bror min.. o far min.. Jaha, sa jag bara.. Jag förstår inte varför jag ska ringa om jag inte har något att säga.. Jo, det finns mycket bitterhet hos mig.. Föhoppningsvis minskar det.. Lugnast är det när jag inte tänker på dom.. så varför gör jag det då??? Tänker alldeles för mycket ibland... Fast jag har börjat tänka mer på mig själv.. Positiv egoism... Gör mer såna saker som ger en skön magkänsla.. inte en där det ligger en sten o mal i magen ända tills allt är över.. Man måste inte älska sina föräldrar..

Men det är bra om man kan älska sig själv..